• Anonym (Ts)

    Barn aom vevar med armarna när hen blir glad/upprymd??

    Alltså jag trodde ju detta var ett sätt att visa glädje på eller att barnet är upprymt men nu känns det som alla bara pratar om att det är ett drag/kännetecken för autism?!

    Har ett barn på 10 mån som när hen blir glad liksom ?pumpviftar/vevar med armarna?, som att alla känslor vill ut så. Sprattligt liksom.

    Barnet söker gärna ögonkontakt annars och är väldigt utåtriktat lagd och vill vara med där det händer så jag har aldrig funderat i de här banorna.

    Någon som haft ett flaxande barn? det är just när hen blir glad, ser nåt spännande, en förälder kommer hem etc.

  • Svar på tråden Barn aom vevar med armarna när hen blir glad/upprymd??
  • Anonym (Ts)
    Anonym (lll) skrev 2022-08-28 12:49:45 följande:

    Det är vanligt att barn både viftar med armar, hoppar och skuttar när de är glada osv,  och det är fullkomligt normalt. 

    När man talar om NPF och vissa rörelser så handlar det om repetitiva mönster, som är rätt omedvetna hos personen och långt upp i åldrarna. Att ditt lilla barn viftar med armarna är inget att oroa sig för. 


    Tack för svar. Det är tydligt kopplat till när det händer något skoj och hen inte kan ta sig dit (går inte utan stöd än) snabbt nog, eller om det serverad mat hen gillar mer än annat, då får det som utlopp i att hen viftar med armarna av upphetsning. 
  • Anonym (Ts)
    Anonym (Men...) skrev 2022-08-28 13:45:34 följande:

    Det är väl inget konstigt? Ett uttryck för känslor, bara. Hur gör man annars när man inte kan prata och precis lärt sig kontrollera kroppen? Allt man kan göra med kroppen är ju jättekul just nu (har en i samma ålder), vinka, sparka med benen, bita på allt inom räckhåll. 


    Nej jag har ju tänkt så. Men så såg jag att det var en sån ?indikation? för autism...
  • Anonym (Ts)
    Anonym (Nejdå) skrev 2022-08-28 19:54:46 följande:

    Det är en indikation på autism om du ändrar barnets ålder från 10 månader till 10 år. För en 10-månaders unge är det däremot fullständigt normalt. Att ditt barn dessutom saknar andra tecken på autism visar ännu tydligare att du inte har något att oroa dig över öht :)
    Tack. Det känns lite ibland som att det finns så himla mycket vilja och känslor som vill ut och så få uttryckssätt än... 
  • Anonym (Ts)
    Anonym (Morsa) skrev 2022-08-28 19:42:56 följande:

    Det låter som ett vanligt, gulligt och sprattligt småbarn. :)


    :) 

    Ja, söt stämmer ju - men jag är ju otroligt partisk. Älskar mitt barn över allt. 

    Och på ett vis är det ju inte så konstigt att de använder de saker de har för att uttrycka sig, det är ju allt som finns att tillgå innan man kan prata och springa fritt...
  • Anonym (Ts)
    Anonym (L) skrev 2022-08-28 20:35:39 följande:

    Det låter bara gulligt och helt normalt.
    Det är inte heller så att ett enskilt beteende är en indikation på autism utan en kombination av flera olika beteenden. 


    Jo det är ju sött.

    Och jo, så är det nog. Är så nojig som förstagångsmamma, att missa något. 
  • Anonym (Ts)
    Anonym (Nejdå) skrev 2022-08-28 20:36:24 följande:
    Ja men exakt så är det ju också: ditt barn upplever allt med alla sinnen och har starka känslor som hen vill uttrycka, men har - precis som du säger - inte så många sätt att ge uttryck för det än. Ergo: hen viftar med armarna för att det är ett av de få uttryckssätten som står till buds :)
    Så är det nog ja. Starka känslor finns helt klart i de små... 
  • Anonym (Ts)
    Anonym (Nejdå) skrev 2022-08-29 00:21:29 följande:
    Fullt naturligt. Man är ju alltid extra nojjig med första barnet, beträffande precis allt... men försök att inte överanalysera allting (mycket, mycket lättare sagt än gjort - jag vet!), utan våga lita på att saker för det allra mesta är precis som de ska. Och skulle du sen mot förmodan få ett barn som faktiskt har autism eller någon annan npf-problematik så kommer du inte att missa det bara för att du inte överanalyserade barnets beteende...

