AndreaBD

Tue 20 Dec 2022 23:46

154 svar

Betyg, vad är normalt och vilka ambitioner kan och bör vi ha?

Anonym (Hopplöst) skrev 2022-12-20 23:33:09 följande:

Efter skolan är ju ungarna som en kraschad trasa och vill hem och vara ensam och vila först av allt. Dessutom känns det stigmatiserande att gå på läxläsning.
Vad menar du att föräldrarna ska göra? Stå utanför skolan som en vakt och förhindra hemgång? De kanske har ett jobb att sköta också.

Ditt val! Du har valt dina prioriteringar. Det är ju precis det jag säger. Många av dagens föräldrar prioriterera allt möjligt före barnens utbildning.

AndreaBD

Wed 21 Dec 2022 10:48

#97

Räkan77 skrev 2022-12-21 00:56:25 följande:

Min upplevelse är att dagens föräldrar är 100 ggr mer engagerade i sina barns skolgång än tidigare generationer. Men skolan är så mer komplex än tidigare och ställer så mycket högre krav än tidigare, både på lektionstid och på raster.

När vi gick i skolan så fanns det knappt några rastvakter och vad som hände på rasterna hade föräldrarna noll koll på om inte ens barn slog ett annat barn blodigt. Nu blir väldigt många föräldrar involverade för det är nolltolerans mot dåligt uppförande.

Räkan77 skrev 2022-12-21 00:56:25 följande:

Min upplevelse är att dagens föräldrar är 100 ggr mer engagerade i sina barns skolgång än tidigare generationer. Men skolan är så mer komplex än tidigare och ställer så mycket högre krav än tidigare, både på lektionstid och på raster.

När vi gick i skolan så fanns det knappt några rastvakter och vad som hände på rasterna hade föräldrarna noll koll på om inte ens barn slog ett annat barn blodigt. Nu blir väldigt många föräldrar involverade för det är nolltolerans mot dåligt uppförande.

Det kan du ha rätt i, för det vet jag inte. Jag har inte vuxit upp i Sverige och inte sett tidigare generationer. Visserligen har det gått en generation sen jag kom hit och där har jag inte sett så stor skillnad.

Det där med högre krav... jag tyckte ju när jag kom hit att Sverige låg på en låg nivå när man tittar på vad som görs i vilken årskurs och hur detaljerat. När jag började plugga till lärare, så suckade lärarna på universitetet över den låga nivån. Det gällde då att skriva något om en engelsk bok vi läste. Engelskan kanske var bra hos många, men inte analysförmågan. Jag hade däremot inga problem med det. Poängen är - hur ska det gå om de svenska ungdomar som sedan vill läsa vidare på universitetet inte har förutsättningarna för det?

Jag upplever också att nivån sänks på många sätt. Barn och ungdomar är vana vid att allt ska vara underhållande. Och även om lärarna är maximalt påhittiga och skapar så roligt som möjligt så tycker eleverna ofta att det just inte är lika roligt som annat. Just för att det finns så mycket nuförtiden. Dvs. allt som finns på datorn, på nätet, i mobilen. Nivån sänks för att få ungarna med sig. Det ska man vara medveten om, också som förälder. Dagens elever är inte villiga att göra något "tråkigt". Eller snarare, numera tycker de att det är tråkigt. För 20, 30 år sedan tyckte inte ungarna det. Då var det fortfarande roligt att få titta på film t.ex.

Kanske är de höjda betygskriterierna ett försök att lyfta nivån igen. Och då tycker ungarna det är jättejobbigt för att de då måste göra även sånt som är "tråkigt". Vad kan man göra åt det? Jag skulle tro att det enda som skulle kunna vända den trenden är att redan föräldrarna skulle behöva se till att barnen bara får väldigt lagom av det där snabb-belöning-digitalt konsumerande. Men ingen vet ju vad som vore lagom, så jag kritiserar inte någon förälder där. Jag gjorde säkert också "fel" med mina barn. Jag tror att dator, mobil och liknande orsakar ett stort problem där. Men vi behöver veta mer exakt, hur vi ska göra.

