Elinelisabet

Thu 16 Dec 2021 17:56

206 svar

Under IVF-behandling - vill ni följas åt?

Ma1986 skrev 2021-12-16 12:19:33 följande:

Man kan ju också finna stöd i det, tex att din mamma lyckades få barn iaf och varför skulle inte du då? :) Men ja, det är ju mycket som känns orättvist.

Och det är klart man får vara avundsjuk och tycka det är orättvist, för så är det. Dessa känslor är så svartmålade och förbjudna att känna/ tala om, men det är ju så det känns för oss utan att missunna/tycka illa om den andra parten. Kanske också lite lättande att låta sig själv känna så, för det är en orättvis situation vi är i! De andra har ju vunnit högvinsten i livets lotteri.
Sen påminner jag mig själv, ofta om, alla gravida/nyförlösta man ser på stan och man känner avund för - jag vet inte vilken resa de har gjort. De kanske har längtat i många många år, troligtvis inte, men man vet ju inget om deras resa.

Annat ämne:
Vilken klinik går ni till?

Jo, det är sant. Hon hade inga problem alls, men var visserligen yngre än mig.

Eller hur, det är viktigt att dessa känslor får synliggöras. Det är sjukt orättvist att vi behöver gå igenom detta svåra, livet kan vara så skoningslöst.

Där sa du nåt! Jag kan snegla surt och avundsjukt på alla mammor med vagnar och tänka att "jaha, så där ser livet på en räkmacka ut", men ibland sansar jag mig och tänker att vad vet jag om deras liv. Ingenting! Brukar ändå känna viss ödmjukhet när jag ser lite äldre mammor med spädisar, för då har de kanske ändå haft det lite tufft :)

Jag går på Reproduktionsmed. på Sahlgrenska i Gbg.

Elinelisabet

Thu 16 Dec 2021 18:02

#100

Jonisa skrev 2021-12-16 14:08:01 följande:

I morse vaknade jag och mådde fruktansvärt illa och det har fortsatt under dagen, kan knappt jobba! Så hade jag inte förra gången.

Haha jag kan tänka mig det, jag avskyr nålarna! Det värsta jag vet!

Jag mådde också galet illa under två-tre dagar när jag gick på gonal. Hemskt!
Hoppas du mot bättre snart. Inga många nålar kvar nu :)

Elinelisabet

Thu 16 Dec 2021 18:13

#101

Jonisa skrev 2021-12-16 14:12:34 följande:

Det där med din man låter extremt jobbigt! Min man vill väldigt gärna ha barn men jag jag kan ändå relatera till det du skriver på ett sätt då jag upplever att min man ändå inte riktigt förstår hur jobbigt det är med själva behandlingen!

Iof är det förmodligen hormonerna som spelar in och gör att känslorna är så upp och ned hela tiden men ändå!

Jag pratar med min familj, främst mamma men har inte delat att jag genomgår behandlingen med vänner eller kollegor. Kanske dumt men känner på nåt sätt att jag inte riktigt vill dela det.

Så skönt att han gärna vill ha barn, det betyder mycket att man har samma utgångspunkt. Ja men visst är det så. Alltså, rent kroppsligt kan man förstå att de har svårt att sätta sig in i hur det känns, men de borde ändå kunna förstå att det påverkar en väldigt mycket. Både fysiskt och psykiskt. Lite extra omtanke tack!

Om det känns bra att hålla inne med det är det säkert det också. Det är ju väldigt utlämnande att berätta så privata saker. Det räcker kanske att din familj vet.

Elinelisabet

Fri 17 Dec 2021 08:55

#102

MA1986: Vilken ruvardag är du på nu? Tänker du tjuvstarta med gravtest?

Jag är på RD fem och tänker testa innan. Förra gången gjorde jag inte det. Så kom mensen som en störtflod på min officiella testdag. Blev skitledsen och kände mig liksom snuvad på spänningen och glädjen i att få testa. Tror jag tar ett test på RD tio denna gången. Resonerar som så, att om det tagit sig så vill jag veta det även om kroppen sen stöter ut det några dagar senare. Hur tänker du?

Elinelisabet

Fri 17 Dec 2021 12:40

#104

Ma1986 skrev 2021-12-17 09:28:38 följande:

Dag 7, men tror inte jag kommer att testa tidigare. Ska ju testa på dag 18 enligt kliniken. Är en vän av ordning ;) Känner mig mer skräckslagen för att testa och få ett negativt test. Usch, kommer blir nervöst :(

10 det var tidigt, visste inte att man kunde se det redan då. Tror inte jag vågar testa innan julafton iaf, heller lyckligt ovetandes. Förstår att du vill testa tidigare när du upplevde det så sist. Men spännande ändå! Jag håller verkligen tummarna!

Men det är en skakig resa dethär, var så säker på att våra fyra embryon som skulle odlas till dag 5 för frys alla skulle klara sig eftersom det, de satte in (2-dagars) var perfekt. Fick brev igår att inget kunde frysas - och så besviken. Hade ju varit skönt med en backup om detta inte tar sig vilket jag såklart hoppas. Sen vet man ju å andra sidan inte om de klarat tining. Har du något i frysen?

Så otroligt tråkigt att höra att inget gick att frysa. Vilken besvikelse för er! Embryon i frysen är ju verkligen en backup. Förra ivf:en blev bara ett ägg befruktat så vi visste från början att om det inte tar sig så blir det en ny behandling. Hur det gått denna gången har vi inte fått besked om än. Borde väl dimpa ner ett brev snart. Vi fick iaf två embryon som skulle odlas vidare. Hoppas intensivt på dem!

