Anonym (from)

Mon 19 Sep 2022 15:19

43 svar

Bortskämd eller diagnos?

Anonym (Diagnos?) skrev 2022-09-19 11:55:30 följande:

Min särbo har ett barn som är 9 år. Jag tror att hen kanske har autism eller liknande då det är många beteenden som jag finner märkliga.
Mitt barn är drygt ett år äldre och har aldrig varit som detta barn. Jag förstår att barn är olika, såklart. Men det är något som inte stämmer.
Ska försöka lista några saker som gör att jag reagerar.

- Barnet beter sig som ett litet barn, ofta. Som max 5 år. Pratar som en bebis. Gör sig till. Vill ha hjälp med allt och börjar gnälla om hjälpen inte kommer direkt. Vill inte ens försöka själv.
- Är oerhört blyg och söker absolut inte kontakt med andra, barn eller vuxna. Sitter bara tyst och tittar ner i golvet vid nya kontakter.
- Är otroligt ängslig och rädd för allt, kan bli rädd för ett program för bebisar på tv.
- Avbryter hela tiden när andra pratar och verkar inte förstå en hint utan man måste säga "Nu pratar vi, du får vänta" och då sitter hen och viftar med händerna tills man pratat klart.
- Kan inte göra spontana aktiviteter utan måste informeras dagar eller veckor i förväg, annars vägrar hen eller gråter och gnäller hela tiden, eller går iväg och sätter sig i ett hörn.
- Kan inte se och förstå att andra människor också har behov eller viljor.

Min särbo tycker jag överdriver men detta är ett problem som uppkommer varje gång vi ska göra något.

När det gäller styvbarn så brukar ju allt kunna förklaras av att barnet är bortskämt. Oftast är allting biomammans fel men kan även vara så att pappan klemar med barnet pga dåligt samvete (för något oklart).

Men jag undrar vad, i det du räknar upp, som skulle kunna vara resultat av att vara bortskämd? Snarare låter det som ett barn som inte får tillräckligt med uppmärksamhet och tid, men även det är ju oklart.

Och vad säger pappan och andra kring barnet om hur barnet är och fungerar? Hur går det i skolan, hur går det med vänner, hur fungerar barnet med människor hen känner sig trygg med (du är kanske inte en av dem). Och hur ofta och länge träffar du barnet för att kunna göra en bedömning av barnets funktion?

Anonym (from)

Mon 19 Sep 2022 15:39

#17

Anonym (Diagnos?) skrev 2022-09-19 15:30:35 följande:

Att tjata och gråta sig till saker är väl bortskämt beteende?

Som jag skrev ovan så går det sådär i skolan. Hen har svårt att få och behålla vänner. Om hen inte får som hen vill så blir det sitta i ett hörn och tjura.

Pappan ger hen VÄLDIGT mycket uppmärksamhet, därav att jag tycker det känns aningens bortskämt.

Träffar barnet ca 1 gång i veckan i en hel dag eller mer. Som sagt, jag har barn själv och detta beteende tycker jag är märkligt hos en 9-åring. Har massor av vänner med barn och deras barn beter sig inte heller så.

Är det verkligen det? Bortskämda barn får väl allt de pekar på och behöver inte tjata och gråta sig till vad de vill? Låter snarare som någon som har svårt att hantera situationer som inte går som han vill, eller som inte får vad han behöver.

Och är det alltså bortskämt att pappan ger VÄLDIGT mycket uppmärksamhet? Är det kanske där skon klämmer för dig? Skulle kanske passa dig bättre att pojken inte märktes så mycket så att DU fick lite mer uppmärksamhet?

Alla de barn du har omkring dig, har de nya styvmammor som tycker att de beter sig konstigt och är bortskämda? Eller kan det vara så att den här pojken har svårt att trivas i situationen där du, som inte verkar gilla honom särskilt mycket, ska vara med när han träffar sin pappa, en gång i veckan, hel dag eller mer? Han kanske känner av ditt ogillande och att han känner sig i vägen och oönskad när du är där?

