Betyg, vad är normalt och vilka ambitioner kan och bör vi ha?

Jag tycker inte det är ni föräldrar som ska sätta nivån, det ska eleven. Sen kan man givetvis resonera om vad han tänker och kanske högre betyg i vissa ämnen, längre i andra osv. 
Han går bara i åk 6. Jag jobbar på gymnasiet och jag blir lite beklämd när föräldrar redan i åk 6 oroar sig över betygen.  
Så här fungerar det: Målen för betyg i åk 6 är ett eget avsnitt. När man sedan börjar åk 7 är det samma betygsmall (och mål) som gäller ändå upp till åk 9. ÅK6-betygen har noll relevans (personligen förstår jag inte hur politikerna drev igenom att de ska finnas, de har ingen funktion mer än nån slags fjäder i hatten hos politikerna, samt att de trodde att det skulle bidra till disciplin).
Betygen i åk 7 kan vara rätt låga och man bygger sakta upp till slutbetygen i åk 9, vilka är de som är viktiga inför gymnasievalet. 

Vad gäller analysförmåga är ungarna rätt omogna inne i hjärnan i åk 6. Klart att alla har utvecklats en bit till, till åk 9. Mognaden fortsätter förstås även på gymnasiet och där har vi samma resonemang: hur få dem att förstå vad analys är och hur man gör.
Lärarna i teoretiska ämnen ska hjälpa eleverna med denna process men den är långsam. Vissa elever når inte "ända fram" så att säga. Många är mer praktiker och får höga betyg i de ämnena och kanske har E i sv,  sh etc. Då får det vara så. Man kan inte tvinga fram en mognad där den inte finns, men alla utvecklas givetvis hela tiden, om än olika fort. Vår hjärna är inte "vuxen" förrän framåt 25-års ålder. 

Att tänka att E inte räcker till gymnasiet blir helgalet om ni tänker så. Nu vet jag inte vilken ort ni bor på och hur konkurrensen ser ut, men vill han inte in på teknik eller natur, profilerade ekonomiprogram etc, så är det inte svårt att komma in på det man vill, om det inte är speciellt profilerade skolor med tex idrott, musik eller annat, som gör att väldigt många söker. 

Ni kan kolla upp lite runt detta redan nu, men det är flera år dit så det är inte ens säkert att det finns samma program, eller ens samma skolor att söka till om 3 år. 

För att söka till ett teoretiskt program krävs minst 12 godkända betyg från åk 9 (och då måste vissa ingå som som,eng,ma) , till yrkesprogram krävs 8 betyg (ingår sv, eng, ma).

Det allra bästa är att fundera över vad man tycker om, vad man tror sig kunna vara intresserad av/orkar med, så att man får en bra tid på gymnasiet. 

Normalkurvan är som så att de flesta ligger i mitten eller strax under. En mindre andel elever ligger i botten och ytterligare färre mot toppen. Din son tillhör det lägre skiktet.

Man ska vara nöjd med E, oavsett årskurs eller ämne. Man har rätt till individuellt stöd även om man inte har diagnos, du kan läsa mer om detta på Skolverkets hemsida. Skolan har dock ingen skyldighet att se till att din son får ett visst betyg, inte ens godkänt, de ska bidra till att han utvecklas så mycket som möjligt, och det är inte riktigt samma sak. Läraren ska så klart berätta för eleverna hur man kan tänka när man analyserar, de går ju i skolan just för att lära sig sådant och man kan inte förvänta sig att elever kan saker intuitivt, då behövde vi ju varken skolor eller betyg.

Din son kommer in på gymnasiet men kanske inte på Teknikprogrammet eller liknande utan snarare något praktiskt om han har E i snitt. Däremot är det för tidigt att ge upp nu, slutbetygen ska spegla tre år av utbildning, en termins betyg är verkligen strunt samma. Det är första terminen, han hinner utvecklas mycket på två och ett halvt år. Det som är viktigt att ta med sig som förälder är att fira hans framgångar även om det "bara" är E, inte uttrycka ledsamhet att det inte blev mer utan bara poängtera att godkänt är bra nog men att om han vill nå högre så stöttar ni naturligtvis det och hjälper så gott ni kan. En förälders inställning gör stor skillnad!

Se till att han läser mycket skönlitteratur, vanliga fysiska böcker. Det utvecklar språkkänslan och förmågan att läsa mellan raderna, det skapar större förståelse även för facklitterära texter. Uppmuntra honom att skriva dagbok också, skrivandet är viktigt för förståelsen. Lycka till.

skolvarlden.se/artiklar/forskning-att-skriva-...

