Ja i vår familj tror vi på att uppfostra barnen i stället för att curla med dom
Vår 15 åring skulle aldrig få för sig att skrika fula ord år oss eller spöa skiten ur lillebror, för vi skulle ta ifrån henne ALLA saker inclusive datorn och mobilen i minst en månad om hon uppför sig på det sättet
Att ni aldrig ger er dotter en stark konsekvens när hon bråkar och slåss gör självfallet hennes beteende värre, sluta dalta så ni nog ett bättre resultat
Ni har alla bra synpunkter här och jag blir otroligt ledsen över att en av er skrev att brorsans slag påverkat dig i hela livet. Jag vill inte ha det så. Vår fina lillasyster som egentligen vill så väl. Vi har funderat på det här att säga att ?bilen går en viss tid?. Dock tror jag att 14-åringen tror att vi oavsett skulle vänta på henne (vi vill ju att hon ska komma i tid). Likaväl med läxor och inför prov. Kommer på dagen innan de gånger som inte vi påmint. Eller de gånger som vi bråkat så blir hennes svar ?ja men nu gör jag inte läxan då, ditt fel mamma?. Liksom som att hon inte fattar att det är HENNES ansvar. Förklarar att skolan är för henne, inte mig! men det kanske är den omogna hjärnan som inte kan ta till sig det.
Trots allt skönt att höra att fler kämpar med sina, men att era verkar lyssna gällande slag och sparkar.
Yes! Ja nu får det bli hårdare bud helt enkelt. Vi har gjort så förut några gånger men då var hon vaken i stort sett en hel natt med att komma in till oss, tände taklampan, kastade saker, hade tv?n jättehögt osv. Det orkar vi inte med! hon har sagt att hon ska göra ?mitt liv ett helvete? osv. SEN finns det stunder då hon är en sån klok och fantastisk tjej. Hon kan verkligen vara rolig att vara med och vi har ibland fina stunder. Hon är oftast bra mot yngsta syskonet och katten :) :) Hon spelar en sport och är bra på det och lär sig saker snabbt.
Det är dock omöjligt att prata med henne. Frågar jag om hennes dag osv så får jag bara ?stick? tillbaka.
Jag har haft ett långt samtal med BUP men de menade att de är till för barn som är riktigt sjuka eller vägrar gå till skolan osv. I och med att dottern fungerar i skolan så är det tydligen ett gott tecken. Det är hemma som vi tar sparkar och smällar. Sker inte så ofta nuförtiden men när hon väl slåss så är det hemskt. Hon har sparkat mig i magen så jag ramlade rakt bakåt in i hennes skrivbord. Det tynger mitt hjärta och för så ont när jag tänker på det.
1. Känner hon sig älskad, eller går kommunikationen enbart ut på tillrättavisningar er emellan?
2. Vill hon äta frukost? Annars kan hon ju få med sig en macka i väskan för att äta sedan