AndreaBD

Wed 21 Dec 2022 10:54

#98

Anonym (Ts) skrev 2022-12-21 07:09:13 följande:

Fick hem hans relihionsprov igår och han hade svarat riktigt bra på det. Hade rätt på de flesta kortfrågorna. Däremot blev betyget "bara" D eftersom han missar att svara på analysfrågorna. Jag undrar om han ens läser mening två liksom i uppgiften (där det stod just att man skulle jämföra) eller om han bara fastnar på del ett och svarar på den och sen går vidare.

Matteprovet däremot (som vi också fick se igår), andra provet på terminen och han hade nog med knapp nöd ett E...

Det är dock inte ovanligt att just elever i 6:an missar en del av frågorna. Kanske kan han lära sig att kolla en gång till. Det är förresten något som jag brukar påminna elever om. Jag brukar inte ens ta emot provet om de inte har läst igenom en gång till. Dvs. jag säger att de ska göra det först och sedan lämna in. Det där är verkligen studieteknik.

AndreaBD

Wed 21 Dec 2022 11:00

#99

Anonym (Ts) skrev 2022-12-21 07:11:29 följande:

I min sons skola så är det olika tider man går på för olika ämnen. Då finns en lärare där, inte nödvändigtvis den läraren man själv har. Tanken är väl att man går dit, ställer en konkret fråga och får hjälp med det.

Min son behöver ju mycket mer stöd än så och har nog svårt att formulera vad han inte förstår. Om han inte förstår matten så kan ju inte läraren på studiestödet sitta med honom i en timma och gå igenom grunderna.

Nej, det håller jag inte med om. Han bör gå dit och få hjälp med allt som han behöver hjälp med. Även om det inte är den vanliga läraren, så är det ju en lärare som förstår att vissa kan ha svårt för sig och kan behöva hjälp med att överhuvudtaget förstå vad man ska göra. Alla lärare kan väl hjälpa med årskurs 6 matte. Och även om de har andra ämnen, så är de vana vid att elever inte ens förstår vad det är de inte förstår.

Om fler föräldrar tänker så, så sitter den där läraren antagligen själv där och har inget att göra, när hen mycket väl skulle kunna hjälpa din son. Ta för er av det som finns!

AndreaBD

Wed 21 Dec 2022 11:12

#100

Anonym (Hopplöst) skrev 2022-12-21 08:58:24 följande:

I min branch inte välja arbetstider för att kunna stå utanför skolan när den slutar.
Så det hjälper inte att gå ner i tid heller. Det ärninget vi har rätt att göra heller.

Ska man ska sluta jobba och leva på socialbidrag? Fast då kommer soc att kräva att man söker alla jobb som finns. Jag har inga problem att få jobb så då kommer jag i så fall inte heller få något heller.

Jag vet att mitt barn förmodligen aldrig kommer att kunna få någon utbildning eller jobb (även om jag gör allt i min makt för att ska gå) . Därför är det ännu viktigare att jag jobbar och sparar pengar för framtiden så att jag kan försörja mitt barn så länge jag lever. För jag hoppas mitt barn ska orka leva ändå.

Dumheter, andra jobbar också. Du behöver inte vara där, du behöver peppa ditt barn så att hen går dit! Det allra viktigaste för att barn ska lyckas i skolan - vet du vad det är? Att föräldrarna förväntar sig att barnet ska lyckas och att barnet ska göra sitt bästa för att lyckas. Att de säger till sitt barn: "Jag förväntar mig att du gör ditt bästa i skolan! Det är ditt jobb och du ska sköta det! Ta gärna hjälp, fråga läraren eller gå på läxläsning."

Du har gett upp. Du förväntar dig att ditt barn ska misslyckas. Du förväntar dig att ditt barn är för trött ändå. Det är de sämsta förutsättningarna. Och det där med att försörja sitt barn så länge man lever. Ja, det lär du i så fall behöva göra. Men det är synt. Jag har själv två barn med NPF och de jobbar. Och jag hade en syster med lätt intellektuell nedsättning. Hon dog så snart mina föräldrar inte fanns längre för att hjälpa henne. De hade bara tänkt så långt som sin egen livstid och hon klarade sig uppenbarligen inte utan dem. Det är risken med det hela.

