Inlägg från: Anonym (jaha) |Visa alla inlägg
  • Anonym (jaha)

    När går det över? Hur gör man efter otroheten?

    Ordinär Man skrev 2022-11-06 20:14:55 följande:
    Är det inte du som bidrar om hur illa det är? Men grattis till att ha hittat det nya ordet svektrauma. Uppenbarligen för att det inte är ett riktigt trauma.

    Som sagt. Varför sitter folk inte och traumatiserar sig över stulna tvättider, utan ägnar tiden åt partnerns goda tillfällen? Båda är skapade i huvudet.
    Som sagt samma gamla mögliga argument i olika tappningar... det är helt ok att göra som man vill mot andra, hur personen mår över det är såklart inte mitt fel, det är bara personen som inte kan ta det på "rätt sätt"... allt finns bara i personens huvud Tomte

    Fascinerande hur kreativa vissa människor kan vara för att slippa ta ansvar för sina handlingar.
  • Anonym (jaha)
    Core skrev 2022-11-06 22:22:06 följande:

    Problemet är dock i den här tråden att man vill likställa otrohet med psykisk misshandel. Det i sig är att när man kapar ett sånt begrep, riskerar man att ta allvaret ur )riktig( psykisk misshandel

    jaha, här är en till kvinna som är )psykiskt misshandlad( , buhuhu

    en misshandel är en riktad handling, vilket otrohet inte så ofta är, utan det är försummelse, inte okej för det, men misshandel är det inte.

    att som förälder lämna sitt barn är en hemsk gärning som kan sätta djupa spår, men det är inte misshandel för det. 


    Att göra dessa övergivna barn, eller bedragna kvinnor till offer, är att göra en björntjänst som de sen ska leva med.

    stärk dessa individer istället för att offerstämpla


    Det trauma en otrohet orsakar hos den bedragne är densamma som vid psykisk eller fysisisk misshandel. Exakt samma process som personen får traggla sig igenom.

    Att otrogna människor inte gärna vill kännas vid det för att förminska och rättfärdiga vad de gör mot andra betyder inte att det inte är så.

    Så nej problemet är inte att effekterna som en otrohet orsakar hos den drabbade jämförs med andra upplevelser, problemet är att människor som är otrogna aldrig någonsin under några omständigheter vill kännas vid att vad de gör är jävligt svinaktigt och orsakar andra människor väldigt mycket lidande. DET är anledningen till alla bisarra IQ fiskmås diskussioner.

    Ja en förälder som lämnar sitt barn ÄR en skithög, att personen själv inte tycker det eller gillar att jämföras med andra skithögar som oxå behandlar andra människor illa betyder inte att personen inte är en skithög. Människor bedöms oftats efter sina handlingar inte vad de själva tycker om sina handlingar.
  • Anonym (jaha)
    Core skrev 2022-11-06 22:53:36 följande:

    Jag vet inte om du försöker antyda att jag är en av dessa otrogna personer, men så är inte fallet. Skithögar ja, men blanda inte ihop begreppen. Livet är ett jävla trauma, otrohet sänker människor och splittrar familjer, men det är fortfarande inte misshandel.


    Jag vart för ett gäng år sedan diagnoserad ptsd efter en turbulent barndom, så jag vet vad ett jävla trauma är. Blev bedragen för länge sedan också, och visst kan den känslomässiga stormen vara svår, men att jämföra det med ett äkta trauma är patetiskt.

    en otrohet har du makten att processa på ett annat sätt, det är på sin höjd ett känslomässigt trauma, men ingenting som ett riktigt. I skulle du prova att gå igenom de psykosliknande episoder äkta trauma lämnar efter sig skulle en deprission efter otrohet vara en smekmånad att gå igenom.

    Trauma skapas när den psykiska och fysiska påfrästningen inte kan hanteras av sina sinnen, för mycket händer på några sekunder. Det är som en atomladdning som bränner av i skallen på dig, och lämnar permanenta skador i din hjärna, känslorna i ett riktigt trauma är till en följd av din upplevelse, inte orsak.

    svektrauma my ass, nått begrepp man kommit fram till för att kunna ge känslomässigt störda människor som inte kan hantera motgångar till följd av brister i sin person. Som fibromylalgi. hittepågrejer

    och med det förringar jag inte psykosomatisk sjukdom, jag har haft det, men man måste inse att det bara är en förklaringsmodell för någon som inte processar känslor på ett vanligt sätt


    Nope, jag syftar på alla dessa människor som i alla trådar tar otrohet i försvar, de flesta av dem är såna som själva är eller varit otrogna.

    Livet kan ofta vara tufft ja, men alla upplevelser leder inte till trauma men otrohet är en av dem som ofta gör det.