Anonym (from)

Mon 19 Sep 2022 15:48

#19

Anonym (Diagnos?) skrev 2022-09-19 15:43:05 följande:

Som alltid när man kritiserar andras föräldraskap så får man sådana kommentarer som att det är jag som är problemet. Det tror jag inte då barnet beter sig likadant hos sin mamma.

Hur mina vänners barns familjesituation ser ut är helt olika från familj till familj. De har egna problem men det är inget barn som beter sig som detta.

Och det är inte så att jag tycker att jag får mindre uppmärksamhet. Vi ses max en gång i veckan de veckor vi har barn. Jag har också barn. Mitt barn beter sig inte så.

Och hur vet du hur barnet beter sig hos sin mamma, är du där också en gång i veckan, en dag eller mer?

Om du stör dig så mycket på det här barnet så kanske ni skulle prova att ses noll gånger i veckan när pojken träffar sin pappa? Då kan pappan fokusera på sitt barn och så kan du fokusera på ditt barn. Ditt barn kanske inte heller har en förälders nya partner som ser hen som ett problem? Kan det vara en skillnad kanske, mellan de här två barnen?

Jag hoppas att ni inte funderar på att flytta ihop, det låter förödande för pojkens utveckling och psykiska mående att tvingas leva med dig som har den här uppfattningen honom. Och lika förödande att tvingas ihop med och ständigt behöva jämföras med ditt perfekta barn som kommer att vara måttstocken för hur ett normalt barn (i dina ögon) ska vara i alla lägen.

Anonym (from)

Mon 19 Sep 2022 16:20

#23

Anonym (Diagnos?) skrev 2022-09-19 16:06:45 följande:

Ja, skolan har reagerat. Det finns kontakt med kurator. Har även pratats om kontakt på Bup. Andra vänner till pappan har reagerat som jag.

Jag tror att denna extrema osäkerhet kan ha att göra med att pappan och mamman behandlar barnet som ett litet barn, max 5 år, ja. Och hjälper barnet med allt. Hen klarar inget själv.

För att pappan säger att det är så hos mamman också, för att mamman påtalat det för honom. Hon har 2 barn till som alltid får stå tillbaka för att detta barn ska ha sin vilja igenom.

Vi kommer inte flytta ihop, så det är lugnt.

Jag behandlar inte barnet annorlunda än andra barn. Men jag ser saker som inte stämmer, jämfört med andra barn i samma ålder. Har aldrig påstått att jag jämför hen med mitt barn.

Eller så agerar pappan och mamman utifrån barnets behov och behandlar barnet såsom det behöver behandlas. Barn med diagnos av något slag har ofta funktion och beteende som hos ett yngre barn och då behöver barnet behandlas utifrån det. Det går inte att fostra bort en diagnos, inte heller att skämma bort ett barn så att en diagnos skapas.

Hoppas att barnet får komma till utredning, och om barnet visar sig ha en diagnos, att du då får ta del av utbildning i hur man bemöter barn med svårigheter.

Anonym (from)

Mon 19 Sep 2022 16:22

#25

Anonym (Diagnos?) skrev 2022-09-19 16:06:45 följande:

Jag behandlar inte barnet annorlunda än andra barn. Men jag ser saker som inte stämmer, jämfört med andra barn i samma ålder. Har aldrig påstått att jag jämför hen med mitt barn.

Du har jämfört honom med ditt barn i nästan alla dina inlägg. Det är tydligt att du använder ditt perfekta barn som måttstock och att den här pojken inte når upp till hur du anser att han borde vara.

Anonym (from)

Mon 19 Sep 2022 16:41

#30

Anonym (Diagnos?) skrev 2022-09-19 16:31:40 följande:

Dock så går det ju sådär med kuratorn då barnet vägrar prata med någon utomstående. Hen sitter bara och håller för ögonen.

Jag fattar att diagnoser inte uppstår för att man är bortskämd. Men att ge ett barn ALLT hen vill ha främjar ju inte direkt utvecklingen åt något håll.

