Saknar barnen när dom flyttar hemifrån

Jag har ett barn i övre tonåren som inte har något socialt liv utanför familjen. Sen har jag ett barn som är några år yngre som börjar frigöra sig alltmer. Jag är så glad för hens skull, att hen har kompisar och en aktiv fritid. Där behöver jag inte oroa mig för övergången till vuxenlivet. 

Det är inte en rolig situation varken på kort eller lång sikt att ha ett barn utan sociala sammanhang och jag är orolig för framtiden.