Fann du meningen i livet när du fick barn?
Har du haft husdjur? Jag tycker det är rätt lika. När bebisen är liten handlar det mycket om överlevnad, jag kände ingen omedelbar kärlek men ett starkt behov att beskydda och få den att överleva, lite som en hundvalp. Med tiden växer en relation och kärlek fram. Det ger inte mening till mitt liv att ha barn, men det ger mervärde. Lite som mina hundar.
Nu är mitt barn 8 och vi pratar om allt möjligt, kollar på Fråga Lund ihop och funderar över saker. Jag känner en stark kärlek men meningen ges ju av alla ens mellanmänskliga relationer (föräldrar, kompisar och maken), att det man gör på jobbet känns viktigt och att fritiden är berikande.
Även om jag jämför kärleken med mina älskade hundar, tänker jag att den långa tiden jag kommer få ha med mitt barn, hoppas jag, kommer tillåta den relationen att bli djupare och kanske även kärleken. Sen att jag faktiskt ibland får vettigare svar i samtalet med barnet hjälper väl till.
Precis som någon är inne på ovan är det väldigt slitigt med små barn, inget för en psykiskt ostabil person. Så är du bekymrad om din psykiska hälsa, vänta lite med barn.