8-åring vill inte sova i egen säng

Har en 8-åring som alltid varit förtjust i samsovning, vilket vi gjort mycket. En ganska lång period har hon dock somnat i egen säng i eget rum, periodvis sovit hela nätter, och periodvis kommit över till mig varje natt. Helt ok, hon får gärna komma över.
Nu vill hon alltid somna bredvid mig i min säng, ibland får hon det, ibland står vi på oss om att hon ska somna i egen säng. Och det gör hon då till slut, men oftast får vi sitta kvar på övervåningen tills hon somnar, och det är mycket rop och spring. Hon kommer alltid över på natten, och det får hon gärna, inga problem.  Hon är väl kanske i en ängslig period?
Jag vet inte om jag bara borde ge med mig och låta henne somna hos mig utan tjafs, eller om jag ska stå på mig. För min del får hon gärna sova hos mig, jag vill bara inte att det ska backa hennes utveckling. Det enda bekymret är att hon då vill att jag ska lägga mig samtidigt, klockan 20 och det ger mig ju inga kvällar alls, får sällan tillfälle att ens prata med min man kvällstid.
Vad tycker ni, ska jag bara låta henne sova hos mig men kanske försöka få henne att somna där själv i förväg?

Har en 8-åring som alltid varit förtjust i samsovning, vilket vi gjort mycket. En ganska lång period har hon dock somnat i egen säng i eget rum, periodvis sovit hela nätter, och periodvis kommit över till mig varje natt. Helt ok, hon får gärna komma över.
Nu vill hon alltid somna bredvid mig i min säng, ibland får hon det, ibland står vi på oss om att hon ska somna i egen säng. Och det gör hon då till slut, men oftast får vi sitta kvar på övervåningen tills hon somnar, och det är mycket rop och spring. Hon kommer alltid över på natten, och det får hon gärna, inga problem.  Hon är väl kanske i en ängslig period?
Jag vet inte om jag bara borde ge med mig och låta henne somna hos mig utan tjafs, eller om jag ska stå på mig. För min del får hon gärna sova hos mig, jag vill bara inte att det ska backa hennes utveckling. Det enda bekymret är att hon då vill att jag ska lägga mig samtidigt, klockan 20 och det ger mig ju inga kvällar alls, får sällan tillfälle att ens prata med min man kvällstid.
Vad tycker ni, ska jag bara låta henne sova hos mig men kanske försöka få henne att somna där själv i förväg?

Låt henne sova i er säng om hon vill och det känns ok för er, vilket det ju verkar.

I den här åldern är det rimligt att man som förälder lägger 20-60 minuter vid läggdags för att varva ner, göra iordning barnet inför natten och läsa/prata/gosa/vad man nu har för rutin. MEN det är även viktigt att värna om vuxentiden och vi vuxna har oftast inte samma sömnbehov som barn, så jag tror att det är viktigt att få henne att somna själv - oavsett vilken säng ni väljer att hon ska sova i.

Med mina barn har det funkat bra med att komma på något jag måste göra, typ diska eller vika tvätten, och säga jag måste bara och sedan kommer jag tillbaka och tittar till dig. Dels är det lättare att acceptera att jag har tråkiga saker att göra och dels så vet de att jag kommer tillbaka så att de inte behöver vara den som initierar kontakt igen.

Det kan också hjälpa att se till att de har vattenglas inom räckhåll och komma överens om att en tur till toaletten är rimlig. En liten anteckningsbok för viktiga tankar kan hjälpa om du har barn som bara måste säga viktiga saker till dig. Om de skriver ner det superviktiga så håller det sig bra där till morgonen.