Råd till ungt par som vill skaffa barn? 18/22

Jag blev gravid när jag var 19 år, det var inte planerat och jag och pappan hann göra slut innan jag visste att jag var gravid så jag var ensam med barnet från början. Jag hade ingen bostad, jobbade bara extra och hade inga sparade pengar men när jag fick veta att jag var gravid blev jag bara så lycklig och hade aldrig en tanke på annat än att behålla barnet. Jag var ensamstående och levde på existensminimum eftersom jag inte hade någon föräldrapenning och sedan pluggade jag stor del av hennes uppväxt. Har haft dålig ekonomi och fått slita hårt. Men det löste ju sig ändå, idag är min dotter vuxen och har lyckats bra i livet med utbildning och ett välbetalt jobb.

Jag ångrar absolut inte min dotter men jag skulle inte frivilligt ha satt mig i den situationen om jag inte hade blivit gravid av misstag.

Min brorson och hans tjej skaffade också barn väldigt tidigt, hon var knappt 18 och han var 20 år och gick fortfarande på gymnasiet när de blev föräldrar. Där var det också tjejen som absolut ville få barn så de blev gravida med flit. Tyvärr har det inte gått så bra för dem. Min brorson fick slita som en hund för att försörja familjen, hon hade ingen inkomst och det blev aldrig av att hon skaffade en utbildning. Min brorson gick en yrkesutbildning till kock som han älskade och gärna ville jobba med, men hon tyckte inte om att han jobbade på kvällarna så han tvingades ta jobb som chaffis istället och nu har han jobbat med det hela livet, hans dröm om jobb och framtid gick i kras. Några år senare tog förhållandet slut och han får fortfarande betala höga underhåll för båda barnen (de skaffade en till sen) eftersom hon aldrig skaffade sig jobb och utbildning medan han sitter fast på ett jobb han inte gillar och en väldigt trist grå vardag.

Mitt absoluta råd till dig är att vänta med att skaffa barn tills ni båda åtminstone har gått klart skolan och har jobbat ett år så ni kan börja livet med en vettig ekonomisk situation. Allt behöver inte vara klart och perfekt, det kanske inte är drömjobbet ni landar som första jobb, men ha någon slags grund att stå på.

Det är underbart att få barn och det finns fördelar med att vara ung förälder också, man är flexibel och en rolig förälder tror jag (min dotter var alltid stolt över sin unga mamma när kompisarnas mammor var medelålders tanter) men ni är unga föräldrar även om ni väntar tills hon är 22 när ni skaffar barn.

Varför har hon så bråttom?

Det dyker ofta upp sådana här fantasihistorier i trådar, tjejer i 25-årsåldern som har fött 3-5 barn, har högskoleutbildning, karriär och hög lön, bor i villa, har häst och en fotomodellkarriär på sidan av. Och en halv miljon sparat på banken. Lagar förstås all mat själva från grunden och bakar surdegsbröd. Och så tycker de att kan jag så kan du ;)

Bra jobbat! Och ja den som skrev innan var väl inte den mest osannolika storyn jag läst på familjeliv heller. Man kan ju ha olika definitioner på vad som är karriär mm. Men jag minns en tråd som också handlade om att få barn tidigt där en tjej hävdade bestämt att hon var 24 år, hade fyra barn, en masterexamen från universitetet och välavlönat heltidsjobb. Bodde i villa dessutom med allt jobb det innebär. Räkna själv, du är väl åtminstone lite ledig några månader med varje bebis och en masterutbildning tar fem år. Dygnet har bara 24 timmar för alla.

Den moderna kvinnofällan, man ska vara så himla duktig och spruta ur sig barn och jobba och göra karriär samtidigt som barnen är små...

Jag förstår inte poängen med sådana skrytinlägg, de bidrar inte med något konstruktivt för TS och hans flickvän att få veta hur väl förspänt andra har det som skaffat fyra barn och gjort karriär när de är 25 år. Det bidrar ju bara till pressen att skynda sig skaffa barn fort, eftersom frilansjobb i en kreativ bransch och stor villa känns långt borta är den enklaste utvägen att åtminstone trycka ur sig en unge innan man blir 20 år = lastgammal

Jag fick ju som sagt barn tidigt innan jag hunnit jobba och få ihop sgi, så jag levde på existensminimum första åren, sedan hoppade jag på en femårig universitetsutbildning. Vi var inte rika men jag hade gott om tid att leka och vara med mitt barn. Läsa sagor och bygga med kottar och pinnar i skogen. Började inte jobba och tjäna pengar förrän jag var i 30-årsåldern.

Jag tyckte om att vara ung mamma och nu är mina barn nästan vuxna och jag är fortfarande ung. NU kan jag göra karriär, jobba hur mycket jag vill och satsa på mig själv.

Det jag hade önskat göra annorlunda skulle vara att jag skulle ha jobbat något år innan jag fick barn. Behöver inte vara toppjobbet men bara så jag hade fått en vettig SGI och inte hade behövt leva så oerhört knapert första åren.

Ett annat alternativ hade varit att studera först och skaffa jobb, hus och allt det där, sedan skaffa barn. Men då hade jag valt att trappa ner och fokusera på att bara vara mamma.

Jag fattar inte idealet med att allting ska göras samtidigt. Varför ha så bråttom, varför ska man ha allt innan man fyllt 25 år - barnaskara på 3-4 barn, jobb, karriär, hus, bil osv osv? Småbarnsåren kommer aldrig tillbaka, fokusera på barnen när de är små och ge dem tid. Vad är annars poängen med att skaffa fyra barn om du inte har tid att leka och umgås med dem? Jobba och göra karriär kan du göra antingen innan eller efter, det finns fördelar med båda. Det är inget fel på att ha ett helt vanligt jobb med normal ganska låg lön, huvudsaken är att man trivs. Så trött på den här statusjakten och duktig flicka-mentaliteten.

Ja frågar du på flashback har genomsnittsmannen 50,000 kr i nettolön och 24 cm lång penis.

Här på familjeliv har kvinnorna vid 27 års ålder 5 barn, heltidsjobb och karriär, lyckliga äktenskap och massor med sex och ändå har de tid att hänga i timtal på FL varje dag ;)