Någon som övertalat till klassuppflyttning?

Här tänkte jag skriva ett svar men orkar verkligen inte på grund av ditt hen. Allvarligt, varför kan du inte skriva han eller hon, det finns väl inte en människa som kan förstå vem du är om du skriver ut könet på ditt barn? 

 

För syskonet har det ännu inte "klingat av" och hen går i högstadiet nu. Båda har alltid legat långt före jämnåriga både kunskapsmässigt och mentalt. 

Mitt barn ÄR redan deprimerad och vill inte gå till skolan längre. Hen tycker det är meningslöst att gå dit.

Då gäller det att du som förälder stoppar den negativa spiralen och motiverar till att gå till skolan ändå.

Fast i lågstadiet ligger många barn före men det klingar av i mellanstadiet. För att få flytta upp så måste ju barnet ligga före i allt, även det mentala och sociala. Och det är där det brister för många barn som ligger före rent kunskapsmässigt.  Jag har en kompis som har en dotter som låg långt före jämnåriga när hon var liten. Förskolan ville att hon skulle börja skolan ett år tidigare men det ville inte föräldrarna. Hela lågstadiet låg hon långt före. Nu går hon i 6an och klarar inte matten. Så bara för att man ligger före på lågstadiet betyder det inte att man alltid kommer göra det. Men de ska ju anpassa.

Får mig att komma ihåg tjejen som i åk 1 när jag pryade där på höstterminen redan gjort tvåans mattebok och kunde läsa flytande. Alltid undrat vad det blev av henne. Sen undrar jag även hur det ska gå för mitt eget barn när han väl börjar ettan. Nu har de delat in hans grupp i F.K i två grupper- i princip de som kan svenska och de som inte kan svenska. Hur i all sin dar ska undervisningen anpassas i k 1 när förutsättningarna mellan eleverna är så vansinnigt olika? Mitt barn kan skriva ord medans andra inte fattar ett ord av vad läraren säger. Nåja, nu flöt jag iväg i tankarna lite. Som svar på din undran ts får du väl vara ännu hårdare med skolan att ge svårare uppgifter. Och utmana mer på hemmaplan. Det är många år kvar i skolan, ungen måste dit varje dag, du får helt enkelt uppmuntra barnet så gott du kan.

Byt till typ Engelska skolan, lite mer utmanande. Kanske betyder flytt, men ja.

Kommer ihåg från min skoltid att de som hoppat över en klass sällan blev några sociala stjärnor. Yngre än de övriga (vilket märks extra tydligt i mellanstadiet), sen även i gymnasiet fyllde klasskompisarna 18 samma år och kunde gå ut och dricka på restauran/pubar ihop, inte den eleven. Ingen av de 3 jag mötte under grundskolan/gymnasiet som hade hoppat över en årskurs  mådde speciellt bra, och två av dom behövde tillsist byta skola pga sociala skäl. 

Men det är ju bara min empiriska uppfattning, kanske skolans också, vet inte riktigt vad forskningen säger.

Varför kan barnet inte stimuleras på fritiden? Och ev flytta upp en klass lite senare när man kan känns efter det sociala mer 

En gammal kompis till mig fick börja skolan ett år tidigare, det var ju vanligare på 80-talet än idag. Hon låg före sina jämnåriga och hade dessutom kompisar som var ett år äldre. Det har gått bra för henne, hon har alltid varit en av de bästa i klassen trots att hon var ett år yngre. Socialt mogen också, vad jag vet. Idag är hon forskare.

Sen var hon egentligen bara några månader yngre än många i hennes klass. Hon är född tidigt på året, så hon hann ju fylla 18 innan studentfesterna började.

En av mina kusiner är född sent på året och fick börja skolan ett år senare, då han inte ansågs riktigt skolmogen än. I praktiken är var han alltså bara några månader äldre än många i sin klass. Han har väl aldrig varit någon stjärna i teoretiska ämnen, har alltid varit mer praktiskt lagd, men hade aldrig problem att klara skolan. Det har gått bra för honom också, idag jobbar han i ett hantverksyrke.

Det är möjligt att det är skillnad på att börja tidigare (eller senare) och att flytta upp eller ner en klass, och man ska inte flytta på barn lättvindligt. Men på TS beskrivning tycker jag det låter som barnet borde flyttas upp. Långt före i alla ämnen (?), mår inte bra, har kompisar i den övre klassen och nuvarande läraren klarar inte att stimulera eleven. Det är skillnad på tillfälliga "spurtar" och barn som alltid har legat långt före, samt även är socialt mogna. Barn är ju olika precis som vuxna och bör inte tvingas in i samma mall.

I våra barns skola får nyanlända elever separat undervisning tills de har lärt sig svenska bättre. Det skulle inte fungera annars. Men barn lär sig snabbt. Tror du inte att barnen i ditt barns F-klass har hunnit ikapp om ett år? I alla fall tillräckligt för att hänga med i undervisningen i ettan, sen kanske de behöver extra stöd vid sidan om.

Här insåg de efter nån månad att de var tvungen ta in en tolk så hon är där några dagar per vecka. Det är överlag mycket problem med flera av de där barnen så jag har väl ganska dåligt hopp om svenskan, men vi får se. Annars blir det väl uppdelning även när de börjar ettan.

Särskola.  

Aha, ditt barn är särbegåvat alltså. Jag uppfattade inlägget som att ditt barn inte hängde med så att de ville att hen ska gå om och inte flyttas med sina klasskamrater till nästa årskurs. 

De särbegåvade eleverna kan vara väldigt svåra att placera. Bäst är, upplever jag, är att eleven får gå kvar i sin gamla klass men får böcker etc utefter sin egen nivå. 

