"stanna kvar för barnens skull". Varför använder ni det idiotiska argumentet?

Hellre föräldrar som iallafall försöker kämpa för sina barns skull än föräldrar som bryter upp sin familj och försvarar det med att det är för barnens skull, för att barnen annars skulle bli olyckliga om deras föräldrar är "olyckliga", vilket oftast är bullshit.

Finns det folk som separerar så enkelt, för att det inte pirrar i magen varje dag osv?

Jag har aldrig hört om det. Jo, vissa människor på sociala medier och i vissa reality-program men inte annars.

Det absolut vanligaste enligt mig är att man stretar på i år efter år. Folk vänjer sig vid att ha det halvdant, eller till och med väldigt illa.

Jag tror att det är oerhört vanligt att man är rädd för att vara ensam. Man vet vad man har men inte vad man får. Det är också vanligt att kvinnan har dålig ekonomi på grund av föräldraledighet, gått ner i tid när barnen kommer, tar ut mest VAB och har dessutom sämre lön från början. Dessa kvinnor känner att de inte klarar sig själva.

Och visst kan det fungera om kärleken försvunnit men man är fortfarande goda vänner. Man hjälps åt hemma och med barnen. Man behandlar varandra med respekt och unnar varandra saker. Då kan det ju funka.

Men ofta är det inte så. Föräldrarna är ofta irriterade på varandra. De kanske inte bråkar framför barnen men det märks att de nyss grälat. De talar hårt till varandra, rör sig stelt kring den andre. Unnar inte varandra något. Det är inte en bra miljö.

Sedan tänker jag mycket på det sociala arvet. Vi föräldrar visar ju barnen hur kärleksrelationer ska vara. Inte vill man lära barnen att ett vanligt förhållande är att man aldrig rör varandra. Snäser åt varandra. Den ena hjälper aldrig till hemma. Att det är ständiga småtjafs om allt möjligt.

Jag är i 30-års åldern och det jag märker är ett vanligt problem bland mina väninnor och kvinnliga arbetskamrater är att mannen inte tar sin del med hem och barn. Kvinnan har ständigt huvudansvaret. Det skapar ideligen tjafs och dåligt humör.

Så vill man ju inte heller visa barn att ett förhållande ska vara. Att mannen/pappan jämt smiter undan och kvinnan/mamman är ofta besviken och arg.