Fick veta att jag är den andra kvinnan.
Träffade en man för ca 7 månader sedan hos en vän som känner oss båda, och det klickade mellan oss direkt. Det fanns en jättestark kemi mellan oss och vi bestämde oss för att ses en vecka senare. Vi hade otroligt sex, väldigt roliga djupa samtal, exakt allt klickade på alla plan! Han har en dotter som bor i en annan stad med mamman så dagen efter skulle han åka dit och vi bestämde oss för att ses igen helgen efter och då umgicks vi hela helgen. Samma sak igen, otroligt sex, nu mer mys också och djupa samtal.
Han sa att han aldrig vart en kramig kille men med mig kunde han inte hålla sig borta. Vi har som två plåster på varandra. Vi började ses även på veckodagar och höras varje dag dom dagarna vi inte sågs.
Efter att vi hade träffats i några månader så hörde jag honom höja rösten i telefon (han brukade gå in i ett annat rum när han skulle prata med sin dotter varje kväll). jag lyssnade lite extra och det lät som att han pratade med mamman och inte barnet.
Jag frågade om allt var ok mellan dom och han sa att det var lugnt men att hon alltid tjafsar. Det gav mig lite av en klump i magen. började känna oro för att det kanske inte var helt och hållet över mellan dom.
Jag frågade honom om detta och han sa att dom är separerade och att jag inte ska tänka på det. Att dom inte ens bor i samma stad men att det var lite tjafsigt för att dom vart ihop av och till i 20 år.
Kring jul någon gång berättade han att han skulle dottern och vara där i över en vecka. Det här besvärade mig jättemycket då det innebar att han då också skulle befinna sig med sitt ex över jul i en vecka. Vi hade då träffats ca 3-4 ggr i veckan i 4 månader och det hade börjat bli seriöst.
Han hade uttryckt att han har känslor för mig, att han hade blivit ledsen om jag var med andra män osv. Vi var överens om att vi enbart skulle vara med varandra.
Då berättar han att det fortfarande var komplicerat med barnets mamma. Att dom inte haft sex på länge och inte hade någon intimitet sedan flera år. Att han sover på soffan när han är där och att dom inte är i en relation riktigt, men att han inte vågar avsluta det helt med henne för att han då kanske inte skulle få träffa sin dotter mer.
Jag blev förkrossad och han lovade att avsluta det med henne så småningom men att han inte var säker på att han ville vara i en relation ändå, då han inte vart singel på 20 år. Jag vart såklart väldigt förvirrad och har mått dåligt sen dess. Han har ändå hållt mig kvar genom att bedyra att han gillar mig, att det är mig han vill tycker om och att vi inte ska stänga några dörrar för att det kanske visar sig att vi inte kan vara utan varandra och ändå blir ett par sen.
Han har hela tiden också lovat att han kommer lämna henne men att han inte vet när så vi fortsatte att träffas tills för ungefär en månad sedan.
Då hade vi träffats i 7 månader och enda sen kring nyår när jag fick veta ?sanningen? så hade jag mått sämre och sämre och började ligga på om hans ?ex? och att han måste ta ett beslut för jag inte kan vara med en upptagen man.
Det fick mig även att misstänka att han kanske träffade fler än bara mig och henne och jag blev allmänt svartsjuk och deppig vilket jag inte vart innan.
Vi kom överens om att avsluta mellan oss pga allt tjafsande För ca en månad sedan. Han sa att det kanske är bäst att vi ses igen när han lämnat henne, men det är nog bara bullshit han säger för att vara snäll. Tror inte han kommer lämna henne.
Jag har sedan dess vart extremt deprimerad och känt mig lurad och sviken. Jag har inte berättat något för henne för jag inte vill att hon ska behöva må som jag mår nu, trots att jag själv hade velat veta om jag var hon.
Men jag klarar inte av att berätta. Jag och han har spontan kontakt ibland på sms, det leder oftast till tjafs.
Nu ska vi ses en sista gång nästa vecka för att vi hade en liten resa inbokad som jag köpt till honom i julklapp. det är tänkt att bli ett hejdå.
Jag vet inte hur jag ska komma över den här sorgen. Jag saknar honom hela tiden och det känns tomt utan honom. Allt påminner om honom.
Är arg på mig själv som ens saknar honom när jag vet vad han utsatt oss kvinnor för. Han lurade mig i ett halvår och jag saknar honom? Det är så sjukt. När jag fick veta sanningen så hade vi redan träffats i 5 månader och jag var kär, han lovade dessutom att avsluta med henne. Känner mig lurad.
Jag har absolut inget intresse av att träffa andra eller gå på dejt med någon annan. Ingen känns lika rolig som honom och jag attraheras inte av någon annan för tillfället.
Vad kan jag göra för att glömma människan? För det är uppenbart att han aldrig kommer vara med mig på ett seriöst plan. Jag var bara hans ligg.
Fattar inte hur han hade hjärta att lura mig till att få känslor? Han låtsades liksom vara kär i mig. Nu säger han att han hade känslor men att han inte kan vara i en relation då han inte avslutat med sitt barns mamma.
Hur kan man då låta någon annan bli kär i en under 8 månaders tid när man vet att man är i en relation?
Noll samvete. jag behöver verkligen pepp för att komma ur min Depp och komma över honom. Det här har börjat påverka mitt arbete då jag har noll fokus, jag sover dåligt på nätterna och kan knappt äta. Vill få bort honom ur mina tankar. Hjälp ????
