Spädbarn på dagis, anknytning?
I de länder där man lämnar barnen tidigt så är ju inte barnomsorgen det minsta lik den vi har i Sverige. Australien, exempelvis, brukar ge kvinnan ca 6 månaders betald föräldraledighet (detta är lite beroende på hur länge hon jobbat, anställningsform o.s.v.) och ibland 6 månader till obetalt eller att man väljer att ta halva lönen de första 6 månaderna och sedan 6 månader halvlön igen. Plus att många sparat ihop en del semester och tar några månader ledigt på det viset. Så det brukar gå att knåpa ihop en hyfsad föräldraledighet där, även om alla inte gör det. I de sämsta fallen är båda föräldrarna tillbaka på jobbet inom några månader, men det är inte alls ovanligt att (i synnerhet) mamman arbetar deltid - i alla fall tills barnen börjar kindergarten, ofta längre. Deltid är då kanske runt 15-25 timmar per vecka. Tror ärligt talat inte att den tiden har någon enorm påverkan på anknytningen till mamman.
Barnomsorgen ser lite olika ut. Det är inte helt ovanligt att anställa en nanny eller au pair att ta hand om barnet/barnen, för det kan ofta vara ett billigare alternativ än barnomsorg på dagis/förskola (beroende på situation kan man få göra avdrag på ca 50 % av omsorgskostnaden, men får man inte det så brukar det vara billigare att anställa en nanny), eller bara för att det är smidigare jämfört med att fara iväg och hämta/lämna, barnet får vara i trygga hemmet o.s.v. Vissa är hemmaföräldrar till skolstart - vanligare än i Sverige men inte det vanligaste alternativet. Så lämnar vissa förstås hos släktingar också, att mor- och farföräldrar tar hand om barnet om dagarna.
Tror knappast att australier lider av otrygg anknytning jämfört med svenskar, men jag tycker inte för den skull att det är eftersträvansvärt att lämna bort barn så tidigt som möjligt. Ska vi börja lämna barnen tidigare i Sverige, då tycker jag att vi behöver se över vår omsorgsmodell:
- Barn 0-3 år ska ha OMSORG i första hand, helst i en lugn och bebis-småbarnsanpassad miljö med få barn och 1 vuxen på maximalt 2 barn.
- Barn 4-6 år kan ha UTBILDNING och omsorg, med läroplan o.s.v. (idag är ju läroplanen exakt samma för alla barnen som går där oavsett ålder, men en 1-åring och en 5,5-åring är ju inte alls på samma nivå...). Även då med ökad personaltäthet än idag, men framförallt mindre barngrupper.
- Ska vi även göra intrång på VAB-rätten så bör vi göra som man gör på sina håll i övriga världen: ha "sjukavdelningar" på förskolan, där man har de krassliga ungarna medan päronen arbetar. Kanske bara tillåta VAB om barnen blir magsjuka eller behöver läkarvård.