Hur mycket ska man hjälpa till hemma?

Tänk. Det kan min son också och jag kände mig som en städhjälp. Jag arbetade varje söndag, fixade med städning/tvätt på lördagarna. Tvätten var perfekt för då kunde jag få lite tid för mig själv.

Jag hade längre arbetsdagar än mina föräldrar, eftersom jag hade läxor och prov.

Sonen hade längre arbetsdagar än oss, han åkte tidigare och kom hem senare och på detta läxor, inlämningar och prov.

Varför skulle han laga mat när både jag och hans pappa hade mer tid över.

Nu har sonen bott själv i 4 år, lagar mat, städar, tvättar utan problem.

Detta utan att vi har haft dedikerade uppgifter och nej, jag är rätt säker på att han inte sticker ut.

Det krävs fotfarande inte 19 års utbildning för att lära sig detta

Jag menar såklart inte att barnen ska va nån hushållsslav likalite som föräldrarna ska va det, utan att man ist hjälps åt, den ena lagar, den andra dukar, den tredje diskar osv. Jobbar nån sent så sköter resterande familjemedlemmar markservicen, svårare än så är det inte. Man måste inte ha ett rigit schema.

Men att barn ska ha noll ansvar, o bo som på hotell o endast behöva lyfta fötterna när morsan kommer m dammsugaren ser jag som vanvård av barn.

Det har jag aldrig påstått. Eftersom jag är rätt bekväm av mig så har jag inte sprungit och servat. Jag har varit och är rätt chill när det gäller hushållsarbete. Klagar någon så hänvisar jag till dammsugaren eller så.

Självklart har sonen hjälpt till vid behov, fixat middag om man varit sen. Skämt bort oss om vi varit sjuka eller trötta.

Så bortskämda vi blev när han var här sist då han lagade god mat.

Det jag vänder mig emot är att man säger att det behövs 19 års lång utbildning för att lära sig sköta ett hushåll

Såklart det inte gör, men man lär sig att livet innebär att man måste göra tråkiga saker då å då när man eg inte har lust och att i gemenskap med andra får man dra sitt strå till tacken.

Förstår verkligen inte många av svaren här.

Många verkar ju ha skaffat barn mest för att få hjälp hemma?

Tex så tycker jag verkligen ingen annan än föräldrarna ska ansvara för maten. Visst, är man riktigt kräsen eller kommer hem senare än resten av familjen kan man kanske fixa till sig själv. Men inte till hela familjen?

Fixa sina egna rum, och t o m tvätta sin egen tvätt fine, det gjorde jag också. Och man kan absolut hjälpa till, så att man lär sig. Men inte ansvara för hela områden som på ett schema själv.

Som TS skriver, man har inte valt att bli född.

Tycker du ska fråga din mamma varför det är sådan skillnad i hushållsarbete mellan dig och dina bröder. Verkar mer bero på kön än ålder på det du skriver.

Jag har 2 söner och det hushållsarbete som jag ber dem om ibland är ju även för framtiden när de ska leva i eget boende. Utbildnings. Samt att jag faktiskt tycker att man som familj hjälps åt efter bästa förmåga i ett hem. Varför ska jag jobba heltid, handla, städa, tvätta. laga mat osv medans barnen lägger timmar på att sitta framför en skärm och spela/se på film bara för att de är barn och inte har valt att bli födda?
Är det sedan samma barn som när de själva sedan får barn sitter här på fl och ondgör sig över att mormor/farmor inte vill ställa upp som barnvakter? Det är ju inte mormor/farmor som valt att skaffa barnbarn...

Med tanke på hur psykiskt dåligt många unga mår när livet och verkligheten kommer i fatt dem när de slutat plugga och måste ta hand om eget boende och egen försörjning så gör man sina barn en björntjänst om man inte visar och diskuterar dessa saker och ting med dem.