Anonym (Diagnos?)

Mon 19 Sep 2022 11:55

43 svar

Bortskämd eller diagnos?

Min särbo har ett barn som är 9 år. Jag tror att hen kanske har autism eller liknande då det är många beteenden som jag finner märkliga.
Mitt barn är drygt ett år äldre och har aldrig varit som detta barn. Jag förstår att barn är olika, såklart. Men det är något som inte stämmer.
Ska försöka lista några saker som gör att jag reagerar.

- Barnet beter sig som ett litet barn, ofta. Som max 5 år. Pratar som en bebis. Gör sig till. Vill ha hjälp med allt och börjar gnälla om hjälpen inte kommer direkt. Vill inte ens försöka själv.
- Är oerhört blyg och söker absolut inte kontakt med andra, barn eller vuxna. Sitter bara tyst och tittar ner i golvet vid nya kontakter.
- Är otroligt ängslig och rädd för allt, kan bli rädd för ett program för bebisar på tv.
- Avbryter hela tiden när andra pratar och verkar inte förstå en hint utan man måste säga "Nu pratar vi, du får vänta" och då sitter hen och viftar med händerna tills man pratat klart.
- Kan inte göra spontana aktiviteter utan måste informeras dagar eller veckor i förväg, annars vägrar hen eller gråter och gnäller hela tiden, eller går iväg och sätter sig i ett hörn.
- Kan inte se och förstå att andra människor också har behov eller viljor.

Min särbo tycker jag överdriver men detta är ett problem som uppkommer varje gång vi ska göra något.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2022-09-19 15:31
Barnet gråter och tjatar sig även alltid till att få sin vilja igenom. Blir sur resten av dagen om det inte blir som hen vill.

Anonym (Diagnos?) Trådstartaren

Mon 19 Sep 2022 12:06

#2

AndreaBD skrev 2022-09-19 12:03:04 följande:

Det är några saker där som låter som autism. Men det borde ju också märkas i skolan? Har barnet kompisar, gör hen något på fritiden?

Har ett fåtal kompisar, men har haft svårt att både få och behålla vänner. Blir inte mobbad.

Vägrar alla fritidsaktiviteter.

Anonym (Diagnos?) Trådstartaren

Mon 19 Sep 2022 12:21

#4

Anonym (S) skrev 2022-09-19 12:06:38 följande:

Barnet känner sig otrygg i förhållande till sin pappas relation, därför beter hen sig som en bebis och vill ha en massa hjälp. Samma gäller det där med att inte låta andra prata ifred. Hen verkar söka mycket uppmärksamhet.

Sedan kan vissa andra saker vara konstigt, som brist på förståelse för just känslor.

Hur menar du då?

IMO hjälper han barnet för mycket och behandlar hen som ett småbarn och skämmer bort hen med att alltid få sin vilja igenom. Men det är självklart inget jag säger till BARNET utan till pappan.

Anonym (Diagnos?) Trådstartaren

Mon 19 Sep 2022 12:31

#6

Anonym (S) skrev 2022-09-19 12:27:26 följande:

Barnet känner sig otrygg gentemot din och pappans relation, det är väldigt vanligt.

Ja du får väl tycka det, men det är hans barn som han får curla hur mycket han vill även om det vore så. Så sluta säga det till pappan (det blir bara kritik och inte bra för någon) och acceptera att ni måste planera utflykter i god tid osv.

Det är ju alltid såhär. Även med andra personer. Så att det endast skulle bero på vår relation tror jag inte.

Anonym (Diagnos?) Trådstartaren

Mon 19 Sep 2022 13:54

#11

AndreaBD skrev 2022-09-19 13:47:27 följande:

Okej. Vägrar alla fritidsaktiviteter? Vad gör hen då efter skolan? Titta på TV, dator ?

Det är klart att det kan vara autism, men det lär man inte få reda på utan utredning.

Alla aktiviteter där hen måste träffa andra människor. Spelar mest datorspel.

Anonym (Diagnos?) Trådstartaren

Mon 19 Sep 2022 15:30

#15

Anonym (from) skrev 2022-09-19 15:19:12 följande:

När det gäller styvbarn så brukar ju allt kunna förklaras av att barnet är bortskämt. Oftast är allting biomammans fel men kan även vara så att pappan klemar med barnet pga dåligt samvete (för något oklart).