Tror du att han har så svårt att prata med kuratorn för att han är bortskämd alltså? Du låter fruktansvärt oempatisk och verkar sakna all förståelse för människors behov och funktion.

Och nej, man blir inte såsom du beskriver av att FÅ ALLT man vill ha. Fattar du inte det själv?

Har du själv svårigheter inom socialt samspel och grundläggande förståelse kanske?

Anonym (from)

Tue 20 Sep 2022 08:50

#34

Anonym (Diagnos?) skrev 2022-09-20 08:42:20 följande:

Men gud, du läser ju verkligen in saker som inte finns och tar saker ur sin kontext. Det är som att du inte VILL förstå vad jag skriver.

Eller så är det du som inte förstår vad du skriver.

Du verkar inte heller förstå hur barn med svårigheter fungerar och behöver bli bemötta. Bara att beklaga att den här pojken har dig i sitt liv. Barn med svårigheter behöver inte personer som letar fel på dem, de behöver stöd, uppmuntran, kärlek och acceptans.

Anonym (from)

Tue 20 Sep 2022 11:41

#38

Anonym (Diagnos?) skrev 2022-09-19 11:55:30 följande:

- Barnet beter sig som ett litet barn, ofta. Som max 5 år. Pratar som en bebis. Gör sig till. Vill ha hjälp med allt och börjar gnälla om hjälpen inte kommer direkt. Vill inte ens försöka själv.
- Är oerhört blyg och söker absolut inte kontakt med andra, barn eller vuxna. Sitter bara tyst och tittar ner i golvet vid nya kontakter.
- Är otroligt ängslig och rädd för allt, kan bli rädd för ett program för bebisar på tv.
- Avbryter hela tiden när andra pratar och verkar inte förstå en hint utan man måste säga "Nu pratar vi, du får vänta" och då sitter hen och viftar med händerna tills man pratat klart.
- Kan inte göra spontana aktiviteter utan måste informeras dagar eller veckor i förväg, annars vägrar hen eller gråter och gnäller hela tiden, eller går iväg och sätter sig i ett hörn.
- Kan inte se och förstå att andra människor också har behov eller viljor.

Min särbo tycker jag överdriver men detta är ett problem som uppkommer varje gång vi ska göra något.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2022-09-19 15:31
Barnet gråter och tjatar sig även alltid till att få sin vilja igenom. Blir sur resten av dagen om det inte blir som hen vill.

Menar du på allvar att bortskämdhet skapar oerhörd blyghet och att inte söka någon kontakt med andra? Samt ängslighet och oförmåga att hantera spontana aktiviteter? Hur menar du att det skulle gå till att skämma bort ett barn så att de egenskaperna uppstår?

Anonym (....) skrev 2022-09-20 11:05:16 följande:

Verkligen inte. Har du en läst ts?

Allt ts skriver skriker "bortskämd unge" och inte autism.

Att inte vilja bara med på aktiviteter med andra, utan enbart sitta med dataspel innebär INTE autism. Långt ifrån.

Och, jo, det är vanligt att barn med autism, inte vill vara med på aktiviteter med andra och bara sitta med datorn, i synnerhet om de ses som problem och ogillas av omgivningen.

Anonym (from)

Tue 20 Sep 2022 13:33

#42

Anonym (....) skrev 2022-09-20 13:20:56 följande:

Bortskämda barn. Inget med autism.

Ja, men tanke på att jag jobbar med dessa barn (bland många fler npf-diagnoser) så träffar jag på väldigt många autistiska barn, med varierad grad, dagligen.

Jag vet inte hur det är med dig dock, men det är ibland svårt att skilja diagnos från bortskämdhet.

Jag tror inte ett dugg på att du arbetar med barn med diagnoser. Och om du gör det så har du verkligen ingen kunskap om diagnoserna och låter direkt olämplig att ha i en sån verksamhet.

Fst egentligen tror jag att du bara vill provocera, ingen kan vara så genomskinlig i sin okunnighet.

Bortskämd eller diagnos?

INNEHÅLL