Embla twopointoh skrev 2022-09-21 14:49:18 följande:
Även om tanken att barn ska ha religionsfrihet låter bra i teorin, så är det en sådan där sak som inte fungerar i praktiken. Alla föräldrar påverkar sina barn, oavsett om det handlar om religion, vilket fotbollslag man hejar på, värderingar eller politik. Det går inte att komma ifrån.
Föräldrar lär sina barn det de tror är rätt, tar de beslut de anser vara bäst för sina barn, bland annat därför att barn trots allt inte har mognad, kunskap eller erfarenhet nog att ta bra beslut (även om det ökar med ålder, naturligtvis), och det är ju faktiskt en förälders uppdrag och skyldighet att både ta sådana beslut och att guida barnet till att kunna ta sådana beslut själv så småningom.
Det går liksom inte att förutse hur barnet kommer att uppleva sin uppväxt i efterhand eller vad han/hon kommer att ha för åsikter om religion/politik/sport/moral när denne är vuxen.
Det gör att det faktiskt blir irrelevant att prata om barnets rätt att växa upp utan religion eller med annan religion, för detta vet man bara med facit i hand. Och det går emot mänskliga rättigheter att staten ska diktera vad föräldrar måste lära ut till sina barn (vi har skolplikt, så barnen kommer att få statens syn den vägen om inte annat).
Dessutom är det värt att notera att det bara är religion som är på tapeten när detta diskuteras. Få förfasas över att barn växer upp i miljörörelsen, som Hammarbysupporter eller i ett socialdemokratiskt hem, och dessa föräldrar anklagas sällan för barnmisshandel eller hjärntvätt för att de lär sina barn det de tror på och brinner för. Det är liksom helt okej att barnen har ångest över klimatet, men barnmisshandel om barnen har ångest över Domedagen.
Det går visst att undvika.
Min pappa pratade aldrig religion eller partipolitik hemma. Jag visste aldrig vad han röstade på.
Min mamma pratade ibland om religiös tro utan att vara särskilt religiös själv, försökte lära mig böner e.t.c. som barn. Det bet inte.
För mina far- och morföräldrar var det viktigt att gå i kyrkan, men jag hörde dem aldrig prata om religiös tro.
Både min pappa, bror och styvfar var Hammarbyare, jag Djurgårdare.
Jag har dock inte alls samma idrottsintresse, sitter inte klistrad vid tv'n vid varje större idrottstävling eller match.
Min pappa och äldre bror försökte få in mig i fotbollen... det blev två kortvariga försök, sedan hittade jag min grej i handbollen istället, helt utan deras inverkan.
Mitt intresse för hårdrock och motorer delar jag inte med någon i familj eller släkt.
Däremot finns det andra saker som definitivt var en del av mina föräldrars fostran eller på andra sätt viktiga i vårt familjeliv jag växte upp med och som starkt påverkat mig.
Undviker man en indoktrinerande fostran så lämnar man barn mer fria att själva välja och finna sina intressen, influenser, tro e.t.c.