Det Fattig-Sverige du inte trodde fanns

Ur SCB-länken:

Materiell och social fattigdom innebär att man inte har råd med en viss levnadsstandard. Detta mäts genom att undersöka om personer har råd att:

Betala oförutsedda utgifter

Ta en veckas semester per år

Äta en måltid med kött, kyckling eller fisk (eller motsvarande vegetariskt alternativ) varannan dag

Ha tillräcklig uppvärmning av bostaden

Ha tillgång till bil

Betala skulder (hypotekslån eller hyra, räkningar, avbetalningsköp eller återbetalning av lån)

Ersätta slitna möbler

Ersätta slitna kläder

Äga två par skor

Träffa vänner/släkt för att fika, dricka en öl eller äta middag minst en gång i månaden

Ägna tid regelbundet till någon fritids- eller nöjesaktivitet

Varje vecka spendera en mindre summa pengar på sig själv

Ha tillgång till internet

En person i materiell och social fattigdom har inte råd med minst fem av dessa tretton poster.

Ur kockens perspektiv på billig mat :(den här människan har jag alltid tyckt skriver mycket bra, så kul att hon börjat skriva igen, sedan 30 oktober tydligen!)

Vissa är utestängda.
Men vaddå? Det finns ju potatissoppa!
Och därför blir uppsjön av billiga recept lite tveeggade. De delas sällan av människor som inte ligger sömnlösa i väntan på elräkningen. Det är som när framgångsrika människor koketterar med att de minsann spottat i nävarna och jobbat som städare eller i vården några sommarlov när de pluggade till jurister eller ekonomer. Som om det skulle ge en förståelse för hur det är att jobba med det hela livet.

De av oss som har ont om pengar behöver inte fler tips om potatissoppa. De behöver förändring. Och de behöver veta att att de andra av oss strävar efter att alla ska ha samma trygghet och möjligheter. Hela samhället behöver solidaritet.

Ingredienserna som ibland saknas i recepten på potatissoppor är inte bara kunskap i näringslära utan också en tesked insikt och ett kryddmått ilska över hur inkomstskillnaderna växer i Sverige. Om du aldrig haft en vän som varit hungrig för att förråden är tömda så lever du gastronomiskt segregerat. Eller med skygglappar.

Innebär det här att vi ska sluta dela med oss av våra billiga recept? Eller de extravaganta? Självklart inte. Att det saknas copyright på recept har lett till både generositet och en enorm gastronomisk utveckling. Men kanske tvätta bort tonen av ?det är bara att ?? oavsett vilken inkomst man har? Det som är ?bara? för dig är inte per automatik det för andra.
Här vill jag passa på att rekommendera Portionen under tian som ger roliga goda och näringsriktiga recept. Mycket baljväxter! Men de kräver en hel del tid och planering, något välbärgade människor kan unna sig att strunta i.

Som tapper riddare i korståget mot fattiga, Loth:

Det behövs mer ärlighet i samhället säger du. Jag håller med. Vad är det i texten som du upplever oärligt?

Egentligen skjuter hon de som hon påstår sig vilja hjälpa i foten säger du.
Ja, hon kan inte göra så mycket. Hon erbjuder sitt substack gratis till de som har vissa ekonomiska situationer, läser du länken kan du se vilka. Lisa som privatperson kan inte göra så mycket. 

Struntprat och pinsamt är värdeord. Jag vet inte vad i texten du tycker är struntprat och vad du tycker är pinsamt. 

"Det är väl hennes sätt att spela Robin Hood" . Man kan absolut anklaga den som önskar samhällsinsatser och politik för att de spelar Robin Hood, och även de som erbjuder sitt nyhetsbrev utan kostnad för att de spelar Robin Hood. Men vem kan spela Robin Hood på ett sätt som riddare Loth kan acceptera? 

Jag tycker att det är väldigt tråkigt att du är kvar här och förstör tråden. Å andra sidan får jag ju erkänna att få andra visar aktivt intresse för tråden, så jag kanske borde visa min ickefattige korstågsriddare Loth tacksamhet istället, vad vet jag. 

Jag säger att många verkar se en slags drömgestalt i honom: killen som räddade sig själv och andra med hjälp av litteraturen. En bild man gärna lyfter upp för att inskärpa vikten av kultur i stort.

