När går det över? Hur gör man efter otroheten?

Hon vänstrade, du mår dåligt över detta. Jag tycker du med gott samvete kan lämna över ansvaret för ditt mående på henne. Det är upp till henne att få dig att känna dig trygg och lycklig med henne så att du kan släppa det. Kan hon inte det, eller vill inte försöka ta det ansvaret så bör du lämna.

Är hon inte villig att försöka få dig att må bättre så är du inte villig att fortsätta vara tillsammans med henne helt enkelt. Hon behöver anstränga sig för dig och INTE vice versa.

Hon vänstrade, ansvaret är hennes, glöm inte det.

Kanske för att man tycker att dumpa vore en bättre lösning än den han tänkt sig?

Om en person säger att han ska hoppa framför ett tåg för att han lider och vill inte höra talas om något annat så är ju premisserna att han tänker hoppa och då kan man säkert hålla sig till det och ge honom tips på hur han bäst hoppar framför ett tåg, men ibland händer det att människor tycker det är väldigt onödigt att hoppa framför ett tåg när det finns andra sätt att avsluta lidandet och råder honom att göra något annat istället... 

Ehm, hur tänkte du nu? Om hoppa framför tåget innebär att vara kvar med sin otrogna partner och det personen bestämt sig för och att göra och att inte hoppa framför tåget innebär att inte vara kvar med sin otrogna partner... hur lyckas du få att råda TS att inte vara kvar med sin partner till detsamma som att hoppa framför tåget?

Allt jag kan säga om din ton är att den låter som en aning hysterisk.

På vilket sätt menar du att råda TS att lämna en trasig relation till detsamma som att vara bitter? Enligt det resonemanget är att enda sättet att inte vara bitter är att råda TS att vara kvar i sin trasiga relation.... låter det rationellt?

Jag vet inte om du förstått hur liknelser fungerar Lilia men det är oftast inte tanken att de ska tolkas bokstavligen....så ja du har helt rätt att vara kvar i en trasig relation är inte bokstavligen samma sak som att hoppa framför ett tåg.

Men eftersom du verkar ha svårt att fatta liknelser så kan jag kanske försöka sammanfatta de med:

Poängen med liknelsen var att bara för att en person bestämt sig för en sak så betyder inte det att alla måste hålla med om att det är den bästa läsningen. Och om man anser att personens val är destruktivt och kommer innebära mer lidande för personen så är det kanske ganska naturligt att man försöker avråda personen från det.... Förstod du bättre nu?

Jag medger att du inte verkar fatta hur liknelser fungerar ja.

Du får förstås tycka att andras liknelser är överdrivna men det ju bra om du kan förstå skillnaden mellan liknelser och exakta kopior.

Ja i slutändan är det upp till alla trådstartare att själva avgöra hur de vill agera men det betyder ju inte att andra måste hålla med dem eller att det är bara en åsikt som är tillåtet i öppna trådar.

 Om du har svårt för att andra inte tycker som du så är öppna trådar kanske inte rätt grej för dig.

Att inte hålla med TS här absolut hit eftersom du verkar anse dig ha rätt att avgöra vad andra får eller inte får skriva.

Nope det är absolut inte trams eftersom det är ganska stor skillnad på att säga "jag håller inte med dig om vad du skriver för att...argument".... och säga... "sådär får du inte skriva".

I det första fallet ger du din syn på saker men accepterar att andra inte tycker som du, det man normalt kallar för en diskussion. I det andra fallet ger du dig själv rätten att avgöra vad andra får eller inte får skriva baserat på dina egna subjektiva åsikter. 

Och om man inte tycker att TS ska vara kvar i relationen öht så får man inte säga det eller?

En diskussion DU drog upp när du ifrågasatte varför folk ber TS dumpa när han sagt att han ska vara kvar.

Ok så det är alltså inte ok att råda TS lämna relationen eftersom det enligt dig inte är frågan i den här tråden?

Varför skriver du då att det är ok?

Till TS. Jag ska inte föreslå att du ska lämna. Om du är helt fast besluten att stanna skulle jag föreslå fyra saker. 

1. Bearbeta och få sinnesfrid. Prova EMDR. Det är en väl etablerad behandling som hjälper till att minska emotionell respons vid trauma. Jag har provat (en jobbig händelse som bet sig fast hos mig och gjorde mig rädd) och det fungerar verkligen. För du behöver kunna släppa. Kanske det viktigaste just nu för att du ska må bra. Gör det! 

2. Framåt. Att bygga tillit med frun. Ta hjälp av ett relationsproffs för parterapi och för att skapa ett nytt avtal (varje relation bygger på någon form av avtal om förväntningar på varandra, det behöver omskapas mellan er) som båda kan acceptera, uttala och skriva under på mentalt.

