Hur länge bodde du hemma?

Jag är född i slutet av 70-talet.

Flyttade när jag tagit studenten (18 år). Så gjorde även kompisarna (ingen bodde ens kvar i samma stad). Kom tillbaka till föräldrahemmet under delar av sommaren ett par år då jag saknade fast bostad. När föräldrarna inte längre hade försörjningsplikt betalade jag för mat till dem när jag var där. Men mesta tiden var jag ute och reste, så det blev inte så mycket. 

Bodde först på internat till folkhögskola, sedan egen hyreslägenhet (2:a hand), sedan delad hyreslägenhet (1:a hand). Sen bodde jag på väldigt många olika mer eller mindre konstiga ställen. 

Mina föräldrar betalade mat och husrum (=internatavgiften) så länge de hade försörjningsplikt. Vi fick inackorderingsbidrag som täckte en del. Fick behålla studiebidraget (ca 700 kr) som fickpeng till kläder, hygiengrejer, nöjen mm. Sen när jag kunde få studiemedel levde jag på det plus sommarjobb i sju år. 

Hushållssysslor i föräldrahemmet gjorde jag regelbundet sedan mellanstadieåldern. 

Jag har än så länge små barn. Men jag kommer definitivt att hjälpa dem ekonomiskt om de väljer att studera. Jag ger dem hellre pengar och att de flyttar än att de bor kvar. För deras skull. Hur ska de kunna utvecklas som fria vuxna individer om de bor med sin gamla mamma? Vart ska ta ta med sitt ragg för kvällen? Bara en sån sak! 

Glömde en fråga: jag har sökt/fixat mina boenden själv (studieplatser och jobb också för den delen). 

Tidigt. Hoppas att det gick bra och att skolan var värd det! (Dövskola?) 

Önskar du att du hade provat att bo ensam någon gång? 

Tyckte det lät som det. :) Grundskola en bra bit bort och bara ett gymnasium i hela landet.

Sånt tänkte jag inte ens på, med ekonomin och det. Men när jag tänker efter så var det kanske bra att bo ensam även ur den aspekten. Man var ju tvungen att fixa och ha koll på allt själv.