? Jag ryggar tillbaka när jag hör sånt, säger Nicolas Lunabba. Att kulturen räddar liv. Att idrotten räddar liv. Nej, mat räddar liv. Tak över huvudet räddar liv.

Helamalmö serverar mat till både unga och pensionärer på Nydala. Många går hungriga. Verksamheten är strukturerad efter Maslows behovstrappa: tak över huvudet, mat i magen, pengar på fickan, en känsla av gemenskap.

? Först då kan man flyga, säger Lunabba.

Ur:Idolporträtt med Nicolas Lunabba i Sveriges enda tidning där ledarsidan tycker att kyrkan ska täcka hålen i samhällsväven, se citat från Tove Liljedahl längre upp i tråden. 

Avslutar tråden med denna vackra beskrivning av alla oss som tillhör de decimerade. Vi höll ändå igång berättelsen om oss 3 oktober 2022-2 november 2022.

Nu tillhör tråden svensk fattigdomshistoria. Kämpa på, jag önskar er alla det allra bästa. Kärlek och respekt, hat och förakt, ni vet vem som känner vad/
Fröken Allvar 

www.aftonbladet.se/ledare/a/ablab2/har-har-ni-lite-spartips-fran-sovjets-brodkoer

Ursäkta att jag bryter min egen munkavle, måste dela detta härke till text, romantiserande dravel om fattiga som alltid delar med sig och en nedlåtande känga till den "medelklass" som krönikören i fråga låtsas inte tillhöra. Tror hon är en höjdare på nåt fackligt organ, orkar inte kolla upp nu, det är fredag. 

Om detta varit otydligt på något sätt. Fröken Allvar är född in i ("lägre") medelklassen, tillhör ("lägre") medelklassen och har antagligen pajat njurarna på grund av svältår eftersom hon inte tillhörde nån härligt majsig "fattiggemenskap" åren då hon inte hade nån förutom samhället och vikariaten och dyrhyran. Det finns säkerligen fattigare än Fröken Allvar om det är nån tävling, men den här sortens fattigförnämhet ger jag inget för. "Champagnen ska vara dyr", vad i helvete?

Kärlek och respekt, hat och förakt/Fröken Allvar 

Och ni i Champagnevänstern: jag har inget emot bubbel. Det jag har något emot är det satans snobberiet. Vilken är er favorit"ort"? Bagis eller Bredäng? Alby eller Akalla? Av lätt insedda skäl hoppas jag att ni skäms hela vägen till barkbrödshotellet! 

Det ENDA som kommer ändra något är om det slutar vara fiiiint att ha fattigbakgrund när man lever den svenska versionen av american dream och att det SAMTIDIGT slutar vara en skam att vara fattig just nu så att folk kan få hjälp med det istället för att fastna i skuldfällor eller svälta sig i tystnad. Sluta använda situationen som en sagovärld som inte finns på riktigt i Sverige. "Sovjets brödköer". Kolla på hur det ser ut här, idag, i morgon, inflation, lågkonjunktur. Förhoppningsvis har de som säger att det inte kan bli så mycket värre nu rätt. Men om de har fel, börja öva på empatin redan idag. Den som inte har råd med mat och hyra till sig eller sina barn, i Sverige, idag. (Det är krig i världen jag vet). 

Jag tycker också att pengar hjälper. Jag tycker inte heller att enskilda kan göra mer än punktinsatser. Helt okej att du gör den prioriteringen: föräldralösa barn i fattiga länder över hemlösa barn i Sverige. Jag kan inte tvinga dig att känna empati med varken till exempel min dåvarande situation som vuxen ensamstående eller tillfälligt hemlösa barn i Sverige naturligtvis, men rakryggat att stå för det du känner. Kudos för det. 

Jag har börjat förstå att du tror att detta som du skriver här är lösningen, och det ligger en hel del i vad du säger. Jag uppskattar också ditt äkta engagemang mer än exempelvis den skitnödiga krönikan i Aftonbladet som gav mig spelet igår.

Absolut ska man inte curla. Absolut ska man ge jobb om man är en av dem som har möjlighet till det. 

Jag har börjat förstå att källan till vår dåliga kommunikation är att vi talar om delvis olika situationer. För det finns situationer då man kämpar och kämpar, varvar jobb med ickejobb men ändå inte når en ekonomiskt hållbar situation på åratal.