När går det över? Hur gör man efter otroheten?

Men om någon påstår att finns problem har att göra med PTSD, så blir det tyvärr relevant för tråden. Men om vi en gång för alla kan avfärda det, kanske vi kan känna det bakom oss.

Att gå omkring och älta ett gammalt bekymmer, misstag, att bli orättvist behandlad, förolämpad, med mera, är inte ovanligt, och det är inte konstigt att må dåligt. Exemplen är otaliga. Att blir bestulen, otrohet (som sagt), tvingad att säga upp sig, grannen säger upp bekantskapen, du får inte fira jul med familjen för du kommit ut som bög.

Otrohet händer faktiskt. Faktiskt är det oerhört vanligt. Men att trohetsfundamentalisterma här brölar och ger sig styrkekramar kommer inte att hjälpa dig. Snarare tvärtom så de ordentligt försöker bädda in dig i offerrollen. 

Om du verkligen har så allvarliga problem att de gränsar till tvångstankar, bör du söka professionell hjälp hos psykolog. Men kanske behöver du bara hitta annat viktigare att fokusera på. Men det är något du kanske vet bäst, och något du själv for då över.

I vilket fall är det nog klokt att känna dem här tråden, då den bara ger ytterligare näring till de destruktiva tankar du har.

Det är inte hans tråd.

För att jag har goda råd att ge honom och kanske även andra 

Inte mitt problem. Vill han fortsätta ältandet resten av livet är det hans val.

Och för att hans fru, eller vad det nu var, ska han gå omkring och tycka synd om själv i flera år? Uppenbarligen, därför att för dig finns det inget offer tillräckligt stort, för det största brottet av alla.

Men som sagt hjälper det inte honom, även om det kanske kan kännas göttigt att få vara med i sturkekramarnas skara. Där spins som du bara hejar på honom.

Vad grabbfan behöver göra är att ta sig själv kragen, och kravla sig upp ur hålet med självömkande gråtrunk.

Så du tycker inte att TS ska ta sig i kragen? Vad tycker du han ska göra då?

Om inte förhållandet redan är dött, lär de här punkterna definitivt avsluta det 

Spionappar i telefonerna... Nej, nej nej ...

Visste väl att det var något mysko med det här. Och mycket riktigt, följer man länken hamnar man på en sida för behandling av sexberoende.

Något helt annat med andra ord.

Att ta sig i kragen är att läka sig själv. Att gå runt och älta, och tycka synd om sig själv, fungerar inte.

Tidigare i tråden har jag också föreslagit professionell hjälp för att komma tillrätta med tvångstankarna.

Egentligen borde jag väl inte ge råd, då att söka hjälp här snarast är kontraproduktivt. Inte bara för att råden kan vara dåliga. Länkar till behandling för sexberoende är absolut inte bra. Men även den där våtvarma filten av bekräftelse nu ger, kan vara mycket destruktiv.

Jaså? Var har du fått skiten från i så fall?

Nej, det är två helt olika företeelser. Sexberoende är nåt någon inte kan kontrollera sin sexualitet. Vilket till exempel kan ta sig uttryck i att ständigt titta på porr, och att onanera kanske tio gånger per dag. Eller kanske ideligen ligga runt med nya människor. Till saken hör att beteendet ska skada den beroende.

Det här ingenting att göra med att någon har en affär med kollegan på jobbet, eller har något krogragg.

Ditt försök att patologisera vanlig otroget misslyckas, därför trohetsnormen är en kulturell konstruktion.

Att du sen inte medvetet försökte mörka bär du fick din källa från, visar dels på oärlighet, dels på hur svårt du har att argumentera.