Betyg, vad är normalt och vilka ambitioner kan och bör vi ha?
Normalkurvan är som så att de flesta ligger i mitten eller strax under. En mindre andel elever ligger i botten och ytterligare färre mot toppen. Din son tillhör det lägre skiktet.
Man ska vara nöjd med E, oavsett årskurs eller ämne. Man har rätt till individuellt stöd även om man inte har diagnos, du kan läsa mer om detta på Skolverkets hemsida. Skolan har dock ingen skyldighet att se till att din son får ett visst betyg, inte ens godkänt, de ska bidra till att han utvecklas så mycket som möjligt, och det är inte riktigt samma sak. Läraren ska så klart berätta för eleverna hur man kan tänka när man analyserar, de går ju i skolan just för att lära sig sådant och man kan inte förvänta sig att elever kan saker intuitivt, då behövde vi ju varken skolor eller betyg.
Din son kommer in på gymnasiet men kanske inte på Teknikprogrammet eller liknande utan snarare något praktiskt om han har E i snitt. Däremot är det för tidigt att ge upp nu, slutbetygen ska spegla tre år av utbildning, en termins betyg är verkligen strunt samma. Det är första terminen, han hinner utvecklas mycket på två och ett halvt år. Det som är viktigt att ta med sig som förälder är att fira hans framgångar även om det "bara" är E, inte uttrycka ledsamhet att det inte blev mer utan bara poängtera att godkänt är bra nog men att om han vill nå högre så stöttar ni naturligtvis det och hjälper så gott ni kan. En förälders inställning gör stor skillnad!
Se till att han läser mycket skönlitteratur, vanliga fysiska böcker. Det utvecklar språkkänslan och förmågan att läsa mellan raderna, det skapar större förståelse även för facklitterära texter. Uppmuntra honom att skriva dagbok också, skrivandet är viktigt för förståelsen. Lycka till.
skolvarlden.se/artiklar/forskning-att-skriva-leder-till-storre-amneskunskap/