Han går i åk 6 till och med, dvs mycket hinner ändras på de kommande åren. Ingen bryr sig om vad han får det här sista året. Ingen. Det ger en indikation till kommande årskurser men det spelar faktiskt ingen roll, framtida lärare måste ändå bilda sig en egen uppfattning om hans förmågor och för det mesta får de inte ens se hans tidigare betyg. De får så klart om de vill men det kvittar egentligen. Viktig info om svårigheter, diagnoser osv ska ändå följa med överlämningen.

Jag är lärare på gymnasiet. Jag tycker inte ni ska tänka betyg, utan snarare att lära ert barn en god rutin, alltså att plugga på rätt sätt. Bort med distraktioner (mobil om det finns), korta pluggpass, arbeta aktivt  med texterna (ställ frågor till texten, sammanfatta med egna ord osv). Lär honom bra strategier som kommer ge utdelning på lång sikt och som han kan ha nytta av upp till gymnasiet.

Att tänka "han ska ha ett C, punkt slut!" är helt kontraproduktivt. Lär honom bra rutiner, så kommer hans förmågor komma till sin rätt, oavsett vilken nivå de ligger på.

Jag tror ni ska be skolan om hjälp. Om han är dålig i alla eller nästan alla ämnen finns det ju ett generellt problem bakom, som man borde ta tag i. Då handlar det inte om olika styrkor och svagheter.

När min dotter fick sina första betyg var det mest E och något D. Lärarna sa att de inte ville sätta så högt första terminen innan de lärt känna barnen, för att det är jobbigare att sänka betygen sen om det skulle visa sig behövas. När hon slutade 9:an hade hon mest A, några B och ett C.

Jag är själv lärare på högstadiet. Det ni kan göra: Prata med lärarna - vad har de för intryck? Har han svårt för sig eller är han okoncentrerad/omotiverad? Det finns många möjligheter. Han kan ha dålig studieteknik (det kan man öva hemma ganska bra om man vet vad det är). Han kan bara vara lite omogen. 

Jag tycker också att ni inte ska tänka för mycket betyg - mycket kan vara tillfälligt, utan det viktiga är att han förstår, hänger med i ämnena. Vilket intryck har ni då när ni läser läxor med honom? Har ni märkt något som skulle kunna vara ett problem? Så som att han inte förstår vad det handlar om, inte vet exakt hur han ska göra, är långsam, tappar tråden, har svårt att formulera begripliga svar, m.m.

Såg att du skrev att han fick dålig resultat på tidigare nationellt prov i läsförståelse. Det finns barn som i princip förstår texten, men inte riktigt klarar att förstå vad de förväntas skriva som svar till frågorna. T.ex. att de skriver något som har med texten att göra, men inte just det som efterfrågas i den frågan. Om han gör så, så skulle han kunna få mycket sämre resultat på prov. Kolla även detta! Förstår han inte texterna eller förstår han inte vad han ska skriva på frågorna? 

Om du kan få honom att läsa hemma, så vore det jättebra. Mutor är nog nästan det enda som funkar.

Jag är själv lärare på högstadiet. Det ni kan göra: Prata med lärarna - vad har de för intryck? Har han svårt för sig eller är han okoncentrerad/omotiverad? Det finns många möjligheter. Han kan ha dålig studieteknik (det kan man öva hemma ganska bra om man vet vad det är). Han kan bara vara lite omogen. 

Jag tycker också att ni inte ska tänka för mycket betyg - mycket kan vara tillfälligt, utan det viktiga är att han förstår, hänger med i ämnena. Vilket intryck har ni då när ni läser läxor med honom? Har ni märkt något som skulle kunna vara ett problem? Så som att han inte förstår vad det handlar om, inte vet exakt hur han ska göra, är långsam, tappar tråden, har svårt att formulera begripliga svar, m.m.

Såg att du skrev att han fick dålig resultat på tidigare nationellt prov i läsförståelse. Det finns barn som i princip förstår texten, men inte riktigt klarar att förstå vad de förväntas skriva som svar till frågorna. T.ex. att de skriver något som har med texten att göra, men inte just det som efterfrågas i den frågan. Om han gör så, så skulle han kunna få mycket sämre resultat på prov. Kolla även detta! Förstår han inte texterna eller förstår han inte vad han ska skriva på frågorna? 

Om du kan få honom att läsa hemma, så vore det jättebra. Mutor är nog nästan det enda som funkar.

 Tror mig - vi lärare får också snart infarkt. Tror du det är roligt att jobba med ett betygssystem som är så pass oflexibelt? Nu har det ju ändrats och blivit lite bättre. 