AndreaBD

Wed 21 Dec 2022 17:22

#105

TvillingmammaVästgöte skrev 2022-12-21 12:08:29 följande:

Jag tror att enda sättet idagens samhälle är att se till att barnen är engagerade i fritidsaktiviteter, förr behövdes inte det men idag är det nödvändigt för annars blir det automatisktbara att sitta vid skärmar, inomhus, stillasittande och supersnabb belöning utan ansträngning. Bra aktiviteter är musikinstrument, gärna i en orkester, och alla typer av idrott. För barn som inte gillar idrott så kan man gå i teaterundervisning, gjorde min dotter i många år eller ägna sig åt tex scouterna.

Genom aktiviteterna får de träna att arbeta tilsammans med andra, de får träna koncentration och de lär sig att vill man bli bra på något, då måste man anstränga sig.

Visst, det är jättebra. Men om de har en sån aktivitet, så finns det ändå för mycket tid kvar. Och om man nu skulle försöka ha något på gång varje dag, så orkar varken barnen eller föräldrarna med det. Men visst, man ska göra andra saker. Det vore dock bra att ha forskning på detta och att få veta exakt - hur mycket skärmtid bör ett barn ha?

AndreaBD

Wed 21 Dec 2022 17:25

#106

Anonym (Ts) skrev 2022-12-21 12:30:18 följande:

Men vad ska han säga när han går dit? Om läraren frågar vad han vill ha hjälp med?

Då kan han väl säga: Jag har de här uppgifterna i läxa och jag vet inte hur jag ska göra?

Du kan ju för säkerhets skull prata om det med klassföreståndaren, som då kan förbereda berörda lärare.

AndreaBD

Wed 21 Dec 2022 17:27

#107

Anonym (Ts) skrev 2022-12-21 12:36:29 följande:

Klart bättre betyg än vi fruktat! Framför allt roligt för att han blev riktigt glad och stolt!

C i både engelska och spanska tex.

Däremot är det E i både matte, svenska och NO som ju är de ämnen där det krävs mest analys, som är mest grundläggande osv. Så vi får ju se hur vi ska ta tag i kontakterna med skolan nästa termin.

Okej, vad bra! Det är ju fullt möjligt att han blir bättre framöver. Det är ju en omställning från årskurs 5 till 6. Andra ämnen och mer självständigt arbete.

AndreaBD

Wed 21 Dec 2022 17:40

#109

Anonym (Hopplöst) skrev 2022-12-21 17:37:22 följande:

Orkester, teater, idrott osv hur ska man lyckas få iväg barnet på sånt? Det finns ingen som helst ork till att vara bland folk eller att ta sig ut efter skolan.

Har ditt barn autism, eller? Då är det förstås inte samma sak.

AndreaBD

Wed 21 Dec 2022 18:41

#113

Anonym (Hopplöst) skrev 2022-12-21 17:58:09 följande:

Jag har INTE gett upp. Bara tanken på att det finns en mikroskopisk chans gör att jag anstränger mig till max för att peppa och hjälpa. Prioriterar mig själv sist av allt, jag umgås aldrig med någon, gör aldrig något för min egen skull. På helgerna tar jag fram läxor och kämpar på. Ibland lyckas jag få med barnet på badhus eller iallafall ut en stund. Att kanske få se ett leende, kanske tom ett skratt gör att jag kämpar på.

Jag är alltid positiv inför barnet och pratar positivt om skolan. Men visst känner jag mig uppgiven av alla ouppnåeliga mål. Betyg nästa år och det ser inte ut att bli ett enda E.

Det vore ju väldigt bra att direkt i början skriva att barnet har ett funktionshinder - det där är ju inte ett barn med normal kapacitet.

Betyg, vad är normalt och vilka ambitioner kan och bör vi ha?

INNEHÅLL