Saknar barnen när dom flyttar hemifrån

Vi har 5 ungdomar. Äldsta har flyttat. Övriga är mellan 14-21.

De umgås allt mindre med oss vuxna. Skulle inte falla mig in att tvinga dem att umgås med oss. De har skola, träningar, jobb att sköta och däremellan träffar de vänner, pluggar till körkort och allt vad det nu är.
Vi är glada om man får en pratstund med dem tex vid middagen, eller annat tid, eftersom det inte alltid fungerar att alla äter samma tid längre. 

Ska vi vuxna göra något informerar vi om detta i god tid så att de kan delta om de vill. När det planeras för större saker som tex semesterresor har vi sista åren enbart rest med de två yngsta. Övriga har inte varit intresserade samt haft sommarjobb och då valt att stanna hemma. Helt ok för oss. 

Jag tar det hela med ro och tänker tillbaka på hur jag själv var som tonåring. Det var helt klart kompisarna och pojkvän som gällde till 95%. 5% gick till mamma och pappa - och vet du - det är så det ska vara . Har alltid haft en mycket bra relation till mina föräldrar, både som liten och även efter att jag flyttade hemifrån.

Ta det lugn, oroa dig inte så mycket. Den här tiden som är nu är "mellantiden" och ungdomarna ska frigöra sig för att så småningom klarar sig själva. Det vore snarare lite osunt om de föredrog att alltid hänga med föräldrarna, aldrig vill flytta hemifrån etc.