Orosanmälan/mobbing

Jag ska tillägga att min dotter oftast har ett skäl till att hon beter sig som hon gör också.  Hon försöker skydda andra elever från mobbning med. Hon är ofta polis på skolan. Barn kommer fram till henne och ber om hennes hjälp. Eller att hon försvarar sig själv.  Det senaste var att hon pratat med en äldre tjej på skolan som blev retad utav andra tjejer i sin klass. Då min dotter gick och skällde och svor på dom. Jag försöker att få min dotter att förstå att det är bättre att gå och säga till lärare eller rektor. Men hon vill vara snäll. Men det blir fel. Bara så sent som igår hade dom disco på skolan och hon fick en spark i magen utav en kille för att hon la sig i ett samtal. Det har blivit precis som att det är okej att vara elak mot min dotter för att hon är (jobbig) och annorlunda.  Hon står på sig och backar inte. Orosanmälan sen påstår att hon inte har några tydliga ramar och gränser. Jag vågar inte låta min dotter vara ute ensam. Och hon får inte gå vart som helst eller göra vad som helst. Jag är orolig för att saker ska hända då hon är för nyfiken på allt och alla. Därimot får hon gå till affären själv då vi bor väldigt nära och vi känner nästan alla som jobbar där.  Och för ett par veckor sedan var det en man som gick fram till min dotter och sa hej snygging och försökte prata med henne. Min dotter tyckte att detta var obehagligt och gick fram till ambulansen och pratade med tjejerna i den om vad som hände. Dom märkte att min dotter var skärrad och dom ringde mig och berättade vad som hänt och att dom kunde skjutsa hem henne. Tack snälla ni som tog hand om henne.  Jag tycker att min dotter gjorde helt rätt i att gå fram till andra vuxna och be om hjälp när hon hamnade i en obekväm situation. Denna man har även varit på andra små tjejer utan för affären.  Jag har hört mig för och denne man har utvecklingsstörning och är ofarlig. Men detta har skolan tagit med i din orosanmälan tex. Att hon är gränslös och hur ska det gå för detta barn i framtiden. Även att min dotter har skrivit kärleksbrev till pojken i klassen. Hon går i 4e klass och skrev kärleksbrev i 2a klass.  Pojken har slagit min dotter med knytnävar överallt. Sparkat henne i ryggen strypt henne kastat sten. Förstört hennes klocka och smycken. Tryckt upp henne mot väggen och boxat henne bröstet. Hotat henne till livet. En fröken avbröt när min dotter låg på mage på golvet med händerna för ansiktet. Och han skulle sparka henne i ansiktet.  Men jag får höra att min dotter trycker på hans knappar.  Och jag är kanske dum men det spelar ingen roll. Han får inte slåss även om hon retas. Sen kan jag tala om att om hon retas så gör han det minst lika mycket. Men hon slåss inte. Hon vågar inte. Hon tror att det kommer att bli värre då.  Jag vet att min dotter har det svårt. Jag vet att min dotter inte heller betar sig på bästa sätt. Men jag tycker att detta är fruktansvärt.