Det kräver dock en del av läraren som ofta har mycket nog. Alternativt att eleven går in i högre klass i de ämnen som hen är särbegåvad i, i alla fall ett par gånger i v. 

Men att flyttas upp helt gör att de flesta inte hänger med socialt eller blir utnyttjade av de äldre barnen. 

Då får du bli den jobbiga föräldern som kontaktar rektorn och även skolinspektionen för att höra vad de säger. 

Ditt barn har rätt att få kunskaper, utmaningar och stimulans i skolan precis som alla andra, även om ditt barn redan kan det som hen ska lära sig i sin årskurs. 

 

 

 

Jag fattade direkt att det rör sig om ett begåvat barn.

Kommunal skola kommer inte att ge ditt barn det där extra, vi tog upp ämnet från förskoleklass och framåt och det var noll respons från tre olika mentorer, för de har häcken full med de barn som inte lär sig och i sämsta fall mest stör i skolan.

Vi tog tag saken själva med problemlösning och kemiexperiment hemma (IQ-boken m.fl.), datoraktiviteter för lite äldre barn, historiska strategispel som Europa Universalis, Minecraft, vissa facebook onlinespel. 

I högstadiet bytte vi till privat skola med matteprofil och matteklubb på onsdagar med även åttor och nior, då äntligen blev det något roligt för vår son. Nu läser han naturvetarprogram och vill bli fysiker.

Jag undrar fortfarande vad han hade kunnat om han hade fått utvecklas kontinuerligt och enligt sin egen linje under sin skoltid, men kanske är det inte fel att ha det lite behagligt heller. Tids nog kommer det saker att bita i.

Det var tal om att låta mig börja skolan ett år tidigt också när jag var liten eftersom jag lärde mig själv läsa vid fyra år, men skolan snackade bort min veliga mamma så det blev inget. Jag hade högsta betyg i alla ämnen utom två hela vägen och även om jag hade rätt trist på lågstadiet och mellanstadiet så var det trots allt okej att inte behöva göra en läxa. Jag hade då tid med fler fritidsaktiviteter och mer skönlitterärt läsande.

Se till att ditt barn får ut så mycket som han vill av sin fritid, är nog ett bra råd. Lagsport, kampsport, gymnastik, instrument, sång, något med djur- det kan också kompensera för att han inte får stimulans i skolan. Eller blir han kanske en bokmal som jag.

När du säger "Skolan" vad menar du exakt? Rektor? Läraren? Vaktmästaren?
Endast rektor kan ta beslut om uppflytt och gör då det med stöd av det material som läraren förser dem med. Om läraren uppfattar att barnet är såpass långt före sina jämnåriga och de inte har material att tillgodose kunskaperna med så godkänner man generellt uppflytt, men bara för att en elev är duktig på att läsa eller extra duktig socialt är inte tillräckliga underlag för uppflytt. Alla bitar måste fungera och likväl så måste man kunna se framför sig att eleven kan hålla samma stadiga nivå, så de inte fallerar i nästa årskurs.
Det är en stor skillnad på barn som faktiskt har begåvningen att klara kunskapsmålen och på barn där föräldrarna anser att deras barn besitter kunskapen. Som förälder är man sällan inte lite jävig i förhållande till att uppskatta sitt barns förmåga. 

Med det sagt så ska skolan möta elevens behov av kunskap. Om de inte har tillgång till material så får man som förälder ta fram det och ta med till skolan.
Så gjorde jag för min son, både före och efter uppflytt.

Rent generellt är det sällan bra för en elev att flytta upp en klass.. även om eleven ligger långt fram i något/ några ämnen är det sällan de ligger en helårskurs före i alla ämnen.Även om ett barn är särbegåvade så är det oftast inom något specifikt område..Förutom de teoretiska kunskaperna måste man även tänka på de sociala ..även om man som förälder tycker att ens barn är såå framåt så  det skillnader gentemot de som är året äldre och risken är stor att ett barn som är året yngre hamnar utanför socialt.. framför allt om barnet är född under någon annan gång under året än det första kvartalet 

Det skolan SKA göra är att ge barnet utmaningar efter sin nivå i de ämnen barnet ligger långt fram..det behöver inte vara att ge tvåans läsebok   till ett barn i första klass utan att ge den svåraste varianten av den läsebok de använder ..de flesta finns i dag i minst två olika svårighetsgrader och även välja ut skönlitteratur barnet ska läsa , att ge fler och svårare glosor i veckans ord - läxa..när mina barn gick i lågstadiet skulle de själva välja ut 5-10 ord att lära sig från texten ( läraren kollade av alla och såg till att alla barn valde ord de behövde öva på och att det blev på en hyfsat rätt nivå för just det barnet - mer jobb för läraren än att själv bara väja 10 ord alla skulle lära sig men som då skulle inte skulle vara någon utmaning för en del barn och en jättesvår utmaning för andra )
och det är här ni ska lägga ert krut..ifrågasätt gång på gång varför barnet inte får de utmaningar som behövs , vad skolan har för plan,hur de tänker göra för att barnet inte ska missa att lära sig studieteknik pga att det är för lätt etc..

Det viktiga är att ge utmaningar på den nivå barnet är så att alla barn måste anstränga sig för att lära sig och att alla får öva på studieteknik…får man det för lätt så man aldrig måste läsa på lär man sig ingen studieteknik och den dag då man når en nivå där man inte längre bara kan segla igenom får man det mycket svårare om man inte tidigt lärt sig att ibland måste man lägga ner tid på sina studier