Ouppfostrade barn.

Håller helt med. Varför vill man inte uppfostra drägliga individer som fungerar i ett samhälle? Att alltid få sin vilja igenom eller att allt ska bli en debatt funkar inte. Att man alltid tror att man är jordens nav kommer att skapa en vidrig vuxen som inte klarar av att inte vara i centrum, måste synas och höras och ta plats konstant och inte kan tackla konflikter. Hur ska det funka på en arbetsplats med en så egocentrisk person?

Har personer i min närhet som hela tiden har vilda diskussioner med sina barn och tonåringar där barnet till slut alltid vinner. Föräldern "orkar inte" och säger ja fast det först var nej. De är även kaxiga mot lärare och andra vuxna. 
Jag fattar inte.
Det är inte så jäkla svårt att säga nej och hålla fast vid det med en 2-åring. Däremot med en 12- åring så är det långt mycket knepigare - och där hamnar man inte om man inte sagt nej, nej och sen ja när barnet var 2. "Men hen blir så arg om man säger nej". OCH?! Låt ungen skrika! Man dör inte av det. Man måste förstå att man inte alltid får som man vill. Eller får allt man pekar på. Eller är den enda som är viktig i universum.