Det där med idrotten - läraren har gjort en korrekt bedömning. Det är betygskriterierna som är orsak till idiotin. 

Nej, läraren kan inte tala om vad barnet borde göra för högre betyg. Och det beror i allra högsta grad på läroplanen!! Detta står t.o.m. i läroplanen - eller i skolverket kommentar till den!  Jag var väldigt förvånad när jag läste detta. Det stod tydligt att läraren inte kan förväntas  kunna säga sånt. Tyvärr - betygssystemet har gjort att man har brutit ner allt i små detaljer, men om man då ska skulle ge råd hur man ändå uppnår...... det funkar inte alltid att bryta ner det så. 

Varför det är så svårt? T.ex.om det är något som man vet hänger på mognad och man vet att just den eleven klarar bara inte av det än. 

Exempel: I SO - och NO-ämnen finns det såna kriterier som att man ska förstå helheten, sammanhangen, kunna applicera detta på andra situationer, och liknande. Vad ska läraren då ge för konkret moment som eleven ska träna på? Att förstå sammanhang? 

Har ni funderat på om han befinner sig i den lättare delen av npf-skalan? Just sådana besvär är typiskt då, men det kan också vara så enkelt som att han inte har utvecklat den delen så mycket än. Ni får hålla ögonen öppna och fortsätta kämpa med läsförståelsen. Jag vet att du skrev att han inte tycker om att läsa skönlitteratur, men att läsa och skriva är de saker som kommer att hjälpa honom bäst. Han kanske skulle vilja skriva egna historier?

+1

TS, jag hakar på detta inlägg. Med elever med dessa svårigheter använder vi bl a "Mellan raderna". Fråga om skolan har s.k "lästräning", i mindre grupp eller enskilt, samt om de kan ge er mtrl hemma. Följande är kopieringsunderlag för hela grundskolan. 
www.studentlitteratur.se/serier/mellan-radern.../

Tio timmar är ju inte mycket, vi lade ner mycket tid när vår tvillingar var just tolv år, speciellt SO var svårt för dem.  De var inte mogna. Förstod inte riktigt språket, och hade inte tillräckligt bra läsförståelse. Vi gjorde så att jag läste högt för dem ur texterna, då lärde de sig jättebra, jag läste högt och förklarade om det behövdes. Barn i den åldern behöver oftast lära sig genom att lyssna. Det är så vi lärt oss av de äldre generationerna i årtusenden. Så lärde vi oss i mellanstadiet på åttiotalet genom den sk katederundervisningen,  läraren berättar och eleverna lyssnar. Detta att lära sig påbegynn hand , fungerar inte för många barn. Mina barn har nu klarat gymnasiet med fina betyg så det var värt att hjälpa dem lite extra just i femman, sexan och sjuan var det svårt för dem.

Det konstiga är dock att den läxläsningen som skolorna ändå försöker med då och då, inte nyttjas. Jag har sett det flera gånger under mina hittills 25 år som lärare. Skolorna lägger in läxläsning på två eller tre eftermiddagar i veckan och knappt någon elev kommer dit. Då fick man ta upp det i utvecklingssamtal och bestämma att eleven ska gå dit, och föräldrarna tyckte ju förstås att det var bra, men även då kom inte dessa elever regelbundet (ofta bara en, två gånger). Och föräldrarna reagerade inte på att de inte gick dit. Hur mycket mer ska skolan göra? Då har ju eleven och föräldrarna nonchalerat det. Och detta händer gång på gång! 

Nej, det håller jag inte med om. Han bör gå dit och få hjälp med allt som han behöver hjälp med. Även om det inte är den vanliga läraren, så är det ju en lärare som förstår att vissa kan ha svårt för sig och kan behöva hjälp med att överhuvudtaget förstå vad man ska göra. Alla lärare kan väl hjälpa med årskurs 6 matte. Och även om de har andra ämnen, så är de vana vid att elever inte ens förstår vad det är de inte förstår. 

Om fler föräldrar tänker så, så sitter den där läraren antagligen själv där och har inget att göra, när hen mycket väl skulle kunna hjälpa din son. Ta för er av det som finns! 

Ja det var ju inte så dåligt. Dessa betyg kommer inte att stoppa honom från att få ett arbete i alla fall! Det verkar värre att han inte orkar något efter en skoldag, Hur är hans kondition? I den åldern behöver man ju göra någon form av fysisk träning, om han inte vill idrotta kan ni ju gå på gym tillsammans eller åtminstone gå långa och raska promenader, 

Men då har han ju en enorm kapacitet.