Min bonusdotter bryter ner oss allihopa psykiskt
Bäst vore förstås om ni kunde bli särbos. Om det verkligen inte går på något sätt har jag nedanstående råd:
Du behöver sätta gränser gentemot bonusdottern och pappan också förstås. Ni behöver prata ihop er.
Säger hon att mamma är bättre och vill flytta till henne säg bara vi ser helst att du bor här men om din önskan är att flytta till din mamma så får du självklart göra det.
Hotar hon dig eller någon annan i familjen säg att du ringer polisen. Om hon fortsätter ring polisen.
Skriker hon att hon ska ta självmord säg att ni ringer polisen/sjukvården. Fortsätter hon ring 112.
Hotar hon med att skära sig för att få sin vilja igenom så säg att om hon skär sig hamnar hon på psykakuten eller liknande. Säg det är ingen som tvingar dig att skära dig det är du själv som gör det mot dig själv. Att hon skär sig ska inte ge henne vad hon vill ha det uppmuntrar bara detta beteende.
Om mamman trakasserar dig med massa hemska sms. Svara att om hon inte slutar så anmälar du henne för ofredande. Detta borde din man också svara om hon gör samma sak mot honom. Om mamman inte är till någon nytta överhuvudtaget så är det bättre att kommunikationen går via dottern och sambon ber mamman att aldrig mer kontakta honom. Snart är dottern 18 och då borde det definitivt inte vara något problem att inte ha kontakt med mamman.
Om dottern skickar massa hemska sms ignorera dem. Du behöver inte svara och inte heller ta upp det sen.
Om hon säger att ni inte bryr så säg att din högsta önskan är självklart att hon ska må bra men så länge hon inte vill ha hjälp kan ingen hjälpa henne.
Ja, jag förstår att dottern mår dåligt och ovanstående kan låta hårt men om hon får fortsätta med känslomässig utpressning och hot mot er så kommer hennes beteende inte att förändras.
Hon behöver också förstå att i slutändan hänger det på henne själv. Hur hemska alla andra människor än varit mot henne så är det i slutändan bara hon som kan göra så att hon mår bra igen.
När hon gör något bra se till att berömma henne även om det är något litet hon gör som att t ex tömma diskmaskinen eller om ni har en trevlig pratstund säg till henne att du tycker det var trevligt att prata med henne. När hon själv öppnar sig om olika saker fortsätt lyssna även om hon betedde sig illa några timmar tidigare.
Jag har också en bonus där vi lyckats få slut på de mest självdestruktiva och familjedestruktiva beteendena genom att hantera situationerna enligt ovan men då har jag och pappan pratat ihop oss om att vi båda två ska hantera situationerna enligt ovan.
Den enda situationen ovan som inte hänt med bonusen är situationen med mamman. Hon har knappt varit med i bilden och bonusen har i princip bott hos oss på heltid.
Bonusen har också vägrat många olika typer av hjälp som erbjudits från skola, soc, psykolog mm. Det var en väldigt tuff tid men det har blivit bättre nu. Jag upplever att det beror på att bonusen blivit mer mogen samt med åldern även fått mer frihet och ansvar. När du är 18 är du fri att flytta och sörja för dig själv om du vill. Du är inte tvingad att bo hos dina föräldrar. Bonusen är gladare och även relationerna inom familjen är bättre.