Barnet går på husdjuren

Ouch...här är mitt horribelt drastiska förslag. Både du och pappan verkar ju införstådda med hur illa det är, ni har dessutom en bebis.

Bebisen behövs skyddas. Du är bebisens mamma, mer lämpad än pappan att ta hand om bebisen. Pappan och du separerar, pappan tar med sig er dotter, du tar bebisen och ni separerar. Det här ger dig och bebisen en chans till ett normalt liv, och pappan kan helt fokusera på dottern utan att behöva tänka på att vare sig skydda dig eller bebisen. 

Tror det är bättre att dela på sig helt. Är 4åringen så farlig så kommer detta påverka och hota mamman och bebisen även om de inte bor i samma hem. Bättre tycker jag om mamma och bebis får en chans till ett någotsånär normalt tryggt liv. 

Är vad jag hade gjort om jag var pappan i familjen, kramat om min fru och pussat min bebis en sista gång, sedan tagit med mig 4 åringen stuckit och flyttat nån helt annanstans, gjort mitt bästa för 4åringen, gett all kärlek jag kunnat ge och brutit all kontakt med frun och bebisen.

Skulle aldrig vilja överge mitt barn oavsett, men det är det bästa för alla att göra så. Inte för pappan på ett sätt, men det är rätt sak att göra för de andra därför för honom med. Han får offra sig helt enkelt för resten av familjens skull, även för 4åringens skull och agera som en man.  

Dessutom sticker pappan med 4åringen så slipper mamman en del av ångesten över att ha behövt överge sitt äldsta barn, eftersom han stuckit med 4åringen och brutit kontakten. Blir inte hennes fel, inte hennes skuld, utan han får bära den. Är rätt sak att göra.