Betyg, vad är normalt och vilka ambitioner kan och bör vi ha?

Jag tror det är viktigt att viktigt att anpassa ambitionen efter barnet. För vårt äldsta barn så är ambitionen att försöka att inte få mestadels C, undvika att alls få D och E och få några A och B för att få upp snittet till "bättre än C". Detta då det är vad som behövs för att komma in på önskat gymnasium. 

Vårt andra barn (som inte får betyg ännu) kommer nog ambitionen vara att hen ska klara av att genomföra tillräckligt många prov och gå på tillräckligt många lektioner för att alls kunna få en bedömning. Det barnet är sjukt intelligent (enligt tester som genoomförts så inte bata min egen bedömning) men har npf och klarar knappt av att gå i skolan. Skulle aldrig gå att sätta press på att prestera, det är press nog bara att vara på plats. 

Det beror ju lite på om ni upplever att det finns en potential som inte kommer fram. Mitt barn med npf tex har jättesvårt att visa sina kunskaper på proven men både vi och lärarna märker ju att han i många fall ligger flera årskurser före. Då behöver han hjälp med tex muntliga prov och studieteknik och läsförståelse.