Inlägg från: Anonym (Som ett husdjur) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Som ett husdjur)

    Fann du meningen i livet när du fick barn?

    Har du haft husdjur? Jag tycker det är rätt lika. När bebisen är liten handlar det mycket om överlevnad, jag kände ingen omedelbar kärlek men ett starkt behov att beskydda och få den att överleva, lite som en hundvalp. Med tiden växer en relation och kärlek fram. Det ger inte mening till mitt liv att ha barn, men det ger mervärde. Lite som mina hundar. 


    Nu är mitt barn 8 och vi pratar om allt möjligt, kollar på Fråga Lund ihop och funderar över saker. Jag känner en stark kärlek men meningen ges ju av alla ens mellanmänskliga relationer (föräldrar, kompisar och maken), att det man gör på jobbet känns viktigt och att fritiden är berikande. 


    Även om jag jämför kärleken med mina älskade hundar, tänker jag att den långa tiden jag kommer få ha med mitt barn, hoppas jag, kommer tillåta den relationen att bli djupare och kanske även kärleken. Sen att jag faktiskt ibland får vettigare svar i samtalet med barnet hjälper väl till.


    Precis som någon är inne på ovan är det väldigt slitigt med små barn, inget för en psykiskt ostabil person. Så är du bekymrad om din psykiska hälsa, vänta lite med barn. 

  • Anonym (Som ett husdjur)
    Anonym (TS) skrev 2022-11-06 03:05:43 följande:

    Tack för alla svar. Som jag kanske borde gissat så har jag fått svar från hela spektrumet - vissa bedömer att de är gladare med barn, andra verkar lite neutrala och för några blev det jobbigare efter barnen kom.

    Vill bara förtydliga att jag inte förväntar mig att vi kommer bli "lyckligare" eller se ljuset eller dylikt - men jag har alltid varit barnkär och älskat mina yngre syskon, kusiner, syskonbarn osv. Jag känner att jag har rätt starka modersinstinkter och vet med allra största säkerhet att jag hade gjort allt för mina barn. Snarare att jag undrar om det är kanske det som fattas i mitt liv och som orsakat tomhetskänslan jag känner ibland. Tidigare levde jag ett aktivt och socialt liv men lusten inför detta har dalat de senaste åren.


    Jag har nästan bara nära vänner som valt bort barn. De är lite där du är nu. De kan pratar om livet som det är lite tomt, oklart osv. Kanske är det ett symptom på lite väl mycket fritid har jag tänkt, i förhållande till ens intressen. Kan helt ärligt säga att barn inte hade gjort dem gladare. 


    Framförallt den ena vännen har inga intressen över mat eller goda viner. Det intresset är liksom självbehränsande.  Den andra lever för resor. Dessutom har bägge intressena varit begränsade av pandemin, medan mycket i mitt liv kunde fortgå som vanligt.


    Själv har jag fyllt min vardag, alltid, med både djurträning (hund eller häst) samt andra hantverk hobbies. Tror jag hade kunnat vara nöjd och uppfylld utan barn.

    Men det är klart att det finns de som gör barn till en hobby och går all in med skjutsningar, sporter osv. Då kan det kanske fylla det tomrummet. Jag vet inte om jag nödvändigtvis finner det så hälsosamt. :)

Svar på tråden Fann du meningen i livet när du fick barn?