    Jag har själv fyra ungar, varav en har högfungerande autism, (vilket innebär att han är skitsmart, men totalt borta när det gäller allt socialt samspel samt att han hanterar känslor på ett väldigt annorlunda sätt jämfört med neurotypiska människor), och jag kan lova dig att det inte behövdes någon extra uppmärksamhet eller analys för att förstå att han var ett npf-barn. Sen måste jag även säga att även om du skulle få ett barn med autism är det inte per automatik något negativt; ett autistiskt barn innebär andra sorters utmaningar än ett neurotypiskt barn, men jag vet inte om jag skulle säga att det egentligen innebär värre utmaningar, för vare sig barnet självt eller dig som förälder. Iaf inte vid högfungerande autism. 
    Ja, jag är också analyserande, orolig och grubblande som person - så att ha barn är minst sagt en övning och personlig utveckling för mig. Nyttigt men jobbigt.

    Tror det är lite att vår BVC också hetsat på att barnet ska förstå ord och meningar och alltid lyssna till sitt namn och sånt, gärna kunna säga något enkelt ord - och jag upplever inte att det riktigt är så här än. Det kommer, men det känns som de tycker det borde suttit för några månader sen. Det stressar mig att känna att de liksom hmm-ar åt saker.

    Jag hade nog aldrig tänkt på det annars utan bara tänkt att det är just så att barn gör saker olika. Mitt barn har varit  extremt nyfiken på sin omgivning och alla människor omkring det. Men inte pratat mer än lite bebisbabbel och inte kunnat gå än. Så jag har tolkat barnet som att det vill vara med och delta men inte har förmågan än att prata eller springa dit det vill och då gör det allt det kan för att delta ändå.

    Men bvc satte griller i huvudet på mig.

    Oavsett, tack för ditt svar och lugn. Du verkar vara den typ av mamma jag vill vara.
  • Anonym (Ts)
    Anonym (Morsa) skrev 2022-08-29 10:33:02 följande:

    Jag tror att du övertolkar bvc-sköterskan. Att tiomånaders kan gå är ovanligt. Att någon under ett år skulle prata är superduperovanligt. 


    Vi brukar läsa om barns utveckling på 1177.se. Jättebra sidor om språklig, motorisk och social utveckling. Där står det att en del barn säger sina första ord innan ettårsdagen. 


    Ja, jag kanske misstolkade hennes reaktion helt enkelt. Det kändes som att de förväntade sig att barnet skulle kunna säga enkla ord, förstå ord och lätta meningar och alltid reagera på sitt namn nu. Så det stressade mig också.
  • Anonym (Ts)
    Anonym (Morsa) skrev 2022-08-29 11:26:08 följande:

    Min erfarenhet är att de frågar om vissa förmågor vid den åldern när de eventuellt skulle kunna dyka upp. Och så bockar de av, så att säga, allt eftersom färdigheterna dyker upp. Har man då ett barn som är i den senare delen av spannet så kommer man hinna få frågan flera gånger innan man kan svara ja. Men det behöver inte betyda att det skulle vara en allvarligt försenad utveckling. Och känner man sig orolig ska man fråga om det man undrar, så slipper man förhoppningsvis missförstånd. Om sköterskan säger hm, så fråga om det är något som inte är som det borde. (Kan ju vara bra för sköterskan också att inse att just hm inte är någon vidare informativ kommentar...)


    Min sambo pratade fö. inte förrän han var tre. Inget någon kunde ana bara något år senare. Vet ett barn som pratade meningar när han var ett, men det berodde på en sned begåvning och han har lite problem med en del annat, så att vara tidig behöver inte betyda att allt är bra heller. Vi har våra skavanker allihop. Förmodligen kommer du känna igen ditt barns bekymmersamma sidor från antingen dig själv eller pappan. Surt att även de dåliga anlagen ärvs...


