Betyg, vad är normalt och vilka ambitioner kan och bör vi ha?

Jag tror du missförstått betygssystemet. Det är precis tvärtom. Har man en gång uppnått ett A - på ett betygskriterium så som skriva - så kan man just inte förlora det för en dålig inlämning. 

Det skulle man kunna tro men så funkar det tyvärr inte på många håll.

En del lärare idag kan knappt knyta skorna och ännu mindre förstå de kriterier som de ska sätta betyg efter. De kan alltså inte förklara dem för föräldrarna eller eleverna heller.

Vi har t.ex. suttit med ett D i ett ämne och läraren kan inte säga en enda sak som vårt barn ska göra bättre/lära sig för att få ett högre betyg. Och sen slutar läraren efter en termin eller ett år och det är kaos och förvirring en gång till.

Min sons bästa vän har ett E i idrott från 9:an för att han inte klarade av en enda sak- dans. I allt annat hade han A, tränar kampsport på hög nivå osv.

Jag hade nog fått infarkt av ilska om det var jag.

I gymnasiet räcker det att få under A i betyg på en enda uppgift i svenska B för att få E på hela kursen enligt min sons lärare. Min son hade alltså A i allt utom den uppgiften och fick E.

När min dotter fick sina första betyg var det mest E och något D. Lärarna sa att de inte ville sätta så högt första terminen innan de lärt känna barnen, för att det är jobbigare att sänka betygen sen om det skulle visa sig behövas. När hon slutade 9:an hade hon mest A, några B och ett C.

Har ni funderat på om han befinner sig i den lättare delen av npf-skalan? Just sådana besvär är typiskt då, men det kan också vara så enkelt som att han inte har utvecklat den delen så mycket än. Ni får hålla ögonen öppna och fortsätta kämpa med läsförståelsen. Jag vet att du skrev att han inte tycker om att läsa skönlitteratur, men att läsa och skriva är de saker som kommer att hjälpa honom bäst. Han kanske skulle vilja skriva egna historier?

Maktmissbruk??? Du förstår uppenbarligen inte vad det mest sannolikt handlar om. Ibland är det ganska omöjligt att veta om en elev som har fått ett A på en eller ett par ännu ganska enkla uppgifter i 6:an fortfarande kommer att ha så bra resultat när uppgifterna blir mer komplexa.

Kanske inte i alla ämnen, men i vissa. Helt omöjligt är det när jag har nybörjare i moderna språk, som alltså börjat med språket i 6:an eller 7:an och ändå bara lär sig ord och små-fraser i början. Då går det egentligen inte att sätta betyg, men om jag ändå måste göra det, så har jag ingen aning om den eleven har kapacitet att uppnå ett högt betyg när det blir lite mera allvar. Om jag då skulle sätta ett A under första året, så kan det hända att eleven hamnar på ett E i slutet och då undrar föräldrarna verkligen. Och vill veta vad man ska göra. 

Även i engelska så har många elever lätt att skriva en kort text i 6:an, men det som sedan kommer i 8:an och 9:an är så mycket högre nivå - jag kan inte bedöma om den eleven nånsin kommer att nå ett av de högre betygen då. Inte före de närmar sig. Och då vill jag inte riskera att behöva ge flera betygssteg sämre. Hellre börja med lite lägre. Dessutom - från och med 7:an så gäller ju 9:ans betygskriterier (även om man ändå anpassar till årskursen, vilket man ju delvis måste göra). Jag tror inte ens att skolverket har tänkt igenom detta ordentligt.  

Extra stöd får man inte om man har E. Men ni som föräldrar kan ju få tips om hur ni kan stötta hemma.

Problemet är att föräldrarna inte kan styra barnen från sina jobb, att de ska gå till studiestunden istället för att hänga med kompisarna. Många av eleverna som skulle behöva gå på studiestunden är inte motiverade. Jag skulle önska att läroplanen skulle ändras så att det skulle bli obligatorisk studiestund 1-2 timmar i veckan under skoldagen istället med lärarfokus på de elever som inte når målen. Vet att det skulle ta mycket resurser, men skulle nog vara effektiv.