3. Hennes jobb. Begär att frun går i terapi och reder ut sig själv. Det ska inte vara för lättvindigt för henne att gå vidare heller. Hon ska inte kunna komma med ursäkter som "det hände bara" eller "jag vet inte varför". Hon ska äga sitt agerande och problemet. Basta. 

4. I nuet och framåt. Om du är som människor är mest, så har du tendensen att låta hjärnan avgöra vad som är relevant att ha fokus på, och det är inprogrammerat på faror. Det krävs aktivt fokus och arbete att rikta om dina strålkastare i relationen till att inte hänga upp dig på faror kring otrohet utan se det som du vill ha fokus på och som är positivt. Du har upplevt något som signalerar att du är omgiven av faror, det behöver du släppa. Antingen tar du hjälp av någon erkänt duktig terapeut som jobbar med suggestioner under avslappning (som Unestålh som gör "stressa mindre" och "sov bättre". Såldes på apoteket på cd tidigare.) Det finns också dem som gör just "komma över otrohet" på samma sätt. Du kan få en anpassad för dig och din situation av en terapeut. Eller köpa en färdig. Du lyssnar på den hemma, innan du ska sova. 

Jag skulle inte fortsätta utan stöd. Det kommer göra stor skillnad men kommer kosta. Men är du beredd att släppa och gå vidare tillsammans med din fru så finns metoder för att ta sig vidare. Jag skulle inte acceptera och se det som bara ditt jobb dock, även om du är den som betalat priset hittills. Hon måste vilja vara delaktig. Det hjälper även dig att se att hon verkligen vill fortsätta i äktenskapet och är beredd att jobba för det. 

Många som kämpar med frågor som är svåra att släppa, ställer sig frågan, varför...om och om igen. Som att svaret skulle ge lösningen. Det gör det inte. Släpp den frågan. Fokusera på hur du vill må och vad du är värd. Även om jag förstår att du verkligen vill vara kvar i relationen, så kan det vara en hjälp att inte hålla fast för hårt i att det ska hålla till varje pris. Det är svårt att dra gränsen i en relation för vad man accepterar och inte, utan att också vara beredd att någonstans välja bort den, om den inte längre är bra för dig. En person som har koll på psykologi jämförde situationen  med att sitta och hålla handen ovanför ett tänt ljus, utan att flytta den när det börjar brännas. Det är inte så nyttigt. 

Du förtjänar ju en trogen fru som är beredd att uppfylla sin del av relationen och behandla dig väl. Ibland kan det hjälpa att vara beredd att släppa taget en stund, om det inte finns ömsesidig respekt för relationen. Kan vara lättare att ställa krav då. 

Jag önskar dig oavsett hur du går framåt, lycka till. Berätta gärna hur det går. 

Och vem är du att avgöra vad andra får skriva?

Och jag ställde dig en fråga.

Talar inte (BKA) mest om att släppa taget om relationen ett tag - för att sen lättare kunna ställa krav på hustrun. Så uppfattade jag texten. Inga direkta råd till separation, mer hålla dörren öppen på glänt om inget annat funkar. Men jag kan förstås ha fel.

Till Lilla. Det kommer inte vara två avslappnade glada välmående människor i det förhållandet. Han mår ju jättedåligt över hur hon har betett sig och ska det hålla i längden eller inte sluta bara väldigt sorgligt, så behöver de upprätta nya förutsättningar i relationen. 

Hon kommer inte heller må bra för när han mår tillräckligt dåligt så kommer han sannolikt börja bete sig som många bedragna gör, bli kontrollerande och kanske också elak. 

Oavsett så har TS rätt att vara lugn och lycklig. Då krävs det insatser. 

Det är därför jag skriver långt och ingående om varför TS behöver släppa på det absoluta kravet att det SKA hålla till varje pris. Vinsten är att det kanske tom blir en fantastisk relation som blomstrar. 
Det finns hur mycket som helst att läsa om vad som händer när barnet är beredda att utplåna oss själva för en relations skull. Och kontentan är inte bra, sunda relationer. 

Om du vänder på det, vad skulle hända om hon skulle strunta i dina krav? Kommer du vara kvar i relationen ändå?

Det är lite vanskligt att så tidigt deklarera att man kommer vara kvar i relationen för det blir lite som att säga... det spelar ingen roll hur jävla illa det blir och vad hon gör... jag kommer vara kvar ändå...och det skickar i sin tur ut helt fel signaler för om hon vet att du kommer vara kvar vad som än händer, vad finns det då för morot att anstränga sig för att reparera skadorna hon åstadkommit?

Jag tror att en betydligt bättre approach är att säga, jag har ingen aning om hur det här kommer sluta, det enda jag kan säga nu är att jag är villig att ge det ett nytt försök.

Jo, jag håller oxå med om det du för fram. TS ska inte gå omkring med en B-plan bakom rygg. Därtill har TS tydligt deklarerat att han vill ge järnet i sitt äktenskap. Frågan är mer om TS ställer rimliga krav på hustruns roll och engagemang i sin bearbetning?