    Bara för att du har trauma av en anledning så betyder inte det att alla de som oxå hamnat i trauma av andra anledningar är mindre värre än du och att just din anledning är så mycket viktigare än andras.

    ALLA händelser har du makten att processa på olika sätt, det inkluderar ditt eget trauma, jag menar... pfffff.... fan va töntigt att bli traumatiserad för en taskig barndom när man bara kan ta det på "rätt sätt" istället...det är väl bara o ta sig i kragen och knalla vidare.... eller? Men alla upplevelser är kanske inte lika enkla att hantera som andra?

    Ja ett trauma är när något är så pass förjävligt att det blir överväldigande, det intressanta här är snarare varför du tror att just otrohet inte hör till en av dessa?
    Har du någon egen erfarenhet av det?
  • Anonym (jaha)
    Anonym (Kimchi) skrev 2022-11-07 09:18:32 följande:

    Terapi och parterapi. Gör upp om otroheten. Om du ska vara kvar i relationen som du vill får du hacka i dig hennes otrohet. Finns acceptans och fokusera på att skapa en så bra relation som möjligt. Du måste lämna det bakom dig och inte hålla henne ansvarig för det varje gång ni blir osams. Öppet eller bara i din tanke. Om du vill må bra och ha ett fungerande äktenskap är du tvungen att göra upp med dina demoner. Det är ett feltänk hos dig. Du har valt det själv och mår därför dåligt.
    Hon har ju uppenbarligen gått vidare ifrån sitt feltramp och lever fortfarande med dig. Det säger väl någonting det också.  Mitt tyckande gäller oavsett om det är en man eller kvinna. 


    Nja, riktigt så enkelt är det inte. Ibland, faktiskt väldigt ofta blir det där med att "göra upp om otroheten" som du verkar tro är pissenkelt väldigt svårt av flera olika anledningar... och att hon valt att fortsätta vara kvar med honom är liksom ingen garanti för att allt är klappat och klart.

    Se det så:

    Om din bästa polare, någon som du älskar och litar på till 100% helt plötsligt ger dig en pungspark och pissar dig i fejset när du ligger ner.... så kommer du förmodligen bli väldigt chockad, ledsen och arg.

    Att personen sen vill fortsätta vara din polare och bara dra ett streck över det hela räcker liksom inte för varför skulle du vilja vara fortsätta polare med någon som behandlat dig på det sättet? För att du öht ska vilja det krävs att personen ångrar det han gjort, ber om ursäkt för det på ett trovärdigt sätt och kan övertyga dig om att han inte när du minst anar det kommer ge dig en pungspark och pissa dig i fejset igen. Dvs personen måste aktivt se till att reparera skadorna han gjort och göra sig förtjänt av din förlåtelse och förtroende. Det räcker inte med att personen bara vill fortsätta vara din polare.

    Att förlåta ett svek ÄR väldigt svårt för det kräver rätt mycket av båda parter, inte bara den som blivit sviken och återuppbygga förtroendet vilket i sig är svårt för personen har liksom bevisat för dig att han/hon inte går att lita på. Och det är där terapi blir viktigt för att få båda parter att fatta vad det innebär fullt ut och se det från den andres perspektiv oxå. Faktum är att vid parterapi pga otrohet så det första man gör är just att försöka försonas kring själva otroheten, SEN går man in på andra saker som tex eventuella bakomliggande orsaker, etc.
  • Anonym (jaha)
    Anonym (Pirribyxan) skrev 2022-11-07 12:19:22 följande:

    Snälla kan ni sluta ha så otroligt låg nivå språkligt. Det är pungsparkar hit, piss i fejan dit, och gud vet allt. Man kan tro att det är 5-åringar som skriver härinne.

    Det gynnar inte en trevlig ton och nivå på debatten.


    Jag tycker det är betydligt mer barnsligt att haka upp sig på val av ord istället för det man försöker förmedla.... det blir lite som att tycka att säga "du är för fan helt jävla pantad" är helt fel pga ordvalen men att säga "du är i det mest troliga, väldig svagt mentalt begåvad" är helt ok för man har minsann sagt det med finare ord.

    Eller så kan man tycka att oavsett ordval så är det ju någon jävligt fult att säga så till någon annan.

    Oj men titta, nu svor jag ju igen... ber så in helvetes mycket om ursäkt {#emotions_dlg.flower}
  • Anonym (jaha)
    Anonym (Pirribyxan) skrev 2022-11-07 12:36:07 följande:
    Ordval är väldigt viktigt. Men det förstår inte du.
    Nä jag förstår mig inte på folk som tycker ordval är viktigare än innebörd.

