Under IVF-behandling - vill ni följas åt?

Håller helt med! Det betyder mycket för mig. Känner mig ofta så ensam i det här, gråter typ varje dag och tappar hoppet ibland. Då ser jag de värsta scenarierna framför mig.

Känns skönt att veta att ni är där ute någonstans och delar detta med mig :)

Min man fattar inte riktigt vad jag går igenom och kan inte vara det stöd jag hade velat. Jag kan inte klandra honom heller, det är ju min kropp och min biologiska klocka.

Wow, vilka lovande siffror! Vad kul för dig :) Vet du vilka bedömningskriterier de utgår ifrån?

Vad tråkigt att höra om missfallet. Vilken vecka var du i? Vi har försökt i snart tre år, men jag har aldrig blivit gravid. Inte heller i yngre år. Tvivlar nästan på om jag har förmågan. Jag har rätt regelbunden mens, det kan väl diffa på nån dag, men den brukar komma när den ska. Vid ett par tillfällen de sista åren har den dock varit fördröjd med ca fyra dagar. Kan det vara en kemisk graviditet tro? Om jag nu använder begreppet rätt...

Jag har inte fått någon procent, vet egentligen ingenting om mina chanser.

Ja, det är tungt, men jag försöker att inta ha så höga förväntningar på honom. Blir bara besviken då. Jag tror det hela bottnar i att barn inte är lika viktigt för honom som för mig. Tråkigt men sant. 

Eller hur! Nån slags självbevarelsedrift kanske. 

Jo då, jag pratar ofta med min mamma och mina närmsta vänner. Jag håller med dig, det känns fint att dela. De vill detta så mycket de med. Men det blir en slags ojämlikhet, de har alla fått barn på naturlig väg utan några svårigheter. Jag märker att det bubblar upp känslor av avundsjuka inom mig.

Åh, vad tufft för dig att höra om din kompis graviditet. Verkligen en prövning! Stort av dig att du landade i att känna glädje. Som du skriver hjälper det inte dig att andra inte kan få barn. 

Min mans bästa vän plus tjej ska komma hem till oss ikväll. Känns jobbigt. Hon är gravid i vecka 12 och de började försöka i somras. Jag är orolig för att inte kunna känna/visa glädje, att det kommer vara så genomskinligt. Som det är nu känner jag avundsjuka eftersom jag ställer det i relation till mig själv. Men innerst inne unnar jag dem verkligen detta, de har varit igenom så mycket svårt så nu var de det deras tur att ha lite flyt. Men det är en prövning!

Jag instämmer till fullo! Att känna avund mm är helt naturligt i den här situationen, jag tror att man måste tillåta sig själv att känna de känslor man känner, utan att gå runt och ha dåligt samvete.

Vi går i Stockholm till en privatklinik som har avtal med landstinget. Ni?

MA1986: Vilken ruvardag är du på nu? Tänker du tjuvstarta med gravtest?

Jag är på RD fem och tänker testa innan. Förra gången gjorde jag inte det. Så kom mensen som en störtflod på min officiella testdag. Blev skitledsen och kände mig liksom snuvad på spänningen och glädjen i att få testa. Tror jag tar ett test på RD tio denna gången. Resonerar som så, att om det tagit sig så vill jag veta det även om kroppen sen stöter ut det några dagar senare. Hur tänker du?

Så otroligt tråkigt att höra att inget gick att frysa. Vilken besvikelse för er! Embryon i frysen är ju verkligen en backup. Förra ivf:en blev bara ett ägg befruktat så vi visste från början att om det inte tar sig så blir det en ny behandling. Hur det gått denna gången har vi inte fått besked om än. Borde väl dimpa ner ett brev snart. Vi fick iaf två embryon som skulle odlas vidare. Hoppas intensivt på dem!

Men alltså, det är så nedslående att inget av dina fyra embryon klarade sig :( Det säger en del om hur svårt det ändå är att få till det på naturlig väg. Det är liksom fyra månader med ägglossningar där det inte hade tagit sig. Eller kan man verkligen räkna så? Hade något/några kanske klarat sig längre om de befunnit sig i sin naturliga miljö i livmodern istället...?

Mm, jag förstår hur du tänker. Jag är så deppig över att, mig veterligen, aldrig ha blivit gravid att jag vill veta om jag blir det, även om det inte ens håller till testdagen. Ett bevis på att min livmoder funkar liksom.

Jo men jag tror att man kan få ett sånt där svagt spökstreck t o m tidigare än så. Men det ska ha gått ca 10-14 dagar efter man tagit ovitrellen.

Ok. Nej, och det går kanske inte att få ett exakt svar heller. Jag kan snöa loss på statistik. Inte alltid helt sunt. Tror jag måste pausa från allt ibland och tänka på helt andra saker.

Åh jag förstår. Men säger läkaren att allt är som det ska är det nog det. Hur längesen är det? Jag tänker att det i regel tar ganska lång tid att bli gravid på naturlig väg när man är 35+. Man har nog inte så många chanser per år. Generellt alltså.

Fick brev om nedfrysning nu på em och de lyckades faktiskt frysa in ett av våra två. Blev så glad! Känns som jag fått en gratischans :)

Ja jag har hämtat mig i stort efter beskedet men känns så himla tråkigt bara! Särskilt att ha tagit alla sprutor mm i onödan. Det har ju hänt 2 ggr nu! Jaja bara att gå vidare.

Det där med andfåddhet kan jag VERKLIGEN relatera till! Dock kopplar jag det inte till Lutinus eftersom jag aldrig gått på det. Men båda gånger jag kört nu så har jag blivit extremt andfådd! Särskilt förra gången efter ÄP men även lite innan förra gången och även denna gången utan ÄP. Samma sak förra gången med ömma bröst osv, vilket jag aldrig får i vanliga fall men fick gånger 10 första gången efter ÄP. Jag kopplade det till Ovitrellen.

Låter som ett mycket bra arbete, med chef som är motsatsen till detaljstyrande. Det är ju drömmen! Framöver kanske du kan tipsa om ni behöver mer folk hos er ..hahaha!

Mycket märkligt att fråga om barnsakerna. Man kan ju tycka att även om man nu menar väl så bör man väl kunna tänka ett steg längre och inse att om någon genomgår IVF så kanske man skall ta det lite lugnt med sådana frågor! Kanske tänkte personen att det är så självklart att behandlingen lyckas.