Det Fattig-Sverige du inte trodde fanns

Cervenkas debattartikel utgår från det helt galna begreppet "relativ fattigdom". Det är ett mått som påstår att jag blir fattigare om min granne vinner på lotto, vilket förstås är helt vansinnigt. Det är ett slags avundsjukemått.

Absolut fattigdom är något helt annat och den existerar givetvis men den har inte med artikeln att göra.

I Folkhemmet hade vi en utjämning. Många var arga på den och därför finns den inte kvar. Nu har vi fattigdom igen istället. 

Absolut har det funnits fattigdom även under Folkhemmet. Absolut kan man se att all teknik vi har tillgång till kan räknas som resurser. 

Men att varje fattig idag har mer resurser än varje medel-Svensson på 60-talet håller jag inte med om då trångboddheten som byggdes bort kommit tillbaka och boendet är en viktig grundförutsättning för drägligt liv.

Det jag tror gjorde att folk tröttnade på utjämning var just att det fanns så stora möjligheter att göra saker med pengarna. Resor och renoveringar med hjälp av arbetskraft som inte ens avlönas enligt svensk arbetsrättslagstiftning exempelvis. 

Frestelserna blev för stora även för fattiga som kan låna pengar utan säkerhet. Ska se om jag kan länka till en artikel jag läste om detta med att låna utan säkerhet.

Det är en nygammal förutsättning dock, har alltid funnits ockrare.

Det finns absolut stora barnkullar som vi inte sett sedan 40-talet, men också människor som bor fyra personer i en tvåa.

Du skriver att världen ändrades och att en stor del av befolkningen kunde börja tjäna mer pengar. Det stämmer ju, men om alla blivit rikare, varför fortsatte inte utjämningen? Det har att göra med att människor inte önskar sig utjämning lika mycket som de önskar högre standard för egen del.

www.aftonbladet.se/ledare/a/Ll58OP/systemskif...

Jag visste inte att det var förhållandevis få svenskar som bor i lägenhet, 4,5 miljoner. Resten bor alltså i hus, och kan nog inte relatera till fattiga. Det känns ännu viktigare att tråden får leva. 

Tänk att jag tvärtom tycker att det är du som avslöjar dig. Visst kan en med försörjningsstöd hyra in sig i ett hus. Alla de som gör det får gärna skriva om sina erfarenheter av att som fattig och medellös hyra hus och låta socialtjänsten betala elen i vinter. Jag vill gärna veta hur jag gör. Skulle gärna bo så. 

Däremot tycker jag att det är väldigt orättvist mot andra som är fattiga, så jag vill inte att staten ska betala hus och el för alla fattiga. Bättre med lägenhet nära mataffär så man kan handla utan bil. 

Ja, jag vill veta. Jag visste inte att jag kunde få bo i hus. 

www.svtplay.se/video/36717051/morgonstudion/m...

Kvart i nio talar Jonas Wistrand på Stadsmissionen utifrån deras nya rapport om fattigdomen i Sverige. 

Det stämmer att Wistrand berättade att förutom svenska långvariga försörjningsstödstagare, 160.000 personer så kommer papperslösa och EU-migranter till Stadsmissionen för mat.

Wistrand nämnde också den tidigare kända siffran 700.000 i ekonomisk utsatthet. 

Om man vill fokusera på etnicitet kan man förstås göra det. Jag har i tråden tidigare tagit ställning för att INTE göra det, då jag varit med om att ifrågasättas i min tidigare fattigdom och jämföras med människor i en ännu mer social tutsatt situation, som flyktingar.

Nu vill du också dra samtalet åt ett håll när vi inte längre pratar om de som är i ekonomisk utsatthet utan de som riskerar minskad förmögenhet och eventuellt byte av boendeform. 

Jag är intresserad av ett samtal om fattigdomens villkor oavsett etnicitet och social situation. 

Vad det innebär att inte ha en buffert och vilka livssituationer det tvingar fram.

Jonas Wistrand nämnde något luddigt i frågan att han vill ha ett samtal om fattigdom och att fattigdom betyder olika saker, men för honom var det mat, hyra och enkla sociala aktiviteter som definierade fattigdom. 

Jag håller med om att det inte finns en gemensam upplevelse i allt. Det gemensamma är att pengarna inte räcker.

Avslutar tråden med denna vackra beskrivning av alla oss som tillhör de decimerade. Vi höll ändå igång berättelsen om oss 3 oktober 2022-2 november 2022.

Nu tillhör tråden svensk fattigdomshistoria. Kämpa på, jag önskar er alla det allra bästa. Kärlek och respekt, hat och förakt, ni vet vem som känner vad/
Fröken Allvar 

www.familjeliv.se/forum/thread/82083833-hjalp...

När man inte vill låta fattigdomen gå i arv till ett barn 

 Om du har något att säga kring detta eller själv undrar så kan du gå in och läsa tråden.

3 )Det är inte fattigdomen som går i arv, säger du.

Om det vore sant skulle ingen bo i andra hand och inneboende eftersom alla skulle ha råd med eget boende när de kunde flytta hemifrån.

"Den tråden handlar inte om fattigdom som går i arv utan om en kvinna som vill "trolla bort" pengar från sina konton så att hon kan få bidrag för sitt boende".

Om det du säger stämmer och barnets födelsedagspengar är en förevändning för att få råd om hur man utnyttjar systemet är det naturligtvis förkastligt. Jag hade en bekant som sa att hon var fattig men åt alla måltider ute och plötsligt sade upp sitt jobb. I efterhand har jag kopplat ihop det med arv. Hon ville ansöka om försörjningsstöd och sa till mig som kände till en annan ekonomisk situation hon hade (inte arvet) att "pengarna var fixade" . Helt förkastligt beteende. 

"Ingen är förutbestämd att bli fattig" . 

Jag håller med. Det är svårt att få tråden att handla om när man är fattig. Ingen av er som skriver är intresserade av att man kan vara fattig och hur livet ser ut då. Ni är mycket intresserade av att beskriva andra saker kopplade till ämnet. 

Vad gäller boendet läste du nog fel. Jag har sagt till flera att de kan ställa sig i bostadskö i kranskommun istället för att klaga över hög andrahandshyra. Nu är jag så gammal att få jag känner bor i andrahand, men när jag kände de som klagade förstod jag efterhand att pengar fanns, de satt på fondkonto som skulle vara till boende längre fram. Hyresrätt i kranskommun var därför ointressant. 

Vi är 2 nu som läst det som att Om det vore sant att fattigdom inte går i arv skulle ingen bo i andra hand och inneboende eftersom alla skulle ha råd med eget boende. Eftersom det är vad du skrev.

Om man exempelvis kommer ur en familj som har försörjningsstöd i andrahandsboende ärver man inte möjligheten att starta vuxenlivet i bostadsrätt. 

Nej precis. Men jag tror att källan till missförståndet är att ni fokuserar på dem som har möjligheter som jag jämför den fattiges situation med.

Som ung förstod jag inte att lösningen som jag kom med, att få ett förstahandskontrakt i kranskommun eller en studentbostad inte var aktuellt för de människor som inte klarar av att bo i kranskommun av de identitetspolitiska skäl som det innebär att bli sedd som en kille eller tjej med parkett och takhöjd, även om det kostar 15 000 lax per månad. 

Tråden är extremt rörig nu, jag håller med.