Gå från 1 till 2 barn, hur var det för dig/er?

Jag  väntar fortfarande på den där chocken som jag varnades av alla olyckskorpar om...mina barn är 11 och 13...lol

Skämt åsido.
Klart det är en omställning men samtidigt så är det ju mycket som är lättare. Jag var mer självsäker i mitt föräldraskap kring att läsa signaler och veta vad som förväntas, hur man hittar bra rutiner och vad som är lämpligt (hur ofta ska de äta, bada, hur vet man att allt är som det ska) etc.
När jag var själv med yngsta kände jag mig typ barnfri (för att det liksom kom naturligt) medan med äldsta var jag som mer ute på okänt vatten eftersom han var i en ålder som hela tiden var ny för mig.....
Sen är ju barn olika så klart men jag upplevde det ändå som en lättare och mer avslappnad bebistid med bebis nr 2...

En del av omställningen är ju att hitta sätt att möta båda barnens olika behov samtidigt och klara av att göra det på egen hand (dvs när den andre föräldern är iväg). Med barn 1 kunde man ju totalfokusera på bara det barnet men med 2 måste man ju som hitta kompromisser och rutiner vid t.ex aktiviteter eller läggning som fungerar för båda...och det kan kännas väldigt tufft emellanåt. 

Mitt råd är att ni tidigt turas om i att vara själva med bägge barnen så att båda två föräldrarna kan känna sig trygga och självsäkra i detta....bra för förhållandet, vardagen och barnen...

Kom ihåg att peppa er själva och varandra om otillräcklighetskänslan kommer flygande. Tänk att ni inte måste vara perfekta....och jämför er inte med andra...
Något som jag försökte göra var att både ha koll på barnens framsteg och utveckling men även min egen.
Att berömma sig själv för den häftiga utveckling som sker med en själv i föräldraskapet...
Jag skrev en liten rad varje vecka i en vanlig kalender och är så glad för det idag...(jag gör det fortfarande...)