Ni som har barn med diagnosen ADD (men inte andra omfattande diagnoser).
Vilka svårigheter hade ni sett? Vad gjorde att ni startade utredning och i vilken ålder? Hur gick utredningen till? Hur upplevde barnet det? Vad har hänt gällande stöd och behandling mm efter diagnosen?
Ni som har barn med diagnosen ADD (men inte andra omfattande diagnoser).
Vilka svårigheter hade ni sett? Vad gjorde att ni startade utredning och i vilken ålder? Hur gick utredningen till? Hur upplevde barnet det? Vad har hänt gällande stöd och behandling mm efter diagnosen?
Väldigt likt hur det var för våran son också. Ville absolut inte till skolan, sov katastrofalt dåligt, deprimerad. Detta började på mellanstadiet men eskalerade på högstadiet. Först i 8:an skickades remiss till BUP som gjorde utredning. Då behövde han verkligen förstå vad det var som var ?fel?, han hade mått dåligt så länge över att känna sig så annorlunda och inte klara av skolarbete och lektioner som han klasskamrater gjorde.
Skolan började med anpassad skolgång, han hade kortare skoldagar, fick göra en del prov muntligt istället och fick sitta vissa av lektioner i en mindre grupp eller ensam med exempelvis specialpedagogen.
Den stora räddningen kom dock när skolan anställde en stödpedagog. Han var en sån där eldsjäl som gjorde mer än han behövde för att han vill. Tex. hämtade han sonen hemma på morgonen då det var väldigt kämpigt och ångestladdat för honom att komma iväg. Han hjälpte honom att gå ut 9:an med godkända betyg.
Tyvärr var stödet på gymnasiet i princip obefintligt, dessutom kom Covid som medförde att skolan skulle skötas på distans vilket är en fullständig omöjlighet med hans problematik. Han var så stressad, kom efter i skolan, sov dåligt, ångest, mådde skit återigen. När vi till slut kom fram till att han skulle pausa/hoppa av skolan försvann ALL stress och ångest nästan direkt. Nu har han ett heltidsjobb som han trivs med för tillfället. Det märks tydligt att så fort han kommer ur rutiner blir allt snurrigt och upp och ner, men så länge det följs mår han riktigt bra.
Kan förresten tillägga att han tydligaste symtom var att han saknade ?startmotor?. Helt omöjligt för honom att sätta igång med något utan att ha någon med som hjälpte honom. Sen räckte det med något väldigt litet störningsmoment för att han skulle tappa fokus och koncentration. Och då var det nästan omöjligt att komma tillbaka igen.
Vårt barn fick ADD diagnos för att kunna prova centralstimulantia i princip.
Upplevde blyghet, extrem försiktighet, vilja till ganska fasta rutiner vid ca åk 3-4. Svårighet att hålla fokus,koncentration var mest utmärkande. Utredning först i åk 6, visade på lätt form av autism. ADD lades till i åk 7. Fast kriterierna tyckte jag var luddiga. De flesta hade hen ju redan uppfyllt på autismdiagnosen.
Barnet ja 12 åringen upplevde utfrågningarna och tester lite stressande och man undrar ju egentligen hur rättvist bedömt det blir.
Nu är de mesta borta efter mognad och egen personlig utveckling. Nu 18 år. Stöd och sådant har vi inte sett till ngt. BUP har inga resurser och skolans resurser finns inte. Så är jäkligt glad att min ungdom klarat sig bra ändå.
Mediciner har dock erbjudits. Just Ritalin, concerta. Fungerat mycket lite. Men iallafall kan hjälpa.
Ni som har barn med diagnosen ADD (men inte andra omfattande diagnoser).
Vilka svårigheter hade ni sett? Vad gjorde att ni startade utredning och i vilken ålder? Hur gick utredningen till? Hur upplevde barnet det? Vad har hänt gällande stöd och behandling mm efter diagnosen?