Hur klara sömnbrist med bebis, jag går under!

Som alla ovan, jag sov på dagen.
Amningen gjorde ont som satan i början. Hade jag fått fler barn skulle jag nog kört på ersättning istället för att genomlida det en gång till.

Är hemma med en 3 månaders (och en 2åring) och för oss funkar det med att samsova i ett svalt nedsläckt rum med white noise på + att jag går och lägger mig samtidigt som liten, vilket innebär att jag går och lägger mig vid 18-19-tiden. För oss så sover liten bäst i början av natten och jag kan lätt få in 4-5 timmars sammanhängande sömn. Efter det så vaknar hon oftare, då magen börjar knorra och ha sig och hade jag gått och lagt mig normal vuxentid (22-tiden?) så hade jag fått max 1-2h sömn och därefter blivit väckt varannan timme innan jag måste upp, vid 6-tiden då pappan åker till jobbet. 

Så mitt tips, likt alla andra, är att sova när ditt barn sover. Gå och lägg dig när hon går och lägger sig på kvällen. Optimera sömnen och lägg ALLT annat på hyllan. Det viktigaste är att du får så mycket sömn som möjligt och då får kvalitetstid med partner, babysim, Öppna förskolan, städning och allt annat vänta. Sover hon bäst på dig? Bulla upp massa kuddar i soffan, luta dig tillbaka och sov halvsittandes.

Verkligen. Vi började med detta när vi fick vårt första barn, som likt ditt barn, var och fortfarande är väldigt morgonpigg. För oss är sovmorgon 6.30 och det är världens lyx känns det som. Han var dessutom en sådan som i ca. 9 månader hade krångel med magen och vi vaknade flera gånger per natt. Hade vi lagt oss senare så hade vi gått under...

Jag har en släkting som alltid gnäller om sömnbrist och att småbarnsåren är tuffa på grund av att sömnen blir lidande. När jag sedan frågade om sovtider så visar det sig att hennes barn lägger sig vid 19-tiden medan hon och hennes man är uppe till 23-tiden. Sedan klagar de på att de blir väckta vid 1-tiden och måste gå upp vid 6-tiden när deras barn vaknar för dagen...

Om sömn är ett problem; prioritera det.