Rädsla och ångest

Jag har träffat en kille som jag blev intresseraad utav,  i sociala sammanhang ganska nyligen. Han tog kontakt på en fest när jag stod i hallen o var på väg att gå hem. Jag hade inte lagt märke till honom eftersom det var så många på festen, säkert 25 personer nånting o folk kom o gick under kvällen. Jag blev lite blyg och sa efter en ganska kort konversation att jag var tvungen att gå hem. 
Nu till saken att jag vågar inte gå fram o prata med honom. Ja har sett honom flera gånger och en gång som våra blickar möts, kände mig glad o pirrig. Upplever att han också är blyg och försiktig av sig men har känt att någon tittar o så kollat o då stod han längre bort men upptagen med att städa bort brickan o slänga sopor. Jag blir väldigt obekväm i närheten av honom, tittar ner och bli stressad o nästan arg/sur fast jag inte är det. Beundrar hellre på avstånd. Men det är ju inte positivt i längden att inte lära känna personen o se om det kan bli något. 
Men jag är inte blyg annars, jag har genom åren blivit en person som hälsar på folk jag inte känner och jag försöker få folk och känna sig sedda och vara inbjudande. Fast när det gäller killar som jag blivit intresserad utav så får jag ångest, jag skäms över det.... och jag upplever inte att jag är bekväm att prata om det. Men det är såpass ångest att jag skulle helst ta två sobril bara för att hälsa på personen...
Jag upplever inte att mina vänner är särskilt förstående eller peppande och uppmuntrande. Känner mer att jag får skylla mig själv eller att det är mitt problem och typisk eller typ stackars dig....har bara en vän som kan vara lite avdramatiserande och samtidigt förstående.... som jag precis fått kontakt med. Dom andr            gör också en grej av problemen jag har....jag vet inte hur jag ska jobba med detta..... behöver ju prata om det.....