BF juni 2022

Är det den gruppen som inte är dold?

Jag är med i en grupp med runt 35 personer. Den känns intim och bra.

Åh så spännande med rul. Jag har inte förrän 24 januari. Känns sent men jag vet inte. 19+2 då.

Här sa ingen vad dom ville att det skulle vara men alla verkligen alla gissade på tjej. Och det var det ju också. Lite roligt att folk hade rätt.

Jag är också osäker på rörelser. Har för mig att jag känt dom andra två tidigare men vet inte helt säkert. Denna funderar jag på om jag känner ibland men kan inte säga säkert. Tänker att det beror lite på vårt moderkakan sitter också.

Hoppas att ditt RUL går bra och att det blir en flicka som alla önskar. Jag längtar så efter mitt RUL men det är en hel månad kvar! När började du känna rörelser? Jag är visserligen bara i vecka 15, snart 16 men vet inte om det är rörelser jag känner eller om det bara är tarmarna, haha.

Hej!

Öppnade just NIPT-svaret här hemma. Har vetat länge att proverna skulle bara bra och det stämde. I brevet stod också könet. Det stod att vi väntar en pojke till. Vi har två sen tidigare. Visste att jag hoppades på en flicka men blev faktiskt lite ledsen. Vilket känns hemskt!! Jag sörjer absolut inte att det är en pojke i magen. Han är såå välkommen och är säkert den finaste lille killen man kan tänka sig, precis som sina bröder. Men jag sörjer drömmen om att få en dotter. Som jag nu aldrig kommer få uppleva. Det känns så konstigt. Vi har dessutom genomgått ofrivillig barnlöshet med vårt första barn så känns så sjukt att det ska spela roll nu. Men kan inte hjälpa att jag kände mig lite besviken. Även min man kände likadant vilket förvånade oss båda. Tror vi båda hade trott att det skulle vara en tjej. Ja usch man skäms verkligen för sina känslor. Men tänker att nu hinner jag bearbeta detta nån dag och sen blir det fullt fokus på vår lille kille!

Hej!

Jag vill absolut tipsa om att ta influensavaccin. Jag brukar ta det på jobbet då jag är sjuksköterska men kunde inte ta det i december då jag inte var tillräckligt långt gången. Sen insjuknade ena pojken här hemma med hög feber, 40.8 sen blev jag jättesjuk och då menar jag sjuk. Jag fick hög feber runt 39 som inte gick ner ens med Alvedon och som satt i nästan en vecka. Fruktansvärda smärtor i hela kroppen och väldigt trött och förkyld. Jag önskar så att jag hade kunnat vaccinerat mig. Slutade med att alla blev sjuka. Jag och sönerna sämst. Min man som ickegravid klarade av influensan mycket bättre än mig. Vi är ju faktiskt i riskgrupp även för influensa av en anledning. Så tar ni covidvaccin skulle jag absolut ta influensavaccinet. Lycka till!

Vi får bearbeta ihop! Blir 3 grabbar här med... Men jag har börjat landa lite i att wow vilken grej ändå. Är ju inte supervanligt direkt! Får tänka att vi fått möjligheten till att forma en familj med pojkar. För mig är det viktigt att det inte blir för grabbigt.

Men jag förstår absolut känslan. Man har ju dels sina egna drömmar och förhoppningar och dessutom andras. Vet ju att alla andra hoppades på tjej. Vi har valt att inte berätta för omgivningen än för att hinna landa lite själva.

Det jag sörjer är mest att inte få återse/spegla min egen barndom lika mycket. Likadant att aldrig få möjligheten till att bli mormor. Dessutom tror jag att det hade varit nyttigt för våra pojkar att växa upp med en tjej med. Men nu är det jag som får vara den personen. Får helt enkelt göra mitt bästa?

Hur känner du?

Förstår sig så väl! Har också varit och är väldigt ledsen! Gråt ut och tillåt dig sörja! Vi fick reda på detta i söndags och det känns lite bättre nu. Men det är faktiskt riktigt jobbigt. Ta hand om dig och hör av dig om du vill prata.

Log lite här nu. Ändå tacksamt att höra att fler beter sig orimligt. Tack för det. Jag känner så igen det. Kände inte så efter 2 pojkar. Men det skrämmer mig med 3. Av någon anledning. Vet inte varför men jag får för mig att det då automatiskt blir svårhanterligt och att de alla ska skapa kaos. Vilket är konstigt för vi har otroligt fina pojkar som alla kommenterar hur lugna, fina och kärleksfulla dem är. Det sjukaste av allt är att vi ändå medvetet försökte få ett barn till där vi vet att det är 50/50 på vilket kön det blir ungefär och ändå blir vi båda totalt chockade. Jag har inte haft nån känsla med vilket kön det var i magen med dem andra men nu så skrek hela kroppen tjej. Är nog därför jag har så svårt att lita på svaret...Läste nånstans att det kan vara så att det ligger kvar kopplingar från tidigare graviditeter som kan förvilla NIPT. Då jag fick ett missfall strax innan jag blev gravid med bebisen som nu ligger i magen så drar det såklart igång orimliga tankar om att det mot alla odds ska visa sig vara en tjej på RUL. Så ovärdigt!