Tonåring med hög skolfrånvaro

Jag jobbar på gymnasiet. Vi har stora problem med vad vi kallar "18-årssjukan" dvs när de kan anmäla sig själva. 
Hos oss får de varningssamtal, sen förstås CSN-brev och indragning men det viktigaste är ju inte pengarna, utan samtal med kurator, specialpedagog eller annan (förutom mentorn) för att försöka fånga upp och hjälpa eleven. Vår SYV har många samtal med elever i samma sits som din son och får dem att förstå konsekvenserna om de inte får ledig alla betyg och kanske inte får ut examen. Även om han har lätt för sig finns det kurser man ändå inte får godkänt i till slut, om det är väldigt hög frånvaro just på dessa (tex om han alltid missar samma lektioner på morgnar). 

 Det du beskriver skulle han behöva ha kontakt med skolans kurator för, och försöka få hjälp med sömnen, sina rutiner. Tyvärr går det inte att tvinga så klart, men det är vad vi skulle försöka med där jag jobbar. 

För vissa elever blir det större möten med rektor, SYV osv, för att utröna vad ungdomen egentligen vill med sina studier. Det brukar vara sådana möten när eleven börjar få F-varningar i kurser och det brukar vara nu runt jul man börjar kunna se sånt. 

Ja, detta känns också igen. Vi har många högpresterande elever på tex Naturprogrammet. Många av dem träffar SYV och de t tittar på vilka utbildningar eleverna funderar på till efter gymnasiet. Många får sig en tankeställare när de ser antagningskraven, att man kanske behöver göra högskoleprovet osv. 

Han "behöver" på ett sätt inte anstränga sig med ämnen han har lätt för, men han kan ta ett snack med SYV om vilka betyg som kanske behövs för olika utbildningar. De som är populära kan ha krav på t.o.m mer än vad man får i poäng om man har A i alla kurser. Då krävs dessutom meritpoängen.
Om han får E i en kurs på tex Natur, som "alla andra" har högre betyg i, så kan det påverkar hur han tar sig vidare sen. Inga fel att ta ett snack i alla fall. 

Dessutom (glömde skriva det):

Om det fortsätter månad efter månad med indraget CSN och hög frånvaro kan det bli möte där man diskuterar huruvida eleven ska gå kvar eller inte. Gymnasiet är inte obligatoriskt, det är en stor skillnad mot grundskolan. Skolan har skyldighet att hjälpa och stötta allt man bara kan, men om eleven inte vill ta emot det skolan kan göra (tex inte vill prata med någon, inte gå på lovskola mm) så blir det ibland inget mer att göra än att diskutera andra vägar till utbildning. Vi kan inte trolla fram en Inre motivation hos eleven men vi försöker på alla sätt och genom yttre åtgärder. 

Vår kurator arbetar absolut med sånt. Det är som du säger, kruxet att få eleven att vilja prova. Om det går att få honom att i a af möta kuratorn EN gång, så kanske det  kan leda till något :) . 

Det är det här lirkandet som kan ta tid, men min upplevelse är att många tonåringar känner det positivt att prata med någon som inte är förälder, inte lärare osv - någon som är helt fristående och det är ju kuratorn.

Att han sagt att han vill ta det utanför skolan - jovisst, men gör det då (tänker jag då). Jag har egna ungdomar som varit i liknande sits och det är ibland bara något de sagt, för att man ska sluta "tjata". Du kanska kan få honom att gå med på att han antingen pratar med skolans kurator eller bokar tid på VC (då är det oftast lättare att få en tid hos skolans kurator, det kanske han inser) , men att något måste ske.