Det låter helt fruktansvärt. Kan inte ens föreställa mig hur det är att ett så litet barn avsiktligt skadar/försöker döda ens husdjur, och i förlängningen riskerar att försöka döda sin lillebror.
Jag hoppas att djuren kommit till nya hem och att ni fått hjälp. Det låter som en väldigt instabil familj, med flera som mår dåligt.
Hur mår pappan i allt det här?
Kram
Det låter helt fruktansvärt. Kan inte ens föreställa mig hur det är att ett så litet barn avsiktligt skadar/försöker döda ens husdjur, och i förlängningen riskerar att försöka döda sin lillebror.
Jag hoppas att djuren kommit till nya hem och att ni fått hjälp. Det låter som en väldigt instabil familj, med flera som mår dåligt.
Hur mår pappan i allt det här?
Kram
Jag har gått igenom stora trauman i mitt liv, vilket har gett mig dessa symptom. Mitt mående eskalerade efter jag födde dottern, tog ungefär 1 år innan jag var stabil.
Både jag och dottern ha haft det väldigt tufft de senaste åren, där hon har fått gå igenom olika trauman med både långa perioder på sjukhus samt jobbiga upplevelser på en tidigare förskola.
Så allt sammanslagnet så är jag inte förvånad att hon mår dåligt och behöver hjälp.
Jag/vi gör allt i vår makt för att de ska bli så bra som möjligt för henne, men vi behöver hjälp hur vi ska nå dessa mål.
Ni målar upp henne som värsta monstret och det är hon verkligen inte. Mestadels av tiden är hon glad, omhändertagande och kärleksfull mot både djur och lillebror.
Hon är allt som oftast hur go som helst!
Dagis så går det bra, inte utåt agerande, aldrig slagit någon. Väldigt lugnt och självständigt barn som allra helst inte leker med andra barn och vill helst inte vara med i gemenskapen.
När pedagogerna är med henne själv så är hon social o pratsam om än svårt med meningar/ord
Är det något mer ni vill säga/fråga?