Det Fattig-Sverige du inte trodde fanns

Tack!

www.expressen.se/debatt/nej-invandrare-vill-inte--leva-i-bidragsberoende/

Årets första och kanske enda länk. Jag är ju inte själv invandrare men väljer att integrera mina erfarenheter som av att leva i utanförskap med invandrarnas, som är i fokus för denna debattartikel av en socialantropolog.

Sen, priviligierades kramar som han skriver om på slutet vet jag inte om jag ville ha då eller nu, förutom av vänner och familj.

Jag ville bara slippa vara utan pengar. Ett fast jobb hade ju varit trevligt men med tanke på hur många som aldrig får ett så är det inget jag kan begära. 

Jag säger inte att du har fel, men det är de argument du framför här som socialantropologen i fråga vänder sig emot. Istället eftersöker han medkänsla, kramar och att de priviligierade dessutom får syn på sin strukturerella plats. Det vill säga, han anser att insikten om det egna ansvaret gäller även de priviligierade i hög grad. De som, med ditt skolexempel i färskt minne, väljer skolor långt bort från de undermåliga verksamheter som du säger lockar fram offerrollen hos barn och unga. Det är vad han säger. Jag tyckte att länken hade något nytt och annat att säga. Mycket av det andra jag har samlat är varianter på samma saker, och egentligen, som så ofta, hade jag tänkt lämna tråden vid vad den var. Det är nog klokast att inte lova någonting sådant från min sida. Rätt vad det är bryter något fram och vill sägas. 

Hm. Det finns många självhjälpsböcker för att bli framgångsrik. Jag drev lite med mig själv någon gång innan jul när det kändes så otroligt hopplöst att försöka få den här tråden att handla om fattiga. Kanske bör jag bara ge upp. Låta framgångrecepten ta över. Leta upp en tiggare som kan skriva om hur man får folk att swisha mest pengar. Leta upp någon som gift sig rikt efter att ha legat i rännstenen, såg något sådant reportage på den gamla goda tiden, innan Malou von Sivers gått över till att intervjua avdankade offentliga personer. Det startas trots allt andra trådar i ämnet, idag tre stycken. En om långtidsarbetslöshet, en om sjukskrivning och en om svaghetsförakt. Vad tror du om det Loth? Att vi gör detta till ett långt samtal där du hjälper mig att nå framgång med mitt projekt att vilja lyfta fram fattigdomen i Sverige och hur den levs? 

Om jag vill bli av med min fattiga identitet, säger vi då.

Vi använder premissen att allt en fattig person behöver göra är att lägga fattigdomen bakom sig, och så säger vi att det är jag, i det här fallet. 

Den senaste tiden har jag köpt en tjänst för utseendet för nästan 1000 kronor. Det känns hemskt att köpa en utseendetjänst för nästan 1000 kronor, då det är onödigt, någon hade kunnat använda de pengarna bättre om jag hade gett bort dem. 

Borde jag köpa utseendetjänster för 10 gånger så mycket, eller hur ska jag göra? 

Det kanske var ett dåligt exempel, utifrån hur du resonerar. Allt handlar inte om pengar kring framgång. Ska framgången komma först och upplösa fattigdomen? Och sedan kan jag köpa hur mycket utseende för pengarna jag vill, eftersom det är mina pengar? Men jag tror ändå att det kommer fortsätta att kännas konstigt att ha mycket pengar som inte används klokt. Hur tycker du att jag ska göra där? Nu har jag 6000 kronor på mitt ISK-konto. Hur mycket pengar kan jag ha på mitt ISK innan det är dags att ge bort delar av pengarna? Hur stor buffert kan jag ha innan den är så omotiverat stor att jag borde betala Magdalena Anderssons elräkning ur egen ficka, för hon har ju så kallt hemma?

Om det är på något annat sätt du vill hjälpa mig, så berätta hur, så att jag inte får orealistiska förväntningar på framgång. 

Det är det jag inte riktigt vet i sammanhanget. Jag skulle vilja ha pengar nog att klara mig. Det har jag i och för sig nu, men jag bär på en djup osäkerhet som kommer sig av alla vikariat och tillfälliga anställningar jag har haft. Jag känner mig sämre än andra som inte har haft det så. Samtidigt vet jag innerst inne att jag gjort allt som står i min makt, så jag tar inte åt mig av att det ligger på mig som individ. Det är jag som har ansvaret för att förvalta min situation på bästa sätt, men det är klart att jag hade önskat att det gått bättre jobbmässigt än vad det har gjort. Jag skulle bli väldigt glad och känna framgång om människor lyssnade på mina erfarenheter, tror jag. De här erfarenheterna har påverkat mig djupt, och jag hade önskat med den här tråden att andra delade med sig av sina egna. Men jag kan inte tvinga någon till det, och därför kan det inte bli framgång vad gäller det. Hoppas att du förstår lite mera. 

. 

Jag motionerar men kan säkert göra ännu mer där. Småätandet är en bedömningsfråga. Jag är glad över att det alltid finns tillräckligt med mat hemma. Jag behöver inte svälta nu, alls, och håller vikten (gick upp en hel del när jag fick råd att äta bra) Och jo, det har självklart påverkat min självkänsla, hur det blev, livet. Jag vill inte riktigt gå in på utbildning och ålder och så, men det är ett bra råd till många som du ger, kanske särskilt om man inte har utbildning sedan tidigare, men även om man behöver starta om kan utbildning vara ett bra sätt om man har ekonomiska möjligheter till det. Det finns ganska många olika utbildningar nu. Nu ska jag sova. Det är också bra för hälsan.