• Postman

    Är det inte dags att börja tala om människors ansvar gentemot varandra?

    Jo absolut, jag kan på ett sätt hålla med dig och ett inte, det är komplext och komplicerat idag för vårt samhälle är så splittrat idag om man jämför med samhället för 40 år sen, då var det stora kollektivet rätt lika och den kooperativa tanken rätt bred.

    Det finns civilkurage och/ eller empati och medkänsla men den ger sig så olika uttryck. En del överdriver och en del hårdrar, båda tror jag behövs. 

    Jag är verkligen kluven i detta. Samtidigt som vill sköta mig själv så har jag ändå en kollektiv ådra som rinner i ryggmärgen, jag tror inte på att ensam är stark.

  • Postman
    Carolatom07 skrev 2022-11-05 18:21:30 följande:
    Så sent som på 70-talet var det ett mer kollektivt tänk, "en för alla, alla för en". Idag är det mer "Var och en för sig själv" och "Sköt dig själv och skit i andra", och den mentaliteten började väl växa fram under 80-talet, då böcker om personligt självförverkligande började bli populära och Yuppies blev ett begrepp. Karriärmänniskor som sågs som egoister av "vanliga arbetare".

    Inom den grundläggande psykologin sägs det ju att vi människor är flockdjur och Maslows behovstrappa listar väl gemenskap med eller bekräftelse av andra människor som ett grundläggande behov?

    Jag tror starkt på det. Visst ska man, om man vill något seriöst med sitt liv, undvika energitjuvar och sådana som vill motarbeta eller dra ner en till deras inskränkta och missunnsamma nivå, det är jag med på.

    Det jag avser är att vi borde börja bry oss mer om människor som har oddsen emot sig och inte de rätta förutsättningarna för att få det liv de önskar leva. Det kan finnas omständigheter i människors liv som hindrar dem och som håller dem kvar i ett ofrivilligt utanförskap.Och om vi själva har skaffat de rätta verktygen för framgång på olika plan, kanske vi borde dela med oss till dessa, mindre lyckligt lottade människor.

    Bara att avsätta lite tid för att prata med en människa som mår dåligt och har otur i livet, kan göra att den människan mår bättre. Det är något vi borde börja ha i åtanke.
    Ja visst ska vi bry oss om människor som har oddsen emot sig, där tycker jag staten de senaste 30 åren varit usla på att utforma bättre skyddsnät osv.

    Självklart kan man avsätta tid att prata med människor som mår dåligt, problemet är bara med svaren du får, att prata och visa empati hjälper knappast någon som mår dåligt eller är nere på samhällets botten.

    Sen är jag lite inne på det Trasten nämner, det är allt för lätt att skicka över ansvaret för ens egna misslyckande och håglöshet på någon annan, någon annan ska lösa ens problem.

    Jag är kluven, självklart ska vi hjälpa och stötta våra medmänniskor men samtidigt vill jag också att våra medmänniskor ska ha ett eget ansvar. Båda sakerna idag är en bristvara.
Svar på tråden Är det inte dags att börja tala om människors ansvar gentemot varandra?