    Så då kan vi kanske enas om att jag kommer uttrycka mig som jag vill och inte som du vill och det får du helt enkelt acceptera vare sig du gillar det eller ej?
  • Anonym (jaha)
    Anonym (Pirribyxan) skrev 2022-11-07 12:47:11 följande:
    Jag har aldrig skrivit att ordval skulle vara viktigare än innebörd. Sluta ljug. Jag gillar inte människor som ljuger.
    Och jag har sagt att jag inte bryr mig om vad du tycker om mitt ordval så kan du sluta tjata?
  • Anonym (jaha)
    Anonym (Pirribyxan) skrev 2022-11-07 12:47:11 följande:
    Jag har aldrig skrivit att ordval skulle vara viktigare än innebörd. Sluta ljug. Jag gillar inte människor som ljuger.
    Anonym (Pirribyxan) skrev 2022-11-07 12:55:26 följande:
    Tjata är illa men ljuga är värre. Det borde väl du veta som avskyr otrohet?
    För att gå tillbaka till ämnet otrohet istället för BS om ordval så.... om du inte gillar folk som ljuger så avskyr du väl otrohet du med?

  • Anonym (jaha)
    Anonym (Kimchi) skrev 2022-11-07 18:30:40 följande:

    Nu är ju i te en otrohet jämställt med fysisk misshandel och kränkning.
    Det må låta lätt men sjölvklart är det flera bottnar i det hela. Att be en människa om förlåtelse är att begå ett övergrepp på den personen. I princip krävs av denne att förlåts. Varför? Det funkar inte så med stora grejer. Du kan bara be om ursäkt för ditt felaktiga handlande. Gottgöra. Tilliten måste du förtjäna på nytt. Därefter väljer personen när den är beredd och har bearbetat om att förlåta. Inte innan. 


    Men att ständigt älta är bara destruktivt. Är det värt att leva så? Du kan bara förändra ditt eget tänk och handlande aldrig någon annans. Däremot kan du förmedla dina önskemål och känslor. Men aldrig kräva något. 


    Ställer du ultimatum så ska det isf vara glasklart vad som händer om löftet inte hålls. Vem som bedömer om det blev fel, hur det ska tas upp. Vad konsekvensen blir och när den ska gälla. Klart och tydligt. Dessutom måste du hålla det till punkt och pricka. Utan pardon. 


    Det är absolut jämförbart eftersom samtliga fall får den drabbade att må väldigt dåligt. Tillvägagångssättet är olika men får samma effekt för den drabbade. Och ja det är väldigt kränkande att bli bedragen.

    Ja stora grejer väldigt svåra att förlåta men ändå är det precis vad den som varit otrogen ofta begär av sin partner? Synd att man inte förstår hur svårt det man begär är utan tar det för givet. Jag skulle gissa på att många förhållanden går i kras efter en otrohet just för att den som varit otrogen inte förstår vidden av skadorna man åstadkommit och tror att man bara kan dra ett streck över det. 

    Att ställa ultimatum är lätt, att lita på att det som lovats kommer hållas är en helt annan sak och betydligt svårare. Du kan ställa vilka krav du vill på andra, men hur ska du kunna lita på att det kommer hållas när personen redan visat sig vara opålitlig?

    Så i grunden handlar det inte så mycket om att ställa krav utan om att återuppbygga förtroendet för sina partner, eller gå vidare.
  • Anonym (jaha)

    Samma samma mönster i alla trådar om otrohet....

    Om någon skriver att otrohet gör väldigt mycket skada hos den drabbade så ska man genast börja argumentera för att det minsann inte alls är lika farligt som andra saker.... ungefär som att det skulle vara helt ok att att såra och förnedra sin partner genom en otrohet för mord hade varit värre.

    Om någon skriver att en otrohet ofta är en traumatisk upplevelse för den drabbade så ska man genast börja argumentera för att det "inte är jämförbart" för andra slags traumer är minsann mer "äkta".... skitsamma om man får någon som ska föreställas stå en nära att må skit i några år... det är helt tydligen helt ok för det finns faktiskt värre traumer.

    Om någon skriver att det är förjävligt att göra så mot människor som ska föreställas stå en nära så ska det genast argumenteras för hur kränkande det är att säga så om otrogna människor... mao att kränka andra genom att bedra dem är tydligen helt ok men att kritisera det är helt oacceptabelt.

    För att inte tala om alla andra vanliga ursäkter...det man inte vet... om man själv blir glad av otrohet så gynnar det ens partner... man skulle bara såra sin parner om man berättade så man är bara snäll om man inte säger det... det är inte jag som gjort fel, det är min partner som tar det på fel sätt....osv, osv....

    Alltid samma gamla mögliga ursäkter....

Svar på tråden När går det över? Hur gör man efter otroheten?