Familjebråk

Jag kände det för stunden, för kände mig inte uppskattad. Min tid är minst lika dyrbar.

Det är väl ändå inget att bråka om. Så mycket tid kan du inte ha lagt ner på en bänk.

Målade om den tre gånger, under en hel helg

Jag antar att du inte spenderade hela helgen på den, utan målade och sedan gjorde annat. Släpp det och låt dem göra saker på sitt sätt i framtiden så behöver det inte bli konflikter.

Från 9 till halv 12 i två dagar, så knappast en hel helg.

Men nu vet du hur de är, se det som en lärdom. 

Jag håller med, det var respektlöst och otacksamt av dem. 

Dock hade jag uttryckt detta och påtalat att hädanefter får de själva köra sina projekt så det blir i deras önskade takt och sen lämnat det därhän. Vill de ha en taffligt målad bänk är det deras ensak, men som sagt, respekt bör man ändå visa. 

Jag är själv en sån som gör saker snabbt, men jag försöker inte skynda på sånt jag inte kan påverka hastigheten på, som tex torktid för färg. 

Jag blir sjukt stressad av att min man är fruktansvärt långsam och noggrann men jag försöker att inte visa det och att inte agera på känslan. vill jag ha hans hjälp får jag helt enkelt acceptera att han är mer saktfärdig än jag. ÄVEN fast resultatet blir detsamma när jag gjort det snabbt och han långsamt. 

 

Jag förstår din känsla av att bli tagen för given samtidigt som de kanske kom på det under tiden och kände att de hellre ville få det klart än att få det perfekt.
Att säga det till dig då hade ju inte gjort någon skillnad eftersom du redan lagt ner arbete.

Sen tycker jag att kommunikationen innan spelar roll. Bad de uttryckligen om detta arbete och om denna nogrannhet eller gjorde du det lite på eget bevåg?

Har de bett dig om hjälp med att måla om bänken från början? 

Exakt så. Det är så jävla respektlöst att först be någon att göra något åt dem och sedan förstöra jobbet. Jag skulle inte hjälpa dem ett dugg i framtiden.

Jag hade tyckt de kunde talat om att de ändrat sig och ville måla den själva, innan de målade den. 
Jag hade sen inte hjälpt till med liknande uppgifter i framtiden, men jag hade inte gjort ett stort bråk av det utan bara sagt som ovan. 

Det är lite som när jag stoppar i saker i diskmaskinen och sen går min man och flyttar runt på disken för att han vill att det ska placeras på annat sätt än jag tycker. Första gångerna blev jag lite stött, sade det till honom. Sen tänkte jag att ok, då får han väl göra som han vill och det har lett till att jag inte fyller på maskinen så speciellt ofta. Hans jobb.

Man måste helt enkelt hantera när folk beter sig annorlunda mot en själv och det bästa sättet tror jag är att släppa den uppgiften och låta dem hållas. 

Fast det framgår faktiskt inte att föräldrarna bett TS om hjälpen eller att de önskat få det så nogrannt målat.
Det står att TS bestämt sig att måla om bänken för sina föräldrars skull (luddigt beskrivet om du frågar mig)...
Om föräldrarna uttryckligen bett om detta utförande är det väldigt respektlöst men om TS på eget bevåg målat om bänken och dessutom gjort det på ett sätt som tagit extra lång tid kanske föräldrarna beteende är mer förklarligt...

Förstår du blev irriterad. Men samtidigt har du jobbat 5 timmar med att måla om en bänk och har ändå inte blivit klar. Det låter som EXTREMT mycket tid. 5 timmar kan det ta att måla om ett rum. Nästa gång så startar  du inte ett projekt i dina föräldrars hem utan gör det i din egen takt i ditt eget hem. Bättre för alla, de slipper bli stressade över att det tar lång tid och du slipper bli besviken. 

Just det! Har nu läst igen och du har rätt, det står inte att föräldrarna bett TS om hjälp, det har jag nog antagit.
Om de inte har bett om det, är det en annan sak. Jag hade ändå blivit irriterad, eftersom jag tycker fortfarande det är respektlöst att gå med att TS gör det och på hens sätt och sedan förstöra jobbet. Men nog betydlig mindre arg än om de faktist hade bett mig.

Jadu, jag hade nog sagt rakt ut. 
-Men VA FAAAN!
Sen hade jag sagt.
- Detta får ni fixa.
Sen hade jag gått vidare med mitt liv. 

Svårare än så behöver det inte vara. Gjort är gjort.

Det skulle ha känts bortkastat för min del men nu får de leva med en ful bänk, och nästa gång lär jag inte vara så villig att hjälpa till. Å andra sidan bad de inte om hjälpen så man får skylla sig själv lite också.

Först trodde jag att bänken var en symbol för något annat, djupare problem.
Men det verkar som att det blivit ett familjebråk om en målad bänk. Jisses!
Ta inte åt dig några mer uppgifter från dina föräldrar utan låt dem fixa saker själv.

Mina känslor hade först berott på varför bänken målades om. Var det för att jag tyckte det skulle göras eller för att föräldrarna frågade?

Men jag hade såklart inte varit nöjd med att mitt jobb raserades på det sättet och lärt mig att jag inte ska hjälpa annat när det gäller akuta saker. 

Sen har jag en sambo som är väldigt noggrann med allt han gör. Och det gäller verkligen att planera när saker görs så det passar med tiden det beräknas ta. Därför har han inte fått röra köket än eftersom jag inte vet hur länge jag vill vara utan det. 

Så otacksamt!!

+1