    Ja, jag tror min reaktion mycket blev på hennes reaktion så att säga. Att det kändes som hon upplevde en brist men inte ville säga mer. Men det kan ju bara vara så att vi brister i vår kommunikation :).

    Jag hade väldigt mycket humör och känslor åt alla håll som liten och pappan var envis. Så jag kan ju ana släktdragen...
  • Anonym (Ts)
    Anonym (Morsa) skrev 2022-08-29 12:24:30 följande:
    Bara att önska lycka till då, med andra ord!  

    Så är det. 


    Jag kommer andas ut mer när jag bara ser att barnet säger något ord och tydligare förstår enkla meningar. (men sen lär det säkert finnss massa nya saker att oroa sig över...)

  • Anonym (Ts)
    Anonym (Teddy) skrev 2022-08-30 00:53:35 följande:

    I den åldern är det väl helt normalt. Det är nog om dom är äldre, fyra, fem år, och fortfarande har det beteendet.


    Jo, det kanske är så. Jag kanske misstolkade den ?indikationen? - det är ju väl så att en del saker är helt normalt i en ålder men utstickande i en annan. Jag tror jag blev så stressad av BVCs reaktion när jag sa att mitt barn inte verkade förstå innebörden av meningar och namn så bra än att jag kanske övertolkar annat.

    Barnet är ju helt klart intresserat, nyfiket och söker kontakt. (om jag råkar ignorera ?för länge? vid matbordet för att ta någon tugga mat försöker barnet själv skapa kontakt med mig på olika vis och vill gärna ha mycket ögonkontakt). Är också allt annat än repetetiv utan vill snarare utforska allt i sin omgivning hela tiden.

    Men ja, BVCs hmm-ande påverkade mig nog mer än jag trodde helt klart.
  • Anonym (Ts)
    Anonym (Nejdå) skrev 2022-08-29 23:11:17 följande:
    Ville sätta in ett hjärta här, men emoji-funktionen funkar visst inte för närvarande... :/

    Hursomhelst, vad gäller bvc-sköterskan är det troligtvis, precis som du säger, du som tolkat henne fel, just för att du är typen som är analyserande, orolig och grubblande - och skulle det mot förmodan vara så att du tolkat henne rätt så är det henne det är fel på, inte ditt barn! Tyvärr finns det ju knäppskallar på alla poster, så helt uteslutet är det ju inte att du tolkat henne rätt - men då gäller det att du försöker låta det rinna av dig bara, och påminner dig själv om att det är hon som är ute och cyklar :). Men det troligaste är ju att det är precis som "Morsa" säger:
    Anonym (Morsa) skrev 2022-08-29 11:26:08 följande:

    Min erfarenhet är att de frågar om vissa förmågor vid den åldern när de eventuellt skulle kunna dyka upp. Och så bockar de av, så att säga, allt eftersom färdigheterna dyker upp. Har man då ett barn som är i den senare delen av spannet så kommer man hinna få frågan flera gånger innan man kan svara ja. Men det behöver inte betyda att det skulle vara en allvarligt försenad utveckling. 


    Precis som även andra påpekat utvecklas ju barn väldigt individuellt. Det viktigaste här är att ditt barn är nyfiket och med, och söker aktiv kontakt med omgivningen -det visar ju att allt är precis som det ska! Att hen inte pratar och inte går vid 10 månaders ålder är verkligen inget konstigt! En del barn "babblar" (baba, dada osv) innan de börjar säga riktiga ord, medan andra är knäpptysta fram till det att de - från en dag till en annan - säger fullständiga meningar; och en del säger riktiga ord tidigt, medan andra börjar sent. Samma sak med att gå - det är helt enkelt skitolika från barn till barn.    Haha, ja - så är det - det kommer nya nojor hela tiden! Men min erfarenhet är ändå att man blir lugnare och tryggare i sin roll som förälder med tiden, speciellt om man får mer än ett barn. 

    Du kommer att fixa detta strålande!  <3
    Tack.  Jag vill ju bara göra allt för mitt barn!

    Babbel är det här, ibland mest hela tiden och med olika intonationer... 
Svar på tråden Barn aom vevar med armarna när hen blir glad/upprymd??