Sandralinnea123 skrev 2023-10-10 17:33:57 följande:
Hej allihopa!
Kul att se några nya namn sen jag skrev sist 🙈
Jag väntar fortfarande på att få en tid för samtal med läkaren inför sista äggplocket..
Nu har de gått 1 månad sen jag pratade med sahlgrenska sist... man vill ju bara göra allt så snabbt som möjligt & börjar tänka "tänk om dom glömt bort mig?"...
Samtidigt tror jag de är bra för mig med en liten ofrivilligt paus, för min kropp & psyke, efter mitt tidigare missfall och att de alltid blivit plus efter återföring för att sen bli negativt tär på en och sen är ju hormonerna otroligt jobbigt för kroppen..
Men känner mig redo för att komma igång igen med hormoner & det hemska äggplocket jag vet kommer...
Däremot fundersam då jag för nästan 3 veckor sedan flög av min cykel när jag cyklade hem ifrån sambons bror efter varit på middag där (såg inte den otroligt höga kantsten som helt plötsligt fanns på vägen) så är jag sjukskriven med en fraktur I axeln om det kan göra att man får vänta ännu längre inför ivf 3 hmm... allt känns lite oklart just nu
Dessutom med allt vi gått igenom i våra nästan 9 år tillsammans jag & min sambo så har livet hemma blivit lite stelt, känns inte som vanligt hemma med kärlek m.m, kanske beror på denna ovissheten med barnlöshet eller nått vet inte riktigt men relationen känns löst hängande & vet inte riktigt vad vi vill längre med oss... älskar honom men känns som vi står & stampar på samma plats och kommer ingenstans.. nån mer som fått såna känslor under ivfen? Att helt plötsligt känns förhållandet fel..
Haha va långt de blev skrivet men behövde nog få ut mig lite haha 🙈
Hej SandraLinnea,
Vilken otur du haft stackare :( Krya på dig
Vi var gravida nästan samtidigt i somras innan vi båda fick genomgå missfall så jag minns din historia :(
Hoppas det går bra för dig denna gången, håller tummarna att det ska gå bättre för er denna gången.
Jag har tänkt på exakt samma sak, hur klarar folk gå igenom detta utan att relationen blir rubbad men tror att det är likadant för dom flesta.
Vi har också tappat mycket påvägen vilket vi jobbar mycket på att bygga upp igen.. det är inte lätt med andra ord. Sen tror jag inte våra partner förstår vad vi egentligen genomgår med alla hormoner och för oss missfall som inte alls var lätt jag fick genomgå en medisink då min kropp inte ville stöta ut den :(
Jag tänkte för några dagar sen om vi kommer klara oss genom detta men tror att man bara får prata om det med sin partner och jobba extra mycket med att inte glömma varanra påvägen till bebisen.
Hoppas ni får börja snart och ta hand om dig
