Mitt barn började nyligen på förskolan, strax över 2 år gammal. Varje gång jag hämtar barnet blir hen ?liten? igen. Hen ler när hen ser mig men oftast behöver jag gå fram och sätta mig på huk, då kommer hen fram krypandes och klänger på mig men säger ingenting. Är det normalt? Sen om vi är ute och leker och nån av de andra på gården kommer fram och säger hej till barnet stoppar hen fingrarna i munnen och gömmer sig bakom mig eller något annat. Något att vara orolig för?
Regression kallas det. Helt normalt. bekräfta och gå med i det där. Då släpper barnet själv. De behöver få vara lite små ibland när allt annat känns så stort.
Hur ska jag bekräfta beteendet? Förstår att jag inte ska tvinga fram barnet när den tex gömmer sig, men vad kan jag göra/säga för att bekräfta regressionen som sker på förskolan och i mötet med andra till exempel?
Hur ska jag bekräfta beteendet? Förstår att jag inte ska tvinga fram barnet när den tex gömmer sig, men vad kan jag göra/säga för att bekräfta regressionen som sker på förskolan och i mötet med andra till exempel?
Helt normalt beteende, mycket nytt har hänt o då kan barnet backa lite i utvecklingen…ha större behov av trygghet o närhet.
När barnet kryper mot dig lyft upp hen i famnen o bekräfta att nu är dagen på förskolan slut , du har haft roligt med dina kompisar men nu ska vi hem o mysa
Låt barnet bli litet igen detta är en fas som kommer gå över om du inte gör någon affär av det , barnen är stora och fixar så mycket själva både socialt och motoriskt när de är hos oss så när föräldern kommer kan det vara skönt att få vara liten igen en stund… detta ser vi även på lite äldre barn som tex klär på sig allt själva o är ute på 5 min när vi sskagå ut på förskolan men när föräldern kommer kan de inte ens sätta på sig en jacka själva - att få den där extra bebis/ småbarns- omsorgen är ett sätt att tanka trygghet o kärlek, att bekräfta att trots att man har haft det bra o haft roligt så har man ändå saknat varandra
Att barnet gömmer sig bakom benen ute på gården ( nu antar jag att du menar där ni bor) är också en fas..dels så blir många barn lite blygare mer avvaktande mot andra i den här åldern dessutom har barnet just lärt sig att vara ifrån mamma/ pappa tillsammans med andra barn i en större grupp vilket är ett stort steg och då kan man behöva lite extra tid på sig o tanka närhet o trygghet innan man är redo att leka i andra sammanhang
Regression kallas det. Helt normalt. bekräfta och gå med i det där. Då släpper barnet själv. De behöver få vara lite små ibland när allt annat känns så stort.
Helt normalt beteende, mycket nytt har hänt o då kan barnet backa lite i utvecklingen?ha större behov av trygghet o närhet.
När barnet kryper mot dig lyft upp hen i famnen o bekräfta att nu är dagen på förskolan slut , du har haft roligt med dina kompisar men nu ska vi hem o mysa
Låt barnet bli litet igen detta är en fas som kommer gå över om du inte gör någon affär av det , barnen är stora och fixar så mycket själva både socialt och motoriskt när de är hos oss så när föräldern kommer kan det vara skönt att få vara liten igen en stund? detta ser vi även på lite äldre barn som tex klär på sig allt själva o är ute på 5 min när vi sskagå ut på förskolan men när föräldern kommer kan de inte ens sätta på sig en jacka själva - att få den där extra bebis/ småbarns- omsorgen är ett sätt att tanka trygghet o kärlek, att bekräfta att trots att man har haft det bra o haft roligt så har man ändå saknat varandra
Att barnet gömmer sig bakom benen ute på gården ( nu antar jag att du menar där ni bor) är också en fas..dels så blir många barn lite blygare mer avvaktande mot andra i den här åldern dessutom har barnet just lärt sig att vara ifrån mamma/ pappa tillsammans med andra barn i en större grupp vilket är ett stort steg och då kan man behöva lite extra tid på sig o tanka närhet o trygghet innan man är redo att leka i andra sammanhang
Hej,
vill bara tala om att jag tyckte hela denna tråd var ju jätte spännande läsning!
FÖLJER TRÅDEN!