Introducera barnen för nya mannen, tips?

De fyra barn du redan har kan du bara ha varannan helg och nu ska du skaffa fler och flytta ihop med någon du har känt i åtta månader? Då får jag önska dig varmt lycka till med det projektet. Det kan ju inte gå fel.

Varför så bråttom med allt?

Eftersom ni är två kvinnor så bör ni gå ännu mera varsamt fram med att introducera din nya för dina barn. Det är oftasr en stor omställning att ens mamma är tillsammans med en kvinna.

Förhoppningsvis så tar dem det fint. Men det kan också gå rejält fel.

Tycker inte att det är galet att planera att introducera barnen och mannen för varandra. Det som är galet är att du planerar att flytta ihop och skaffa barn innan du vet om dina barn och man är kompatibla med varandra. Iom att du har barnen så sällan så blir det ju ännu enklare att ha ett stabilt förhållande där ni ses och sover med varandra förutom varannan helg när du har barnen? Jag skrev lite steg i mitt tidigare svar som jag tycker är rätt enkla att förhålla sig till. Någon sa att det var snabbt för att du har barn med diagnos. Det vet jag inget om men tänker att det blir extra viktigt att anpassa efter alla dina barns olika förutsättningar. Hur kommer det sig att dina barn inte bor varannan vecka och hur blir de påverkade av att få ett småsyskon som bor heltid? Om ni är 40+ förstår jag att du skyndar då åldern tickar men du har ju redan fyra barn så du borde inte stressa. Man är lika mycket familj ändå vet du :)

Är det för ekonomin ni ska flytta ihop? 

Både du och din nya behöver vara medvetna om att dina barn kanske vill/måste bo med er på heltid nån gång. Sånt händer. Och då blir det plötsligt väldigt mycket, vilket din nya måste kunna ta.

Och så har ni högre lön än vad vi har i Sverige också...

Så om det inte fungerar att bo ihop, så ska ni flytta igen? Varför funderar man överhuvudtaget på att sätta sig i en sådan dyr lägenhet, när man inte testat att bo ihop först? 

Modigt av dig att ställa frågan här på FL, bland alla moralpersoner och såna som tror sig veta bäst om allt och alla.

Jag har varit i samma situation för några år sedan och sökte då lite råd och tips som du gör nu, men häpnade över vad de allra flesta verkade tycka om att introducera ny partner öht. Det verkade mer traumatiserande än något annat barn kan utsättas för, så jag bestämde mig för att lyssna inåt och vara lyhörd för vad mina barn tyckte.

Tyvärr hade jag en ex partner, barnens far, som av svartsjuka motarbetade mig i det här, det hade klart gått enklare om han åtminstone varit neutral.

För oss tog det olika lång tid med de olika barnen (då 16, 12 och 9 år) då en av barnen sympatiserade väldigt med sin far och blev väldigt arg på mig (hen har också en diagnos). Då var det bara att backa, ta hjälp av familjebehandlare och sitta ner i båten.

Hursomhelst så tog det nästan 11 månader innan vi kunde börja ses tillsammans allihopa. Först genom korta stunder av uteaktiviteter. Sen någon uteaktivitet + fika. Så höll det på ett par månader.

Sen följde ca 4 månader av successiv utökning av tiden då vi umgicks tillsammans. Från att min nya partner stannade kvar på middag en fredag till att han sov över, först 1 sen 2 nätter.

Hela tiden förde jag samtal med barnen om hur det kändes, för det är det som allt handlar om i slutändan, att se sina barns behov och visa att för mig är ni alltid nr 1 oavsett vad.

22 månader efter vi hade träffats så gjorde Corona att han "stannade kvar" en hel vecka och efter det tog det inte så lång tid innan han flyttade in till oss.

Den sommaren åkte vi också på gemensam semester.

Nu har vi varit tillsammans 3,5 år, väntar vårt första gemensamma barn och alla trivs med varandra och respekterar varandra.

Ska tilläggas att både jag och min nya partner är 40 + och hade inte heller all tid i världen.

Så, långt inlägg, men mitt råd blir att vara lyhörd mot dina barn. Barn funkar olika, syskon kan funka olika, så prata med dem om hur det känns, gå försiktigt fram och testa vad du tror funkar bäst för DINA barn.

En kompis till mig, med 2 barn, separerade ungefär samtidigt som jag och mitt ex och hon blev sambo med sin nya inom 6 månader, vilket funkade utmärkt för dem. Ingen led, ingen tog skada och alla mår bra idag.

Så, lyssna försiktigt på alla drama-queens i den här tråden och mer på dig själv!

Önskar dig lycka till!

Varför måste alla skaffa barn med alla sina nya partners???

DET är en sak jag inte förstår.

Jag tror den här tråden tog skruv för det låter verkligen som om du tänkt flytta ihop med mannen nu bums och i samma veva presentera honom för dina barn. Riktigt så var det ju inte. Självklart ska man kunna sträva efter att bo ihop med sin partner även om det finns barn med i bilden och för vissa kan det nog gå att göra det rätt snabbt och för andra tar det tid.

Innan man flyttar ihop måste ju alla parter i alla fall acceptera situationen. Man kanske inte kan förvänta sig att barnen ska vara överlyckliga men de måste ju vara okej med det för det är deras hem vi talar om. Även mannen måste ju vara okej med barnen och inte se dem som ett nödvändigt ont.

Det låter stressigt i mina öron att redan nu planera för en flytt i sommar men det kan ju gå. Ni får vara lyhörda och flexibla helt enkelt och inte se det som ett nederlag om det visar sig att något barn behöver mer tid på sig.

Då får de ju välja en partner som redan har barn i så fall. Jag skulle inte vilja förbli barnlös bara för att det finns särkullar, det är ingen situation jag skulle nöjt mig med.

Bjud hem honom på middag eller fika, så sitter barnen med när ni äter, och sen kan de gå och fortsätta med det de höll på med om de inte vill sitta kvar och prata.