Men jag undrar vad, i det du räknar upp, som skulle kunna vara resultat av att vara bortskämd? Snarare låter det som ett barn som inte får tillräckligt med uppmärksamhet och tid, men även det är ju oklart.

Och vad säger pappan och andra kring barnet om hur barnet är och fungerar? Hur går det i skolan, hur går det med vänner, hur fungerar barnet med människor hen känner sig trygg med (du är kanske inte en av dem). Och hur ofta och länge träffar du barnet för att kunna göra en bedömning av barnets funktion?

Att tjata och gråta sig till saker är väl bortskämt beteende?

Som jag skrev ovan så går det sådär i skolan. Hen har svårt att få och behålla vänner. Om hen inte får som hen vill så blir det sitta i ett hörn och tjura.

Pappan ger hen VÄLDIGT mycket uppmärksamhet, därav att jag tycker det känns aningens bortskämt.
Träffar barnet ca 1 gång i veckan i en hel dag eller mer. Som sagt, jag har barn själv och detta beteende tycker jag är märkligt hos en 9-åring. Har massor av vänner med barn och deras barn beter sig inte heller så.

Anonym (Diagnos?) Trådstartaren

Mon 19 Sep 2022 15:43

#18

Anonym (from) skrev 2022-09-19 15:39:51 följande:

Är det verkligen det? Bortskämda barn får väl allt de pekar på och behöver inte tjata och gråta sig till vad de vill? Låter snarare som någon som har svårt att hantera situationer som inte går som han vill, eller som inte får vad han behöver.

Och är det alltså bortskämt att pappan ger VÄLDIGT mycket uppmärksamhet? Är det kanske där skon klämmer för dig? Skulle kanske passa dig bättre att pojken inte märktes så mycket så att DU fick lite mer uppmärksamhet?

Alla de barn du har omkring dig, har de nya styvmammor som tycker att de beter sig konstigt och är bortskämda? Eller kan det vara så att den här pojken har svårt att trivas i situationen där du, som inte verkar gilla honom särskilt mycket, ska vara med när han träffar sin pappa, en gång i veckan, hel dag eller mer? Han kanske känner av ditt ogillande och att han känner sig i vägen och oönskad när du är där?

Som alltid när man kritiserar andras föräldraskap så får man sådana kommentarer som att det är jag som är problemet. Det tror jag inte då barnet beter sig likadant hos sin mamma.

Hur mina vänners barns familjesituation ser ut är helt olika från familj till familj. De har egna problem men det är inget barn som beter sig som detta.

Och det är inte så att jag tycker att jag får mindre uppmärksamhet. Vi ses max en gång i veckan de veckor vi har barn. Jag har också barn. Mitt barn beter sig inte så.

Anonym (Diagnos?) Trådstartaren

Mon 19 Sep 2022 16:06

#22

Anonym (förälder till barn med autism) skrev 2022-09-19 15:59:11 följande:

Jag frågar igen, några till har frågat samma sak, vad säger skolan, fritids och andra släktingar? Är det fler som oroar sig för att barnet ska ha en diagnos som autism? skolan brukar slå larm om dom märker signaler och även försöka göra anpassningar tills utredning är klar.
Skolan borde har pratat med föräldrarna om dom märker signaler på autism eller andra diagnoser.
Andra släktingar borde också ha funderingar på det.
Vilka andra märker att barnet kanske har en diagnos eller behöver stöd.

Du skriver att barnet är blygt och tittar ner i golvet och är rädd för nya kontakter.
Är ängslig och rädd, självklart kan ju då barnet behöva extra stöd, kan inte göra spontana aktiviteter utan att bli orolig och ängslig så blir man ju inte för att man är bortskämd.

Har ingen annan uppmärksammat barnets blyghet, oro mm och även tänkt att barnet behöver stöd och kanske utredning?

Om barnet är extra känslig, blyg och orolig är det ju naturligt att man som förälder vill ge extra uppmärksamhet och hjälpa det.

Eller tror du att barnet blivit blyg, orolig och ängslig, tittar ner i golvet och inte kan vara med på spontana aktiviteter för att pappan gett barnet för mycket uppmärksamhet?

Ja, skolan har reagerat. Det finns kontakt med kurator. Har även pratats om kontakt på Bup. Andra vänner till pappan har reagerat som jag.

Jag tror att denna extrema osäkerhet kan ha att göra med att pappan och mamman behandlar barnet som ett litet barn, max 5 år, ja. Och hjälper barnet med allt. Hen klarar inget själv.

