Betyg, vad är normalt och vilka ambitioner kan och bör vi ha?

Jag tror du missförstått betygssystemet. Det är precis tvärtom. Har man en gång uppnått ett A - på ett betygskriterium så som skriva - så kan man just inte förlora det för en dålig inlämning. 

Det är ju helt sjuk att de begär att ett barn ska klara av att läsa mellan raderna eller resonera och dra slutsatser. Sånt går ju inte att lära sig utantill.

 

 

 

Jag har INTE gett upp. Bara tanken på att det finns en mikroskopisk chans gör att jag anstränger mig till max för att peppa och hjälpa. Prioriterar mig själv sist av allt, jag umgås aldrig med någon, gör aldrig något för min egen skull. På helgerna tar jag fram läxor och kämpar på. Ibland lyckas jag få med barnet på badhus eller iallafall ut en stund. Att kanske få se ett leende, kanske tom ett skratt gör att jag kämpar på.

Jag är alltid positiv inför barnet och pratar positivt om skolan. Men visst känner jag mig uppgiven av alla ouppnåeliga mål. Betyg nästa år och det ser inte ut att bli ett enda E.

Nej. 

Nej har inga diagnoser. 

Inser väl att jag är lat och prioriterar fel när jag hör hur duktiga många andra föräldrar är.

Som sagt, min erfarenhet är att det är svårt att få svenska barn till att göra det "tråkiga". Och det är väldigt oroande, och jag tror det beror på alla medier, allt tittande på youtube och liknande. Det ska bara vara underhållning hela tiden. 

Fakta - nja... grejen där är ju att man dels har svårt att försvara varför man ska lära sig fakta när man ändå kan kolla upp det på nätet. Och det är ju inte samma mängd som tidigare, så att man lätt kan lära sig all fakta, utan det har ju utökats åt alla möjliga håll. Och samhället är ju inte heller längre sån att man bara ska göra det som sägs. Det har det inte varit sen länge tillbaka egentligen. Motsatsen ser man t.ex. i Ryssland - jag har kollat på en del videon där man frågade folk i Ryssland vad de tycker om olika saker, även kriget förstås. Och många säger att de inte har kunskap att bedöma det. Att de måste lita på vad deras ledare säger, eftersom de vet bättre. Detta är ju nackdelen.

Och det krävs ju i arbetslivet också. Dock inte i alla jobb. 

Det är säkert för höga krav att ALLA måste kunna analysera och resonera. Men det är "enhetsskolan" i Sverige som gör. Att göra nivåskillnader - det är ett no-go. Likaså att ha olika skoltyper eller en intern uppdelning. Det där är en svensk grej, att alla måste göra exakt samma saker, få samma utbildning.