Partner inte bjuden på bröllop

Jag är kvinna. Jag sa partner min man.. Vi var tillsammans i 24år var av 17år som gifta.

Känner flera heteros som säger partner om sin sambo/make/maka.

Visst det är vanligt att homosexuella säger partner med den man är ihop med. Dock så är det faktiskt mer vanligt att man hört homosexuella säga detta är min flick-/pojkvän.

Att du förknippar partner på ett visst sätt så kan du ju aldrig ta för givet att andra också gör det per se...

Det kan ju vara äldre släktingar där som tar illa upp. Eller yngre släktingar för den delen, som har höga ideal på vissa punkter. Just på en sådan familjetillställning som ett bröllop (liksom på en begravning eller ett dop), kan det kännas viktigare vad de tycker, än att en partner (som inte ens är ens egen vän) till en vän får komma.

Och en annan tanke: det finns även dom som har börjat frångå "parregeln", för att försöka luckra upp parnormen och göra det lättare för ensamstående. Har man varit ensam i många år innan man träffade sin man, och alltid varit den där udda, ensamma damen som blir ett problem att placera på tillställningar, där alla andra befinner sig parvis, så kanske man vill underlätta för sina (och brudgummens) ensamstående gäster nu. Genom att anländer till festen ensamma, och får börja från ingenstans att mingla och söka kontakt med nya människor, utan att ha en partner att stödja sig på.

Man kan tänka, att det blir mer rättvist och bättre balans på det sättet. 

Låga ideal menar du väl? (Ideal är f.ö. ett konstigt ord att använda.)

Partnern kanske är en skitstövel....
Min åsikt är:

Den som bjuder in bestämmer helt själv vilka den bjuder.

Att par bjuds båda är ingen självklarhet

Ifrågasätter du din vän bör du skämmas rejält.

Du kan välja att inte gå.

Jag skulle inte gå om min partner inte var bjuden och jag skulle inte heller bjuda dem på mitt bröllop. Uppenbarligen har de inte samma tankar om vår vänskap som jag, men den här inbjudan talar om exakt var de står i frågan. 

Anledningen kan ju vara också att det blir för dyrt och/trångt att bjuda in respektive... Det kan man väl förstå?

Alltså, vad är det med människor nuförtiden? Acceptera, tro gott om din vän eller avsluta vänskapen liksom.
Är det ens vän så får man ju anta att de har en god anledning att inte bjuda alla respektive.
Är det inte en god vän är valet enkelt att man stannar hemma liksom.

För mig skulle det vara helt okej att gå på bröllop utan min man ifall brudparet inte är gemensamma vänner. Samma sak om bara min man blev bjuden till någon vän som jag inte känner.

Däremot skulle jag ha svårt att våga gå emot par-normen om jag själv bjöd in till bröllop, men egentligen tycker jag att det är helt rimligt att inte behöva bjuda alla respektive som man inte känner eller kommer att umgås med i framtiden. 

...sedan tror jag att det behövs en liten upplysning här. Diskrimineringslagarna gäller inte vid privata tillställningar (lika lite som pandemilagarna gällde vid privata tillställningar), och så måste det ju vara. Ingen är alltså skyldig att bjuda personer med visst etniskt ursprung, viss religion, viss sexuell läggning, visst kön, viss yttre framtoning, viss politisk tillhörighet, visst mentalt funktionshinder, viss smittsam sjukdom, etc. etc. till sin privata tillställning. Utan det väljer man själv. Vore ju hemskt annars! :o

Ja, det förstår jag. Men då skulle väl min vän säga det? Eftersom det är kutym att bjuda båda i ett par så får man väl tala om varför man gör avsteg från traditionen så att ingen blir stött. 

Är man vänner - goda vänner - så skulle jag säga det redan innan jag skickar ut inbjudan: jag kommer inte ha råd att bjuda alla, så jag bjuder inga respektive på mitt bröllop.