Men alltså, det är så nedslående att inget av dina fyra embryon klarade sig :( Det säger en del om hur svårt det ändå är att få till det på naturlig väg. Det är liksom fyra månader med ägglossningar där det inte hade tagit sig. Eller kan man verkligen räkna så? Hade något/några kanske klarat sig längre om de befunnit sig i sin naturliga miljö i livmodern istället...?

Mm, jag förstår hur du tänker. Jag är så deppig över att, mig veterligen, aldrig ha blivit gravid att jag vill veta om jag blir det, även om det inte ens håller till testdagen. Ett bevis på att min livmoder funkar liksom.

Jo men jag tror att man kan få ett sånt där svagt spökstreck t o m tidigare än så. Men det ska ha gått ca 10-14 dagar efter man tagit ovitrellen.

Elinelisabet

Fri 17 Dec 2021 16:56

#106

Ma1986 skrev 2021-12-17 12:54:55 följande:

Vi har inte pratat med kliniken efter beskedet m embryona, men tydligen är den bästa miljön för dem att växa i, i livmodern. Därför man sätter in 2/3 dagars och inte odlar till dag 5 alltid. Sen tror jag också att det behöver vara toppkvalité för att frysas, de kanske hade klarat sig i livmodern så vet inte om man kan jämföra rakt av med vanlig befruktning.

Då förstår jag att du vill testa tidigare! Ja man vill ju gärna ha check på att allt funkar. Vad som var så förbryllande för oss var att vi blev gravid efter att bara ha försökt i 6 månader, vilket då slutade i MA, men sen inte igen. Då undrar man om något gammal skrafs sitter kvar, men enligt läkaren så är allt som det ska...

Ah tog Ovitrellen den 6e

Ok. Nej, och det går kanske inte att få ett exakt svar heller. Jag kan snöa loss på statistik. Inte alltid helt sunt. Tror jag måste pausa från allt ibland och tänka på helt andra saker.

Åh jag förstår. Men säger läkaren att allt är som det ska är det nog det. Hur längesen är det? Jag tänker att det i regel tar ganska lång tid att bli gravid på naturlig väg när man är 35+. Man har nog inte så många chanser per år. Generellt alltså.

Fick brev om nedfrysning nu på em och de lyckades faktiskt frysa in ett av våra två. Blev så glad! Känns som jag fått en gratischans :)

Elinelisabet

Sat 18 Dec 2021 13:01

#108

Ma1986 skrev 2021-12-18 11:45:52 följande:

Det var i juni 2020. Visst är det så men ändå så märkligt med utdelning efter 6 mån och sen inget mer på 1,5år. Men det hjälper ju inte att grotta i det ;)

Åh grattis, underbart! Skönt att veta att det finns två i frysen som dessutom hade hög kvalite! Hoppas dock att det som sattes in är guldläget!

Har du några symptom redan?

Ja, 1,5 år är lång tid i detta sammanhang. Särskilt med tanke på att du faktiskt blev gravid innan. Varför ska det då behöva dröja så lång tid? Kroppen borde väl minnas.

Tack! Känns så skönt med en backup, men hoppas såklart på det i magen :)

Nja, har haft en del hugg i magen och liksom molvärk, men sätter det i samband med Lutinus. Sen igår känns det knappt nåt alls. Känner du nåt särskilt?

Elinelisabet

Sun 19 Dec 2021 11:11

#113

Jonisa skrev 2021-12-19 06:41:51 följande:

Hej på er, för min del blev det avbrott i behandlingen. Kommer inte att göra ett ÄP tyvärr. Så himla tråkigt jag skulle också velat känna på hur det känns att få sätta in något EN gång! Jaja sådant är livet ibland, besviken men har hunnit smälta det en del.

Spännande att läsa era inlägg. Håller verkligen tummarna för er och testningen. Nu ligger ni långt före mig i er process här men jag hoppas på att även jag skall komma dit inom kort.

Åh men Jonisa, det var verkligen tråkigt att höra :( Växer det för långsamt? Vad säger de? Vill de inte öka dosen till nästa gång?

Så bra att du redan hunnit bearbeta en del, förstår att det måste kännas tufft för dig.

Elinelisabet

Sun 19 Dec 2021 11:12

#114

Jonisa skrev 2021-12-19 07:02:41 följande:

Förresten måste fråga! Hur lång tid gick det för er mellan era behandlingsförsök? Minns att en av var på försök nr 2?

Jag fick vänta tre månader. Skulle egentligen fått komma efter två månader men det var fullbokat. Tycke tre månader var helt ok, fick vila upp mig en del.

Elinelisabet

Sun 19 Dec 2021 11:24

#115

Jonisa skrev 2021-12-19 06:47:14 följande:

Hur har ni gjort? Har ni delat allt med vänner och kollegor/chef? Man är ju borta en del från jobbet vid UL osv. Hur upplever ni att era vänner reagerat?

Jag har berättat för en fem-sex vänner. Alla är stöttande och vill att det ska gå vägen. Vissa har dock mer fingertoppskänsla än andra. Jag jobbar deltid och häromdan började en kompis tjata om hur jag ska få det att gå ihop ekonomiskt när jag har mammapeng, för jag kommer få såååå lite pengar. Fick säga att det är ett långt senare problem, vet ju inte ens om det blir nåt barn, om det blir nån graviditet. Och min brorsas fru undrade nyligen om jag vill ha deras barns gamla skor och kläder, annars gör hon sig av med dem. Vad svarar man på det liksom..? Känns ju sjukt att fylla skåpen med barngrejer om det nu inte blir något barn? jaja.

Jobbar deltid hemifrån, så har kunnat sköta UL mm utan att behöva blanda in jobbet.

Under IVF-behandling - vill ni följas åt?

INNEHÅLL