Tonåring med hög skolfrånvaro

Det är inte helt ovanligt att tonåringar mister csn ett tag. Jag vet flera stycken och min son har fått en varning nu i höst (går sista året). Så länge det går bra i skolan så skulle jag faktiskt inte bry mig om detta. Det är allvarligt först om det blir f-varningar eller om tonåringen mår dåligt. Vilket din inte verkar göra. Eller? Eftersom du verkar tycka att han behöver en samtalskontakt? 

Däremot så skulle jag inte ersätta de pengarna med någon slags månadspeng! 

Såklart ska ni prata om detta också, men lyssna på honom och försök tänka på vad som är viktigt i slutändan: hur han mår och att han tar studenten. Men att lägga sig sent och ha svårt att stiga upp är liksom typiskt för tonåringar...

Sen spelar det kanske roll det om det är något enstaka ämne som blir drabbat. Min son har fysik första lektionen tre dagar i veckan (varav två tidiga) så jag försöker nu verkligen se till att han går upp och kommer iväg de två dagarna.  Fysik är ett ämne där det är väldigt bra att vara med på lektionerna. Jag hade nog varit mindre tjatig på morgonen om det var olika lektioner som blev drabbade. Om han är uppe och håller på med frukost när jag går är jag mer säker på att han kommer iväg i tid.

Så tycker jag...

Nu har min son ganska ordentlig ADHD, men i övrigt är det ganska likt er situation: en smart kille med bra betyg som har svårt att komma upp på morgonen. Det som funkar för oss är att jag väcker honom med en latte på morgonen (och hans medicin). Alla skärmar laddas på mitt rum under natten - det är något som han efter att han fyllde 18 år bad oss fortsätta med. Jag tar med hans telefon in på morgonen och den har flera larm som påminner honom under morgonen så att han kommer iväg även när jag och pappan börjar jobba tidigare. Sedan små belöningar - verkligen tramsigt små belöningar, som en kaka - för att han kom i tid till skolan den dagen.

Efter att han fyllde 18 år så har vi även taget ett stort steg tillbaka och lämnat över ansvaret att sköta skolan till honom. Vi stöttar och hjälper till med det som han ber om stöd med. 

Jag jobbar på gymnasiet. Vi har stora problem med vad vi kallar "18-årssjukan" dvs när de kan anmäla sig själva. 
Hos oss får de varningssamtal, sen förstås CSN-brev och indragning men det viktigaste är ju inte pengarna, utan samtal med kurator, specialpedagog eller annan (förutom mentorn) för att försöka fånga upp och hjälpa eleven. Vår SYV har många samtal med elever i samma sits som din son och får dem att förstå konsekvenserna om de inte får ledig alla betyg och kanske inte får ut examen. Även om han har lätt för sig finns det kurser man ändå inte får godkänt i till slut, om det är väldigt hög frånvaro just på dessa (tex om han alltid missar samma lektioner på morgnar). 

 Det du beskriver skulle han behöva ha kontakt med skolans kurator för, och försöka få hjälp med sömnen, sina rutiner. Tyvärr går det inte att tvinga så klart, men det är vad vi skulle försöka med där jag jobbar. 

För vissa elever blir det större möten med rektor, SYV osv, för att utröna vad ungdomen egentligen vill med sina studier. Det brukar vara sådana möten när eleven börjar få F-varningar i kurser och det brukar vara nu runt jul man börjar kunna se sånt. 

Dessutom (glömde skriva det):

Om det fortsätter månad efter månad med indraget CSN och hög frånvaro kan det bli möte där man diskuterar huruvida eleven ska gå kvar eller inte. Gymnasiet är inte obligatoriskt, det är en stor skillnad mot grundskolan. Skolan har skyldighet att hjälpa och stötta allt man bara kan, men om eleven inte vill ta emot det skolan kan göra (tex inte vill prata med någon, inte gå på lovskola mm) så blir det ibland inget mer att göra än att diskutera andra vägar till utbildning. Vi kan inte trolla fram en Inre motivation hos eleven men vi försöker på alla sätt och genom yttre åtgärder. 

Vår kurator arbetar absolut med sånt. Det är som du säger, kruxet att få eleven att vilja prova. Om det går att få honom att i a af möta kuratorn EN gång, så kanske det  kan leda till något :) . 

Det är det här lirkandet som kan ta tid, men min upplevelse är att många tonåringar känner det positivt att prata med någon som inte är förälder, inte lärare osv - någon som är helt fristående och det är ju kuratorn.

Att han sagt att han vill ta det utanför skolan - jovisst, men gör det då (tänker jag då). Jag har egna ungdomar som varit i liknande sits och det är ibland bara något de sagt, för att man ska sluta "tjata". Du kanska kan få honom att gå med på att han antingen pratar med skolans kurator eller bokar tid på VC (då är det oftast lättare att få en tid hos skolans kurator, det kanske han inser) , men att något måste ske.