Anonym (from) skrev 2022-09-19 15:48:54 följande:

Och hur vet du hur barnet beter sig hos sin mamma, är du där också en gång i veckan, en dag eller mer?

Om du stör dig så mycket på det här barnet så kanske ni skulle prova att ses noll gånger i veckan när pojken träffar sin pappa? Då kan pappan fokusera på sitt barn och så kan du fokusera på ditt barn. Ditt barn kanske inte heller har en förälders nya partner som ser hen som ett problem? Kan det vara en skillnad kanske, mellan de här två barnen?

Jag hoppas att ni inte funderar på att flytta ihop, det låter förödande för pojkens utveckling och psykiska mående att tvingas leva med dig som har den här uppfattningen honom. Och lika förödande att tvingas ihop med och ständigt behöva jämföras med ditt perfekta barn som kommer att vara måttstocken för hur ett normalt barn (i dina ögon) ska vara i alla lägen.

För att pappan säger att det är så hos mamman också, för att mamman påtalat det för honom. Hon har 2 barn till som alltid får stå tillbaka för att detta barn ska ha sin vilja igenom.

Vi kommer inte flytta ihop, så det är lugnt.

Jag behandlar inte barnet annorlunda än andra barn. Men jag ser saker som inte stämmer, jämfört med andra barn i samma ålder. Har aldrig påstått att jag jämför hen med mitt barn.

Anonym (Diagnos?) Trådstartaren

Mon 19 Sep 2022 16:31

#27

Anonym (förälder till barn med autism) skrev 2022-09-19 16:26:20 följande:

Men det är ju jättebra om kuratorkontakt finns och att Bup kontakt kommer att tas, det visar ju på att barnet har behov av extra stöd, det kan vara en diagnos eller drag av autism eller annat, men man får inte dessa syndrom eller diagnoser för att man är bortskämd utan det är ju medfött.

Det visar sig ju genom att mamman har 2 barn till som troligtvis inte är på samma sätt, då är det ju inte för att barnet är bortskämt för man skämmer ju inte bara bort ett barn.

Vi har som du kan läsa ut av mitt nick ett barn med autism men även vi har även syskon utan autism, det är jobbigt och kräver mycket jobb med barn med diagnoser och tyvärr påverkar det syskon och det ger en dåligt samvete men barn med diagnoser, syndrom mm kan ju inte hjälpa att det har det, det beror inte på bortskämdhet eller illvilja osv.
Däremot är det bra om föräldrarna kan samarbeta och få till en utredning och få veta om det är en diagnos, drag av diagnos eller bara behöver olika typer av stöd. När man får en diagnos har man tillgång till hjälp hos Bup ibland Habiliteringen osv och får verktyg om hur man kan jobba med sitt barn och hjälpa det på rätt sätt vilket ofta underlättar för familjen och barnet får då även rätt hjälp i skola osv.
Men som sagt man får inte dessa diagnoser pga bortskämdhet.
Man kan absolut bli trött på barns beteende men om du tänker att barnet faktiskt kanske har en diagnos och inte kan rå för sitt beteende utan att få hjälp med det kanske du kan hjälpa din särbo till att faktiskt få till en utredning eller i alla fall möte med Bup.
Det blir ju bara värre med tiden om barnet inte får hjälp och barnet bara må sämre och sämre.

Dock så går det ju sådär med kuratorn då barnet vägrar prata med någon utomstående. Hen sitter bara och håller för ögonen.

Jag fattar att diagnoser inte uppstår för att man är bortskämd. Men att ge ett barn ALLT hen vill ha främjar ju inte direkt utvecklingen åt något håll.

Anonym (Diagnos?) Trådstartaren

Tue 20 Sep 2022 08:42

#33

Anonym (from) skrev 2022-09-19 16:41:29 följande:

Tror du att han har så svårt att prata med kuratorn för att han är bortskämd alltså? Du låter fruktansvärt oempatisk och verkar sakna all förståelse för människors behov och funktion.

Och nej, man blir inte såsom du beskriver av att FÅ ALLT man vill ha. Fattar du inte det själv?

Har du själv svårigheter inom socialt samspel och grundläggande förståelse kanske?

Men gud, du läser ju verkligen in saker som inte finns och tar saker ur sin kontext. Det är som att du inte VILL förstå vad jag skriver.

Bortskämd eller diagnos?

INNEHÅLL