Abort eller behålla. Mannen vill helst inte

Vi måste införa samtycke till barn. När man är i ett förhållande

Jag hamnade  precis i samma situation som du, efter att ha dejtat nån i halvår blev hon gravid, Jag ville inte heller ha barn men jag sa till henne att hon fick bestämma och oavsett vad hon bestämde skulle jag ta mitt ansvar.  Vi visste redan från början att vi var for olika for varandra och att vi inte fungerade som par men vi behåll barnen ändå och vi är jätte glada vi gjorde det. Vi bor inte ihop eller är ett par men min lilla pojke är den finaste som finns och vi är så tacksamma  att vi fick honom.  

Vi

hade ett långt snack igår kväll. Han säger att han inte är

100

säker. Han upplever abort som en enkel lösning, varefter vi i lugn och ro kan kolla våran relation. Men han säger att känslorna och tankarna går

upp och ner. Att han är 20/80 eller 30/70 för abort. Men att han inte är säker.

Han säger att det finns positivt också

med att behålla, men han funderar mycket på hur det skulle ändra hans liv. Ansvar över nån annan,

och så funderar han på att då

är

det

liksom vi två för

evigt,

vilket jag sa att så kan man inte tänka. Det kan man ju aldrig garantera.

Han vill ha barn, men planerat och lite senare.

Jag har sagt vad jag känner. Och bett honom försöka tänka på det

positiva med att få ett barn. Vårat förhållande är bra, men han är nervös och osäker på tanken att verkligen binda sig.

Han säger att det finns mycket positivt, men tror han är rädd för alla omställningar.

Jag tycker att gör man abort skall det vara 100% säkert,

och behålla skall kännas omöjligt. Jag tror jag behåller hur som, men önskar självklart att vi skulle ta beslutet gemensamt, och ge oss en chans, all tre. Sen om det

längre fram skulle visa sig att vi inte funkar som par, får vi väl lösa det. Jag har ju redan barn med mitt x, men

är verkligen inte sugen på att bli ensam gravid.

Är dock rätt säker på att han skulle finnas där för

mig och barnet. Han talar mycket

om att han skulle villa vara bästa pappan och mannen, så

att han skulle

överge barnet finns nog ej på agendan.

Han är en jätte fin och ansvarstagande man. Jag önskar att han smälter detta,

och att allt löser sig. Jag har sagt att jag redan är

fäst vid detta lilla mirakel, som kommit till trots alla odds. Jag kan helt enkelt inte tänka annat en med känsla.

Tack för svar. Gav ni någonsin familjelivet och parförhållandet en chans, eller

beslöt ni genast att inte vara ett par? Vi funkar fint som ?par? tillsvidare iaf. Men han har varit singel länge, och omställningen orsakat nog lite panik för

honom i tankarna.

För att det inte ÄR ett barn såklart. Juridiskt är det ett barn från v 22 så håll era sketna åsikter för er själva. / en som ser FOSTER i arbetet varenda dag

Kan vi droppa diskussionen om att är det ett barn eller foster. Hör inte hit öht. Tack!

Ts om du läser äldre trådar om abort här på familjeliv så ska du se att din man nog är ett klassiskt fall av ngn som bara är rädd. Han vill innerst inne ha barnet men har svårt för omställningar. Inte för att det bör spela roll för dig ss, men i sådana fall slutar aborter alltid med att kvinnan och mannen ångrar sig och tänker varför gjorde vi så, vi dödadw barnet som vi egentligen hade kunnat ta hand om.. mannen kommer över det så småningom medan kvinnan inte kan det och bestämmer att hon inte längre älskar mannen och lämnar honom. Det hela handlar helt enkelt om att folk är rädda, hjärntvättade till att tro att abort är en enkel lösning, vilket inte kunde vara längre från sanningen, och rent ut sagt dumma! Det verkar som att du kommer behålla ts, och det tycker jag är så roligt för dig! Blir mest konfunderad av alla dessa fall av onödiga aborter och folk som definierar människor utifrån konstruerade termer. Man blir mörkrädd. Sorry för utsvävningen. Grattis till dig!

Jag tänker som du. Han har ju stunder när han e positiv om barnet. Men vill helt enkelt inte ensam vara den som säger att jag kommer behålla. Önskar att vi tillsammans skulle komma fram till det, då är nog förutsättningarna för ett förhållande oss emellan bättre. Abort är en nöd lösning, inget man skall ta lätt på.

Jag tänker på det här att han är 40 men säger att han vill ha barn senare. Han är redan relativt gammal för att bli förälder.

I know. Han har nog aldrig tänkt på dessa saker på djupet innan? Nu har han sin chans.