När går det över? Hur gör man efter otroheten?

Ok, artikeln är jag bekant med. 

I övrigt säger jag ignore till just dina poster. Kverulans i ordväxling är bara så ointressant. Synd när ignorera knappen inte finns kvar på FL. 👎

Kikar dock in i tråden då och då och ser om något nytillkommet intressant finns att läsa eller kommentera i temat otrohet. Önskar alla en fin Andra Adventshelg! 😊

 

Men jösses människa, är du på riktigt? Har du ingen självinsikt öht? 

Jodå, har en stor portion av den varan faktiskt. Alltså av självinsikt. Det är skälet till min alldeles för extended fajt med vad jag kan se är en nån med nåt narcissistiskt typ. Då gäller att inte mata för du talar för döva öron. Slöseri med tid och engagemang helt enkelt. Lycka till med din medling! Den är ju fantastisk, diplomati på hög nivå, men det gör det inte för mig.  Hoppas du lyckas bättre med andra!

Tyvärr fastnade jag i tråden i en begreppsförvirring om otrohetssvek kan leda till vad som kallas posttraumatiskt stressyndrom. Den diskussionen är egentligen helt överflödig. Eftersom vi känner vad vi känner. Oavsett etikett. Och det ena fallet är knappast det andra likt, även om vissa reaktioner   på otrohetssvek är gemensamma. Personligen hade jag velat tala mer om hur jag läkte min egen erfarenhet av just otrohet.

Basic,
verkligen grundläggande fakta: Svektrauma kan framkalla symtom som i omfattning och allvarsgrad liknar posttraumatiskt stressyndrom. Om sveket varit långvarigt och hotat en essentiell relation är svektrauma en sannolik grund för PTSD liknande reaktioner. 

Tappade citatets källa nyss men det är som sagt basic kunskap. 

Den otrogne kan uppenbarligen oxå råka ut för posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) vid upptäckten vilket var något nytt för mig, och ganska förvånande. Läste om ett dylikt fall under rubriken psykiskt sjuk av otrohet, den otrogna? På skilsmässa.se en träffsäker post som belyser när båda parter drabbas hårt i en nära relation på fallrepet. Perspektivskiftet hamnar en bit från ämnet men är så talande om hur omvälvande otrohetssvek är. Mannen är här den som tagit ett snedsteg. 

Han är öppen för att han står i kö till psykolog. Jag tror absolut han hamnade i akut stress/chock när han avslöjades. Men det sitter i 10 veckor senare. Kanske har det övergått till posttraumatiskt stressyndrom eftersom han nästan är överaktiv och alltid på helspänn.När det gäller otroheten så har han varit, helt egoistisk och kall, han har dolt den väldigt väl och lagt ner mycket tid på att ta bort alla spår.

 

Du har uppenbarligen skaffat dig en fixering vid PTSD. 

I dagligt tal pratar man om att man råkat ut för ett trauma. Som att man missat bussen och missat ett viktigt möte, att man såg sin man prata med grannfrun, att frun spelat bort pengar på nätcasino, att ens gamla mamma dör. Osv.

Inom medicinen talar man om ett trauma, om man klipper av sig handen i en vedklyv. Osv.

Inom psykiatrin talar man ibland om posttraumatiskt stressyndrom. En diagnos en läkare sätter. Dina hittepå du hittar för att bekräfta dina fixa idéer duger inte.

Nej, nej, nej! Begreppet svektrauma kan man läsa om på Wikipedia om man vill.

Förutsättningarna är till att börja med att den svikna ska vara i mycket svår beroendeställning till den som sviker. Ekonomiskt, emotionellt, fysiskt eller liknande. 

Poängen är att om den beroende personen blir sviken, faller begreppsvärlden och kan ge en existentiell kris av livsavgörande mått. Detta kan förstås ge symptom liknande PTSD.

För att detta ska kunna uppstå i en parrelation, måste den vara helt dysfunktionell från början. Vi är alltså mycket långt från Sven som passar å att smyga över till grannen Veronika, medan frun Svea är på gymmet.

Att du låtsas att inte, eller om det är så illa att du inte kan, se skillnaden är uttalande före din argumentation. Dina inlägg är helt irrelevanta för ämnet, vilket du påstår är viktigt. Så kanske du bör ta dina idéer till en egen tråd?

Ingen alls tydligen. Så det är nån annan  som är "typ narcissist" och har döva öron. Okey...då vet vi. 
Är inte luften väldigt tunn däruppe? 

Nej, ärligt sagt törs jag neka till en hang up.

Jag har tagit mig igenom en otrohetshistoria, bearbetat känslostormen som uppstod, läkt mig själv, varit i parterapi med min man och tagit sessioner i individualterapi. Sen har jag samtalat och bollat med väninnor och med erfarna manliga vänner utöver med huvudpersonen, min man såklart. Känner en stor förståelse inför varför affären uppstod, men oxå inför våra respektive reaktioner (min mans och mina) och våra behov av fördjupade samtal. 

Svarade i TS Anonym (Bedragen 2022) när jag ville lämna goda råd utifrån mina egna erfarenheter av otrohetssvek. Men tråden har verkligen hakat upp sig, anser jag, när någon hätsk och fixerad av begreppen/termerna. Finns det någon/några ljushuvuden på FL som en skribent menar, och som omöjliggör samtal? 

Har aldrig sett motsvarande på andra plattformar, och där har vi suttit i fredliga och bra dialoger om otrohet och lyckats tala om PTSD utan minsta tendens till hätsk fientlighet. Det borde kunna gå att snacka om otrohetssvek och posttraumatiskt stressyndrom utan att kränkas, om så åsikter skiljer sig, bara det är tillräckligt högt till tak.